• MrsHelgesson

    Lever i ett olyckligt förhållande!

    Jag träffade min nuvarande sambo när jag var 16 år. Jag hade inte hunnit göra de saker som många ungdomar vill göra. Till exempel gå på fester, resa utomlands med några vänner, ha fritidsintressen osv. När jag träffade killen, som är tre år äldre, blev det bråk varje gång jag sa att jag ville umgås med mina vänner. Jag prioriterade bort MITT liv och MINA behov bara för att han skulle bli nöjd. Idag är jag 26 år, vi har en treåring och en ettåring. Jag flyttade 8 mil från min hemort för att följa med honom. Tappade kontakten med mina vänner och kom ifrån alla anhöriga. Jag har varit ute med vänner TRE gånger sen vi blev tillsammans, alltså snart tio år sedan. De gånger jag har gått ut har han blivit sjukt förbannad. De gånger jag har sagt att jag velat umgås med mina vänner har han sagt att om jag vill göra sådana saker vet han inte om han vill vara tillsammans med mig. Så jag har alltså stannat hemma, suttit som på en pedestal och väntat på att han ska komma hem från jobbet, han har sin träning och sitter vid datorn i stort sätt jämt. Han är duktig på att trycka ner mig, får mig att få dåligt samvete och känna mig som en dålig mamma. Bara för att jag vill uppfylla mina behov. Han säger att jag väljer bort honom och barnen. När han har rest bort en hel vecka med jobbet och jag säger att jag då vill passa på att hälsa på min familj i hemstaden, ja då har han blivit sur för det. Han tycker att jag ska sitta hemma, men jag är ingen maskot. Nu har det gått så långt att jag verkligen inte vill leva i detta förhållandet längre, jag har fått nog. Jag älskar honom som pappa till mina barn, men inget mer. Ingen förälskelse eller pirr när jag ser honom. Han kallar mig för fula saker, inför barnen. Jag har gått med illamående och en stor klump i magen, i en vecka nu, pga ångest. Snart är det jul och nyår, det vill jag inte förstöra för barnen. Men när jag efter det MÅSTE berätta för honom hur jag känner... alltså jag fasar för den dagen. Hur ska jag våga berätta att jag inte älskar honom längre och vill gå vidare med mitt liv ensam? Han älskar ju mig säger hahan kommer bli såå ledsen. Samtidigt kan jag inte stanna kvar pga det. Jag måste tänka på mig själv och hur jag mår. Är jag inte en lycklig mamma, ja hur ska då barnen vara lyckliga.

  • Svar på tråden Lever i ett olyckligt förhållande!
  • hoppfull idag

    Du gör rätt som lämnar honom! Ring en kvinnojour och få hjälp med hur du lämnar honom på bästa sätt! Har han varit våldsam mot dig någon gång? Jag tycker du ska ringa dina föräldrar när du berättar så de är med, så han inte får för sig att göra något dumt. Kram och lycka till!!

  • MrsHelgesson

    Våldsam skulle jag inte vilja säga att han är. Han har tryckt upp mig mot väggen någon gång, höjt knytnäven mot mig men aldrig slått till, dratt till handen i huvudet på mig, slått till med knytnäven i min arm och mitt ben. Men inte värre än så. Jag är mer rädd att han ska bli så ledsen att han gör något dumt mot sig själv. Eller att han försöker få ensam vårdnad om barnen. Jag vill att vi ska kunna separera som vänner.

  • Meline

    Det låter fruktansvärt, och jag tycker verkligen att du ska lämna honom. Det är inget liv att hela tiden sitta hemma och vänta på att han ska komma hem, du har all rätt i världen till att träffa vänner och din familj. Det är bättre att gå vidare ensam än att stanna i ett sådant förhållande. Du vill inte heller förmedla bilden till barnen att man ska tåla att bli behandlad på det viset. Tänk om dina barn växer upp och tror att det är så ett förhållande ska vara, och sedan antingen behandlar sin partner likadant som han behandlar dig, eller hamnar i din situation i sitt förhållande?

    Däremot blir jag lite orolig för hur öppen du är med både namn och bilder här på sidan. FL är inte ett stängt community, risken finns att det du skriver här når tillbaka till honom innan du vill det.

  • cicci89

    Har suttit i samma sits som dig... Lämnade sambon när jag var höggravid med vårt andra barn! Det bara tog stop för mig, jag orkade inte ta mer skit o må dåligt! Visst, det är jobbigt att ta hand om två barn själv men jag mår så himla mkt bättre utan honom! Och tror inte att dina barn vill se dig må dåligt.! Tänk på dig och barnen!

  • TJA0810

    Tack mem! Tur att du skrev det där sista. Jag tänkte inte på det. Har raderat all info om mig och alla bilder. Skapat ny signatur. Men den gamla syns visst ändå.

  • hoppfull idag

    Då har han ju varit våldsam mot dig!! Det där är inte okej, han har redan gått långt över gränsen.
    Jag tror som sagt det bästa är att ringa en kvinnojour, då kanske du kan få hjälp med en psykolog till honom med?

  • TJA0810

    Jag kan inte kalla det våldsam, bara hårdhänt. Ta tag i armen hårt bara.

  • Queen of all

    Jag måste nog tyvärr hålla med om att han har varit våldsam. 
    Det där är inte att vara hårdhänt.
    Hårdhänt är om man tar tag i armen lite för hårt eller liknande.
    Allting som är slag, är misshandel.

    Förstår att det är svårt att acceptera att man lever i ett sånt förhållande.
    Men du gör helt rätt i att lämna honom. Det finns någon bättre där ute för dig och barnen.

    Tänk också på att barnen blir drabbade av det me, på ett negativt sätt. Om du stannar kvar menar jag.
    Dom påverkas mer än vad man tror.

    Lycka till med allting!!!!  

  • TJA0810

    Jag ser ingen anledning till att stanna i detta förhållandet längre, tio år är länge nog. Det som gör ont i mig är att han kommer bli fruktansvärt ledsen, för han älskar verkligen mig. Det säger han iallafall och ibland visar han verkligen det. Men jag kan inte längre acceptera hans temperament. Jag mår dåligt av det. Men hur ska jag tala om att jag vill gå skilda vägar? Att jag vill börja leva ett eget liv? Jag får så dåligt samvete.

  • Queen of all

    Ibland måste man tyvärr vara egoistisk och inte tänka på andra. Och det här är ett typiskt fall när du ska vara egoistisk förutom mot dina barn då. 

    Lämna honom och skit i hur han mår.
    Som man bäddar får man ligga!!!!

    Jag önskar att min mamma hade lämnat min pappa för 20 år sen... Då hade jag haft bättre minnen än vad jag har!!! 

  • skånegås
    TJA0810 skrev 2011-12-18 16:29:55 följande:
    Jag ser ingen anledning till att stanna i detta förhållandet längre, tio år är länge nog. Det som gör ont i mig är att han kommer bli fruktansvärt ledsen, för han älskar verkligen mig. Det säger han iallafall och ibland visar han verkligen det. Men jag kan inte längre acceptera hans temperament. Jag mår dåligt av det. Men hur ska jag tala om att jag vill gå skilda vägar? Att jag vill börja leva ett eget liv? Jag får så dåligt samvete.
    Ring en kvinnojour. Precis det du beskriver är hur kvinnomisshandlare börjar. Han har slagit till dig löst- vad gör han då när han blir lämnad??? Ring dem och berätta, fråga och sök hjälp där. De finns till för människor i din situation. Bättre att kontakta dem förebyggande!!!
  • SjälvaJag
    hoppfull idag skrev 2011-12-18 00:06:39 följande:
    Du gör rätt som lämnar honom! Ring en kvinnojour och få hjälp med hur du lämnar honom på bästa sätt! Har han varit våldsam mot dig någon gång? Jag tycker du ska ringa dina föräldrar när du berättar så de är med, så han inte får för sig att göra något dumt. Kram och lycka till!!
    skånegås skrev 2011-12-18 16:42:37 följande:
    Ring en kvinnojour. Precis det du beskriver är hur kvinnomisshandlare börjar. Han har slagit till dig löst- vad gör han då när han blir lämnad??? Ring dem och berätta, fråga och sök hjälp där. De finns till för människor i din situation. Bättre att kontakta dem förebyggande!!!
    inte alltid man får hjälp därifrån. Ringde dit desperat en gång men de gjorde NADA.
    Kontakta socialtjänsten/familjerätten. Kontakta advokat och allt INNAN du berättar. Då har du stöd utifrån.
  • TJA0810

    Som tur är kan jag prata med hans syster som förstår vad jag känner. Vi är jäkligt bra vänner. Hon säger att om vi separerar, ändras inte vår vänskap. Det är skönt att höra.

  • Fru Sveden

    Snälla, snälla vakna upp ur den bubbla du lever i!! SNÄLLA! Det din sambo gör är inte ok någonstans. Han misshandlar dig psykiskt och har gjort det sedan ni blev ihop! Detta är något som inte är ok. Ingen människa skall behöva leva så.

    Om du behöver prata med någon som inte är familj eller bara behöver en medmänniska som lyssnar så hör av dig. Mitt ex behandlade mig som skit också och jag ser det som att jag hade tur som kom ur det så "fort" som jag gjorde, men jag har iaf varit med om en del som du varit med om...(Skicka ett mail om du vill) 


    Felix 080620, Kevin 100731
  • TJA0810

    Vi har varit dåliga på att kommunicera med varandra. Han visste inte att jag kände såhär. Han älskar mig och tycker han förtjänar en andra chans. Så jag har gett honom en till chans nu, men jag kan inte lova att vi hittar tillbaka till varandra igen. Jobbigt när jag redan har vant mig vid tanken på eget liv. Så jobbigt att ta det steget bara. Inget kul att krossa hjärtat på pappan till mina barn, en kille jag levt med i tio år. Men varför kan andra skiljas men inte vi?!

  • hoppfull idag

    Okej, du har gett honom en andra chans. Har du satt upp tydliga regler för vad som gäller, att du ska få hälsa på din familj t ex?

    Om ni har haft svårt att kommunicera kanske ni kan tala med en parterapeut? Fast jag tror problemen är djupare än så...

  • TJA0810

    Jag talar om för honom vad jag känner och vad jag vill. Men i slutändan blir det så att jag ger efter. Att se honom så ledsen och förstörd gjorde så ont i mig. Sen blev han ledsen pga tanken att inte vara med barnen varje dag. Jag kommer också tycka att det är jobbigt att inte se dem varje dag. Men jag känner ingen kärlek längre. Klart att jag älskar honom, det kommer jag alltid att göra. Men mitt hjärta bankar inte längre för honom.

  • Alisa
    TJA0810 skrev 2011-12-18 16:29:55 följande:
    Jag ser ingen anledning till att stanna i detta förhållandet längre, tio år är länge nog. Det som gör ont i mig är att han kommer bli fruktansvärt ledsen, för han älskar verkligen mig. Det säger han iallafall och ibland visar han verkligen det. Men jag kan inte längre acceptera hans temperament. Jag mår dåligt av det. Men hur ska jag tala om att jag vill gå skilda vägar? Att jag vill börja leva ett eget liv? Jag får så dåligt samvete.
    Du skriver att han älskar dig men dra den funderingen ett varv till. Du älskar dina barn, skulle du behandla dem så? Slå deras armar och ben med din knytnäve? Tryckt upp dem mot väggen? Hotat att slå med knytnäve?

    Det är för övrigt bra att du beslutat dig för att lämna honom, han förstör både dig och barnen. I ett bra förhållande är det positivt att hålla på med sina intressen, att träffa vänner osv. ffa ska båda parter ha samma möjligheter att göra det de vill, det ska inte vara endast den ene förunnat.
    Kramar och ett stort lycka till framigenom!!
  • Aroganza
    TJA0810 skrev 2011-12-19 11:54:02 följande:
    Jag talar om för honom vad jag känner och vad jag vill. Men i slutändan blir det så att jag ger efter. Att se honom så ledsen och förstörd gjorde så ont i mig. Sen blev han ledsen pga tanken att inte vara med barnen varje dag. Jag kommer också tycka att det är jobbigt att inte se dem varje dag. Men jag känner ingen kärlek längre. Klart att jag älskar honom, det kommer jag alltid att göra. Men mitt hjärta bankar inte längre för honom.
    Jag förstår att det är jobbigt, men att han är ledsen är inget du ska bry dig om. Han har själv satt sig i den här sitsen, och låt honom inte lura dig att tro att han inte förstått att han gjort fel. 
    Om du har gett honom en ny chans är det för att du vill rädda det ni har, vilket ni bara kan göra om du får vara den ena halvan i förhållandet, som det ska vara. Då krävs det att du sätter upp tydliga regler, berättar vad du känner och vad du vill och tillåter dig att vara du, fixar han inte det så är det inte värt det.
    Efter vad han gjort mot dig skulle jag vilja säga att han har inte lång tid på sig att rätta till sina fel, är inte intresset större från hans sida än att han vill få dig att ändra dig, så låt det vara.
    Lämna honom och starta ett lyckligt liv. Han får vara precis hur ledsen han vill, han förtjänar knappast dig!

    Håller med Alisa, tänk över det där om att han älskar dig. Behandlar man någon som man älskar på det viset? Nej. Det enda han verkar ha är ett kontrollbehov. 
Svar på tråden Lever i ett olyckligt förhållande!