Tråd för besvär efter klipp och bristningar?

Hej, gud vad skönt att läsa era berättelser!

Det är nu drygt 2 mån sen jag fick min dotter efter en snabb förlossning med värkstimulerande eftersom jag blev igångsatt. Förlossningen är jag nöjd med men efter den kom syningen, som jag upplevde som att brinna i skärselden! Jag var överkänslig där nere och ingen smärtlindring hjälpte, dessutom tog syningen 2 timmar... Inte blev det bättre av att man var snurrig av lustgas och bara hörde hur läkaren rabblade om hur mycket jag blödde och vilken storlek på nål han ville ha nu... (Jag är rädd för nålar).
Menmen, det var inte det jag skulle klaga över... :)

Jag fick tre yttre bristningar som har läkt fint, de syns ju men inget som stör mig och sambon... Sedan fick jag en ganska djup inre (grad 2), som jag fortfarande har problem med.
vi har provat sex men det är väldigt stramt och gör ont i de ställningar där det trycker mot det stället. Ska på återkoll nästa vecka (har inte vågat boka tid innan för har inte velat bli undersökt). Är det något ni vill att jag ska fråga när jag är där?

Hej. Hoppar in i denna tråd med min berättelse. 

Jag gick över tiden och blev igångsatt pga lite fostervatten. Fick värkstimulerande dropp och EDA som ändrades fram och tillbaka. Gick rätt fort ändå och 7 timmar efter droppet sattes så började jag krysta. Efter nästan 1 timmes krystande inser de att sonen sitter fast så han dras ut med sugklocka. Jag spricker en del. Viktigt att påpeka är att min BM är väldans ny och vet ingenting och springer mest för att rådfråga andra. Tillslut så kommer en mer erfaren BM in och ser direkt att sonen sitter fast och det blir en väldans cirkus inne på mitt rum. Den erfarna BM säger att jag inte spruckit mycket men lite djup på ett ställe. Hon sätter några stygn där och sen får min BM sy klart. 

På efterkontrollen på mödravården har jag mens så jag gör ingen undersökning tyvärr. Men den BM säger att jag spruckit rätt ordentligt vad hon kan läsa ur förlossningsprotokollet. Vad jag kan uttyda så syddes jag med 13 stygn. Vet ej om det är mycket eller lite. Va aldrig någon som gick igenom det med mig. Vid efterkontrollen säger jag till om att jag har ont vid samlag men hon säger att det kommer att töjjas ut med tiden. Jag tror henne och åker hem.

Sex har vi väldigt sällan och det gör alltid väldigt ont på mig. Men lever i tron att det kommer att bli bättre.

När sonen är 8-9 månader för jag en kallelse för cellprov. Åker dit och pratar lite med den sköterskan om mina problem och hon tittar lite när hon gör provet och säger direkt att " det där kan du aldrig töja ut". Hon skickar remiss till Gyn och får tid 2 månader senare. Träffar där en äldre manlig gynekolog som undersöker mig men anser att jag har haft mens för kort tid för att säkert avgöra om det går att töja ut eller inte. Har då haft den i 5 månader. Jag säger att det inte kommer att göra någon skillnad för det har verkligen inte förändrats alls men han lyssnar inte på mig. Får ny tid 2 månader senare ( veckan innan sonen fyller 1år) Inget har förändrats under denna period precis som jag sa och tid för operation bokas in nästan en månad senare.

Genomför operation och smärtan efteråt går inte att beskriva. Va sjukskriven en vecka efter för det gick verkligen inte att sitta alls. Går bra att vara öm där när man har en nyfödd för då rör man sig inte så mycket ändå men att ha det när man är hemma med en 1åring full med energi är katastrof. 

Efter 3 veckor ser jag att jag har ett hål där stygnen satt. Verkar som jag har slitit upp ett stygn. Ringer läkaren som nonchalant säger att det är ingen fara och sånt läker ihop. Har en tid för efterkontroll veckan därpå då läkaren får plocka bort stygn som sitter kvar trots att han sa att de skulle falla bort tidigare. Har en mängd små hål efter stygnen kvar som enligt honom kommer att växa ihop. Min son blir 14 månader om 6 dagar och jag kan fortfarande inte ha sex. Sista läkaren sa va att efter sommaren ska det nog gå bra. Hans info om läktid har ändrats från 2 månader första besöket till 1 månad då operation bestämdes till 4 månader nu på efterkontrollen. Ska försöka styra upp ett andra utlåtande då jag inte litar på vad han säger eller på det han gjort.

Detta påverkar ju allt. Min sambo är förstående men det är klart att han är frustrerad och lite lynnig. Jag är så trött på att ha ont så jag ser livet i nattsvart många stunder, vilket inte heller underlättar min förhållande. Jag klarar inte av att leka med min son som jag vill vilket gör att jag känner mig som en dålig mamma vilket gör livet ännu svartare. Det som gjort livet lite lättare är faktiskt att jag börjat jobba 50%. Då får jag komma ifrån detta ett tag. Livet känns lite lättare då. Ska gå upp till 100% nu i juni så jag hoppas på ännu mer förbättring. 
Men planerna om syskon får vänta. Tanken va att vi skulle försöka nu under sommaren men det är svårt att bli gravid utan sex. Allt detta har inte skrämt bort mig från att bli gravid igen men jag kommer att vara väldigt noga med vem som får sy i mitt underliv. Det är också mitt enda råd till mina gravida vänner; se till att få en erfaren BM speciellt om det behövs sys!    

Hur går det för alla i den här tråden???

En liten uppdatering från mig. Efter mycket tid, ungefär 3 ggr så lång läktid som idiotläkaren sa så slutade det äntligen göra ont. Så från november kan jag ha sex igen. Känns fortfarande litegrann så det är inget kaninsex varje kväll direkt. Skulle ändå inte funkat med en liten son ;) Så för mig tog det 1 år och 8 månader för att bli människa igen.

Nu är jag även gravid igen så nu gäller det. Väldigt tidigt i grav än (bf aug ) så jag har knappt greppat att jag är gravid än mindre börjat fundera på förlossning igen. Men än är jag inställd på vaginal.  

Hej,
vad bra (eller dåligt kanske, med tanke på ämnet) med en sån här tråd! Skönt att höra att man inte är ensam om sina problem.

Jag har också problem pga min bristning. Födde min dotter för lite drygt ett år sedan.

Var en hyfsat snabb och hyfsat lätt förlossning, tyvärr sa inte barnmorskan åt mig att ta det lugnt de sista krystvärkarna, så jag sprack en del när axeln på bebis kom ut.

Jag fick 2:a gradens bristningar, sprack i princip hela vägen, med de kom fram till att det inte var sfinkterruptur, men det tog i vilket fall som helst lång tid att sy.

Enligt bm på efterkontrollen såg allt bra ut, men gjorde cellprov samtidigt och det var fruktansvärt, mkt värre än förlossningen. :( Så jag kände att det blir nog ingen mer gynundersökning för min del. :(

Sex/samlag har tyvärr inte funkat så bra heller. Har nu också precis fått tillbaka menen, och att använda tampong gick visserligen, men gjorde ont.

Vill gärna skaffa fler barn, men är rädd för vaginal förlossning pga allt jobbigt efteråt. Själva förlossningen är jag inte så rädd för. Jag var tyvärr inte beredd på att det skulle bli såhär. 

"favoritar"

Jag är så arg och besviken över att jag blev klippt på min förlossning. Blev inte tillfrågad heller..:( På vårdguiden och flera andra sidor står följande: "Det blir allt mer ovanligt med klipp vid förlossningen eftersom det inte längre anses skydda mot allvarligare bristningar, och eftersom det kan orsaka ömmande ärrvävnad efteråt."
Så jag tog för givet att jag inte skulle bli klippt, eller åtminstone tillfrågad innan klipp gjordes. 

Jag blev klippt snett ner mot analöppningen och har fått ett ett hål där jag blev hopsydd, som om hon sydde ihop för hårt eller att skinn försvunnit från slidmynningen. Det har nästan gått 3 månader och svider fortfarande där när jag kissar, samt vätskar sig. 

Är det någon fler som har/haft ett "hål vid hålet" efter klipp?

Läker det hop av sig själv(verkar osannolikt då det är hud som saknas där) ? Eller måste det klippas upp o sys ihop "rätt"?