Fvp ska göras 18 januari och börjar få ångest, valet var så klart när frågan ställdes pga av många faktorer runt omkring men nu är oron för missfall så himla stark! Har inte tilåtet mig fullt ut att tro att jag är gravid, vägrar liksom ta till mig det....tänker såsom att min graviditet kommer starta 2-3 v efter fvp är gjort.....
Gjorde provet i måndags och fick svar idag - snabba puckar! Detta test visade att allt såg fint ut men som jag förstår kommer det ett utökat provsvar om 3-4 veckor. Det stod att vi väntar en flicka dessutom men jag kan inte tro att det är sant. Har två pojkar sedan tidigare. Läste här på FL att fvp visat flicka men ut kom en kille. Detta pga att celler (?) från mamma istället för barnet tagits upp. Det låter ju inte klokt. Ngn annan som hört talas om detta?
Grattis! Här görs inte ett utökat prov utan endast snabbvarianten och vi har ännu inte ens fått brevsvar, men jag litar på att de sa rätt när jag ringde och efterfrågade svaret.
Vad skönt Mamman att du fått positivt besked!! 
Grattis!!
Varför kan du inte tro på att det är en tjej? Jag har inte hört att man fått celler från mamman, då måste ju provet i sig oxå vara fel. Borde kunna vara mer möjligt vid MKP tänker jag, då moderkakan mer är en del av mamman??
RUL imorgon, hoppas lilltösen växt ordentligt och lever....känner inte av henne så mycket än konstigt nog, men nåt enstaka litet tror jag mig kännt ibland.
Nä, det är nog dumt av mig att tro att det skulle vara fel på testet. Gissar att jag har googlat för mkt 
Grattis Miloxan och Mamman! Såå roligt med med positiva svar! Och bara tjejer! Vi väntar ju också en tjej 
.
Tror nog du kan vara rätt säker på att det är en flicka Mamman, om inte 100 så 99,99999% 
. Mer säkert än när de tittar på ultra är det ju garanterat!
Idag skall vi också på RUL, liv och rörelse är det nog i magen men liite nervöst ändå.. om de hittar något annat ...
Hoppas ditt RUL gick bra Miloxan!
Allt var bra på RUL, bebisen hade inte bytt kön . Hjärta och hjärna såg ut som de ska och annars också.
Kändes riktigt skönt att få GLAD från en ultraljudsundersökning!
Lillan hade växt såå mycket sen senaste gång, fyllde hela rutan och börja sparka på som bara den när hon undersöktes 
Allt bra på RUL! Känns som det är mer på riktigt nu.
Hej! Jag hoppar In i den hä tråden och vill bara egentligen jättegärna höra vad ni tror om detta... Min riskbedömning på KUB var 1: 100 000!!!!! Läkaren kunde inte tro det heller (tydligen minimal risk), men sedan upptäcktes en misstänkt hydronefros (utvidgning av njurbäckenet pga förträngning i urinledaren) på rul och det blev tal om ev fvp, får dock veta på tisdag om det blir eller ej... Nu är jag jätteorolig för att 1. Om jag inte gör fvp = rädsla för downs/annan kromosomavvikelse (ska tilläggas att njurproblemet mycket väl kan växa bort under grav. och förekommer utan kromosomavvikelse hos just pojkfoster) 2. Om jag gör fvp = rädsla för att en tillsynes frisk pojke ska dö Det är vår första barn som vi kämpade i ett år för att få till, är 30 år... Känns som pest eller kolera och jag är totalt förstörd av detta... Krabaten är väldigt aktiv och visar inga som helst tecken på att det skulle vara andra fel. Någon som har varit i samma sits eller själv gjort fvp "bara för säkerhets skull" Sara
Hej SaJoH. Oj vilket dilemma ni hamnat i. Har ingen erfarenhet av det ni står inför. Då jag fick mina första 4 barn var det aldrig tal om något annat än RUL. När jag fick barn nr 5 var jag 35 och blev tillfrågad om fvp...valde KUB och nöjde mig med det. Blev dock gravid av misstag nu och är nu gravid för 6:e gången. Valde bort KUB och gick direkt på fvp för att fpå veta för säkerhets skull, ville gardera mig så långt det går med ev kromosomfel då minstingen kommer vara 14 månader när bäsen kommer plus att detta nu är 6e barnet och det bli ännu mer tufft om det skulle vara någon skada. Dock blir jag väldigt lätt gravid och det var inte planerat så därför tog jag risken med fvp trots allt, fast jag var väldigt rädd och orolig för missfall, Gjorde fvp för snart en månad sedan och allt har gått bra hittills. Sen kan det ju hända en massa saker i samband med förossningen...sånt kan man inte gardera sig för.
Vad för råd ger läkarna då? Lycka till med allt ni måsteta beslut om. Kram!
Hej SaJoH! Vi var med om precis samma sak min förra graviditet, kom till RUL övertygad om att allt skulle vara bnra och gick därifrån helt förstörda eftersom bebis hade utvidgat njurbäcken vilken "kunde bero på kromosomfel". Jag kände att jag skulle bli vansinnig av att oproa mig varje dag i flera månader så för oss var det ett självklart val att göra FVP. FVP var helt normalt, och läkaren som utförde det sa också att det inte fanns ett säkert samband mellan kromosomfel och hydronefros. Vi fick gå på 2 extra UL för att mäta njurbäcken och på det tredje var allt ok igen! Läste att i ca 50 % av fallen växer det bort redan under graviditeten, och ett frisk barn föds. Men hittade de någon förträngning på UL? På oss såg de inget sånt, bara att njurbäckenet var över tillåten gräns.
Jag tyckte iaf att hela upplevelsen var så obehaglig så denna gång gjorde vi MKP med en gång, för att slippa den ev oron efter RUL. "För säkerhets skull" som du uttrycker det :) Provet var bra och 22 /2 är det dags för RUL. Oron från sist sitter dock i att de ska hitta något annat avvikande.. Lycka till, och som sagt, ddet behöver inte alls vara något fel på barnet som föds!
Är det nån här som vet när missfallsrisken är över efter fvp? Det har nu gått två dygn sedan provtagningen. Jag är superorolig och ligger hemma i sängen med fetångest.. Tror att varje minsta flytning är fostervatten som börjat läcka och varje liten känning är sammandragningar. Orkar inte meddetta snart, sover dåligt och är helt uppriven... :((
Jag ska få snabbsvaret idag eller på tisdag. Känns som att hela graviditeten är på is just nu.. Alla drömmar och planer... Vågar inte tänka på dem. En vecka, usch vad länge... Hopps tiden går fort, jag är så orolig...
Ja, väntan på svar är det svåraste! Jag gjorde provet på en onsdag o fick svaret i lådan på måndagen.
Läkaren sa till mig att samma dag som jag gjorde provet så skulle jag låta bli att lyfta tungt eller hoppa. Sen kunde jag leva som normalt. Själv bestämde jag mig för att ta det överdrivet lugnt i en vecka, inga promenader, inga trappor (förutom korta) o i stort sett inga lyft. Detta gjorde jag för att stilla sinnet då läkaren sa att missfallsrisken var i en vecka.
Om något hände efter det berodde det inte på provet.
Prata mycket om farhågorna o rädslorna med din partner och sen är det bara att vänta på svaret...
Lider med dig o håller tummarna för att positivt besked kommer snart!!! För den känslan är obeskrivligt skön...!
Kram