Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

TS Jag tycker att det verkar vara en mycket märklig skola som din son går i. Jag känner inte igen min arbetssituation i det som beskrivs i trådstarten. Jag jobbar själv med åk 1-3 ( är 1-7 lärare i sv och so) och hos oss är föräldrar alltid välkomna att vara med på lektionerna. Målen för eleverna är alltid individuella och skrivs tillsammans med föräldrar och barn när vi går igenom IUP. Vissa elever briljerar i vissa ämnen och hos mig får man då extra uppgifter att arbeta med, Få elever briljerar i alla ämnen och kan då tex  när en uppgift i svenska är klar (om det är det ämne eleven har lättast för) få jobba med fördjupningsuppgifter eller andra uppgifter som man inte är klar med. Jag har aldrig haft en elev som i åk 1 klarat alla kunskapsmål för årskurs 5 som det var tidigare eller som nu årskurs 3. Och kunskapsmålen i läroplanen är minimi-nivå. Det glömmer många lätt. 

Jag har även haft elever som hoppat över en klass och gått direkt till ettan och inte gjort förskoleklass, hoppat över ettan - men de har oftast fått det svårare med de sociala relationerna när eleven kommit upp i 5-6-7:an. 

Givetvis ska elever få stimulans efter den nivån där de är - det är vårt uppdrag - men inte sällan händer det att stjärnan i matte kanske inte är lika mycket stjärna när man går på mellanstadiet eller högstadiet eller inte är stjärna i alla skolans ämnen. Det finns alltid något man kan utveckla och bli bättre på. Tyvärr är inte världen bara matte - det är det många föräldrar som tror och i vissa kulturer är det mer vanligt än i andra.     

MIC, vad ska jag göra då? Om du är lärare i svensk skola, hur hade du tagit det om jag närmat mig med en önskan om att dels få delta lite för att se hur sonen har det, dels be om en individuell plan för matten?

Om du hade kommit till mig så hade jag sagt att du var välkommen att vara med i skolan en dag och bestämt en dag som passar oss båda. Sen hade vi suttit ner och titta på ditt barns individuella mål i utvecklingsplanen och gjort nya tillsammans där både skolan, eleven och hemmet är delaktiga i vad som ska göras och vi hade tittat på mål i årskurs tre i första hand för att se vilket området som behöver fördjupas och vad som redan är uppfyllt (om det nu är så). Är din lärare i din sons skola inte öppen för att låta dig vara delaktig i ditt barns skolgång så är det tråkigt och då måste du lyfta problemet med skolans rektor. Sen är det pedagogen som är expert på undervisningen och som tillsammans med sina kollegor och sin chef ska kunna anpassa skolgången utifrån ditt barns behov. Ibland har föräldrar och pedagoger inte samma syn på barnets kunskaper och sociala färdigheter och då kan man behöver en tredje part som observerar barnet och gör en analys om barnet behöver annan typ av undervisning (gäller både högpresterande och lågpresterande barn), oftast är detta en specialpedaog eller skolpsykolog. Ta upp diskussionen igen men försök att mötas på halva vägen .

Önskar att du fanns i hans skola kan jag bara säga.

Jag skulle vilja göra om nästan allt. Nu har vi pratat om matten. Vi kan ta svenskan.
Det jag har sett hittills är en läsebok som trycktes 1985 som tummats och tejpats sönder och samman. Ca 30 namn har skrivits på första sidan (tidigare elever).

texterna lär oss att:
(bild på räv)
När det är snö är räven päls fin.
Damer vill vara lika fina som rävar.
Därför jagar man räven.

eller:

Här är Nils. (Bild på barn i skamvrån)
Han är här för att han har varit o-lydig.
Min skola var nog bra,
men den var inte som din, sa Nora.

Jag stör mig på att de skriver bindestreck överallt.

Elsa ska till mor-mor och mor-far.
Idag har klassen besök av en för-fattare.
Var-för heter det yrke?

osv.

Går man verkligen in på det-aljer (skoja bara) kan man störa i-hjäl sig på skolundervisningen. Undrar var särskrivningen kommer ifrån förresten?

Nej, man får inte arbeta då det är genomgång på mina lektioner. Jag håller inte med om att duktiga elever blir uttråkade för en genomgång går inte ut på att jag presenterar "sanningar" utan att eleverna delger varandra hur de tänker när de löser en uppgift m.m Det ingår i skolundervisningen att delta och i min klass är de starka eleverna stolta över att kunna berätta om hur de löser ett tal inför klassen och även de lär av andra. Jag förstår ts frustration och brukar själv uppmuntra föräldrar att vara med i skolan. Vad gäller att dela in klasser efter kunskap istället för ålder som någon nämnde så skulle det i min mening inte fungera. Barn behöver jämnåriga kamrater och även i de fall då elever hoppat över en klass så känner sig ofta de yngre eleverna utanför i ex pubertetstider, moppe, bioåldersgränswr osv. Det är också ovanligt att barn som är mycket långt framme i skolämnen är lika välutvecklade socialt. det finns inte heller något som säger att en elev som är super stark i matematik är lika stark när det blir svårare. Jag anser att detta är särskilt svårt att avgöra i de tidigare åren då vissa elever kan läsa redan som 5 åringar och andra knäcker koden år senare. Det säger dock väldigt lite om deras begåvning och hur de kan vidareutvecklas. En elev som knäcker koden 2 år senare kan komma ikapp på nolltid ibland eftersom det handlar om så mkt mer än bara läsning och skrivning. Någon skrev att alla "lågstadielärare" har läst matematik, det är fel. Lärarutbildningen har varit under omorganisation under otaliga år och det beror därför helt på när läraren studerade. Däremot IOM lärarlegetimationen kommer i framtiden ingen lärare att få undervisa i ett ämne de ej är behörig i oavsett när de läste och hur mycket de har undervisat tidigare. Har man inga studier i ex matematik så är det bara till att läsa till!

Angående det att inte uppmuntra duktiga elever. Min granne bodde ett år i USA när hon gick i trean och pratade således väldigt bra engelska när hon kom tillbaka och engelskundervisningen skulle börja i fyran. Men läraren ville att hon skulle gå på specialundervisning i engelska eftersom att hon hade ett amerikanskt och inte brittiskt uttal. Och det var inte specialundervisning anpassad till hennes nivå, utan specialundervisning med de som hade svårt för att ta in ett nytt språk. Men det var ju 20 år sedan och det tror jag nog inte skulle hända idag oavsett skola.

Kanske lite OT, men jag hörde ett intressant inslag idag på P1 om föräldrakontakt och skola. 

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=4897799

Den säger i varje fall lite om hur komplicerat det är för lärarna att tillgodose allas behov och hur svårt det är att hålla "en hög nivå" på undervisningen.

Inte för att det är en ursäkt att inte ta tillvara på elevers kompetens, men det är oerhört svårt att göra alla nöjda.

Själv arbetar jag på gymnasiet och där har vi i alla fall tydliga mål knutna till kursen så där "ska" man ligga på en viss nivå i en viss kurs. Men jag kan tänka mig att det är svårare i grundskolan. Men ni anar inte hur många föräldrar (!) som ringer och gnäller för att undervisningen är för svår/för lätt/för tråkig osv. Det är alltid läraren det är fel på så klart :) 
 

Grundproblemet är väl egentligen att man buntar ihop elever enbart efter ålder och inte efter kunskap eftersom att man är så rädd för att få en sorteringsskola. Min mamma var gymnasielärare och tyckte att naturvetarna var inte så svåra att undervisa för där var de allra flesta duktiga på matte, inte heller en klass där alla höll en lägre nivå var så svåra att undervisa. Samhällsvetarna var de som var svårast för de bästa av dom var lika duktiga som de bästa av naturvetarna men sedan så var det en väldig spridning i kunskap där de sämsta inte borde fått godkänt på högstadiet. Och då är det såklart inte lätt att anpassa undervisningen till en bra nivå. Grundskolan har ju samma problem med att alla går tillsammans oavsett förkunskaper och intresse.