4 ggr på 2 år...

Ha ha, nej inte unika eller konstiga. Men det är ju likväl tråkigt.

Återigen känner jag igen mig... Min man tar inte heller några initiativ, fast för honom handlsr det (till skillnad från för din kille) om att vi har haft så lite sex under en lång tid att även han har "vant sig av" med det.

Vi har också jättebra samtal, och kommer överens om att vi måste jobba på detta, att vi inte får försumma oss, etc. Jag vet inte HUR många gånger vi har bestämt att vi måste anstränga oss för att vara nära mer - mysa och kramas och kyssas och hångla. Men sedan händer inte NÅNTING.

Det är otroligt svårt när ingen av oss känner någon lust - och inte heller, rent fysiskt SAKNAR sex - satt komma någonvart. Ingen av oss vill ha det så här, men när man inte känner lust...hur ska man då orka ta tag i det?

Jag är inte främmande för att prata med någon professionell, men jag vet inte var man ska börja leta? Vart vänder man sig? Jag tycker inte alls att det är ett fånigt problem - inte när det påverkar oss så negativt.

Känner du NÅGONSIN lust? Jag känner mig liksom helt...död på det området.  VET att lusten finns där, men den är så djupt begravd! Testsar ibland tanken om det skulle vara mer intressant om jag var med någon annan än min man (menar alltså inte att jag överväger att vara otrogen, utan bara för att se om det KAN ha att göra med oss två), men det är absolut ingen skillnad. Och det är ju en lättnad!

Precis som du så tror jag absolut att man kan få ordning på detta. Men det kräver nog att man till en början "tvingar sig" att vara nära. Tycker inte att man ska ha sex när man inte vill, men att man ska anstränga sig att ta tid till att mysa och vara nära. Sedan tror jag att ju mer man är nära, desto mer kommer att vakna.

Jag börjar bli arg och irriterad på min man att det ALLTID är jag som tar upp det här för diskussion, och för att jag upplever att han aldrig gör något - bara pratar och håller med om att vi måste göra nåt. Och det gör ju inte saken bättre. Skulle vilja att han kastade sig över mig och hånglade upp mig!

Jo lusten finns ju där när under tiden, men inte innan. Men jag tror kanske att det har  mycket med bristen på energi att göra, och ännu mer alla negativa tankar och funderingar. De konkurrerar ut varandra.

Det finns nog böcker som kan hjälpa en del i det här med att hitta tillbaka till lusten som jag tror kan hjälpa. Handfasta, konkreta tips. Men sen är det ju att få det fungera bra tillsammans, det är svårare. Kunde man bara koppla bort det här huvet och bara släppa fram känslan och köra skulle det fixa sig, iaf för mig 

Kanske kan börja med att planera och schemalägga, lägga upp kortsiktiga uppnåeliga mål? Säkert nåt sånt en terapeut skulle säga.. (finns bra privata, KBT är bra) Låter ju helt galet när det handlar om sex, men kanske är det lösningen!!? 

Mm, jag har varit inne på samma; att typ sätta upp mål, att schemlägga myset (eller åtminstone bestämma att man ska mysa X ggr på si och så länge). Jag vet, det låter sinnessjukt, och många skulle helt klart säga att "om man måste göra på det sättet, så är man nog inte rätt för varandra". Men jag tror inte att det funkar så. Hur rätt man än är för varandra, så kan problem av olika slag uppstå. Känslomässiga, praktiska, fysiska, ekonomiska, etc...

Jag tror, precis som du, att energibristen bär en del av skulden. Jag gissar att ni också sover väldigt mycket mindre än innan ni fick barn?

Usch...så mycket tankar om detta. Pendlar mellan att känna mig ledsen och uppgiven, och att känna att lösningen inte alls behöver vara så komplicerad.

Om du hittar någon bra bok eller liknande så tar jag väldigt gärna emot tips!!

Hur resonerar din kille? Vad säger han? Hur agerar han? Har han något förslag på lösning?

Bor du i Sthlm? I så fall kanske detta kan vara intressant (hittade länken i en annan tråd): http://www.narhetsakuten.se/news_1.html

Varför blandar ni ihop städschemat med sexlivet, inte konstigt att ni aldrig får till det.

Jag vet inte om jag frågat tidigare, men hur började detta för dig? Har du haft samma problem i tidigare relationer, eller är det först med din nuvarande kärlek?

Tror du verkligen att Familjerådgivningen kan hjälpa till med denna sortens problem? Jag har fått för mig att de mer finns till för att hjälpas familjer i kris, vilket man kanske kan kalla detta på ett personligt plan, men knappast i ett större perspektiv. Men jag vet inte? Har du någon erfarenhet av dem?

Anonym (och en till!) - hur går det för er?

Jag skrev i en annan tråd. Klistrar in samma här. Det kanske kan vara något för dig med TS.

"
Däremot tror jag stenhårt på att vara extremt tydlig med vad man själv vill. Prata i "jag" form och lägga fram fakta.
tänder hon inte på dig längre, är hon inte kör i dig eller vad det nu är så kan det ju vara bra att veta, hur man nu får veta det...
Men handlar det bara om att hennes lust är borta fast hon älskar dig och finner dig attraktiv och skulle vilja ha lust. Då går det att fixa. Men vill hon inte ha mer lust, då går det inte.

Så ta reda på om hon vill ha lust eller inte lust? Så som du vill ha lust.
Berätta vad din lust är, fråga om hon vill ha det så med?
Fråga varför, varför inte? Kanske kan hon inte svara med en gång, kanske behöver hon fundera på det, kanske behöver hon prata med en utomstående om det innan hon kan ge dig ett svar.
Kolla om hon vill ha en relation med dig, älskar dig och attraheras av dig?

.....

Men prata, säg som det är, berätta fakta, "jag vill, jag tycker jag behöver, jag tror, jag tänker,  jag undrar om du vill?". Så.
Har ni redan gjort det och du inte har fått några svar, eller svävande svar. Ta hjälp av en utomstående för att kommunicera med varann.""

Äntligen en tråd jag känner igen mig i. Min sambo är likadan tar aldrig några intiativ aldrig någonsin. Är alltid trött trots att hon sover länge. Vi har med en lite son som ibland kommer in till oss mest på morgonen. Då går det ju inte. Vet inte känns som man vad än försöker så händer inget. Man har ju levt i andra förhållanden där sex i alla fall 2 ggr i veckan har varit normalt. Det är ju mer normalt. Nu är det inte så illa som 4 ggr på två år. Men det är ju fasen inte ofta. Jag vet arbetskamrater som varit i samma situation. Dom säger bara blir det ingen bättring gör slut. Men jag älskar ju henne. Ja jävligt svårt är det och tråkigt. Man tänker ju som ts, ska man leva i förhållande och gå miste om att ha ett bra sexliv. Man blir ju rätt deprimerad av tanken