4 ggr på 2 år...

Lider med dig! En obalans i sexlivet är aldrig kul, varken för den som vill ofta eller den som knappt vill alls.

Vi är också mitt uppe i småbarnslivet och jag är den som inte längre har så mycket ork och lust till sex längre. När kvällen och helgen äntligen kommer så har jag tusen andra saker som jag vill passa på att göra, allt ifrån städning/sortering till att bara slappa med en bok i soffan. Har nog också blivit en sån där som skjuter upp problemet genom att tro och säga att "när vi flyttat och kommit i ordning" eller "när jag äntligen kommit igång med studierna och träningen igen så kommer sexlivet automatiskt bli bättre". Men innerst inne så vet jag ju att då kommer det plötsligt finnas andra saker i vägen och fler "när det och det händer, då jäklar!" 

Jag kan inte ge dig direkta tips eftersom jag inte vet hur din fru fungerar och vad som skulle få henne att känna sig tillfreds nog att "släppa till". Inte heller vet jag om det ens handlar om yttre omständigheter såsom trötthet och stress eller om hon helt enkelt bara slutat tända på dig och numera älskar dig platoniskt. Eller så kanske ni kom in i en svacka och hade inte sex på så länge att hon vande sig och blev bekväm med att inte ha det. Så har det blivit för mig ibland att ju längre tid som går utan sex, desto mindre sugen blir jag. Ett tag fick vi t.o.m. ha ett rullande schema och det var många gånger som jag inte alls kände för det utan hellre hade gjort något annat men då fick jag stålsätta mig och inte backa för jag visste ju att när vi väl kommit igång så var det skönt.

Det som brukar funka för mig är när min man visar uppskattning och spontanitet. När han t.ex. städar och plockar undan dagens lek och stök och säger åt mig att sätta mig och ta det lugnt. Eller när han kommer hem med ingredienser och lagar en ny maträtt som han kollat upp och planerat. Eller när han tar en semesterdag och tar hand om hemmet och barnen och låter mig göra vad jag än känner för. Såna saker som får mig att slappna av och som visar hur mycket han uppskattar mig. Egentligen ska han ju inte behöva göra någonting för att jag ska vilja ha sex med honom utan det ska ju komma automatiskt för att jag älskar honom och självklart har vi sex även utan att han "förtjänat" det också.

Jag har extremt dåligt samvete över allt detta och vill bara att vi ska hitta balansen igen men det är så himla svårt. Jag är i alla fall glad över att vi kan prata om saken och tillsammans fundera ut olika lösningar för det vore jobbigt om t.ex. jag bara blev sur så fort han ville ta upp problemet. Förlåt och jag skrivit ett alldeles förvirrat och långt inlägg som inte gett dig någonting, ville mest bara säga att jag verkligen håller tummarna för att ni hittar en lösning för det måste vara skitjobbigt att ha det som ni har det just nu! Ta hand om varandra

Shit, där gläntar vi på en dörr jag inte haft med i mina kalkyler.... Finns det inga bra exempel??

Tva av er underbara killar som inte pushar och skuldbelagger den som tappat lusten finns iaf. Min karl ar ocksa  helt cool och bara vantat. Hade han legat pa hade vi kanske varit chanslosa. Under barnets forsta 4 ar hade vi inte sex eller mys alls. Nar vi pratade om det sa han att han var lika foralskad och ville han mig lika mycket som alltid och fanns dar nar jag kande mig redo. Han tog bort all press och stress. Jag forstar att det inte var latt eller kul.

Helt plotsligt, konstigt va?, efter 4 ar kande jag att nu ar det dags. Sen gick en manad... och det var dags igen, flera ganger! En manad till - aha - agglossning! Nu blir det kaningrejen under en vecka per manad och mer kel de ovriga tre. Det kanns som vi har kommit langt.

Vinnarstrategin for oss: ingen press, gott om tid, att veta att han tycker jag ar fin och kan tanka sig att forforas latt nar jag ar redo. (Typ, nu vill jag - jag kommer) Vi tar tillvara pa min kataste tid runt agglossning. Inte sa romantiskt som innan barnet och inga timlanga sessioner, annu. ;)

Forsta gangen var pa semestern - vi var totalt avslappnade och av olika anledningar hade jag fatt bade sovmornar och sluppit nattningar. Det spelade stor roll.

Men visst kanner jag igen "bara det och det hander grejen" Den var inte sann for mig heller.

Jag vet inte om jag bidrar med sa mycket men hoppas att ni hittar tillbaka till ett fungerande sexliv. Det behover ju inte se ut som innan, det var en forestallning jag hade namligen. Kan ni prata om det kanske det kan vara nat att fundera over. Jag ville laaaaaange forut men inte nu tex.

Sitter med mobilen och har tappat kanseln i fingrarna :s sa jag onskar dig lycka till! . 

Tack till er båda för svar! @kvinna När jag läser mitt svar ovan till dig förstår jag att du kanske kan ha tagit illa upp. Det var absolut inte meningen. Vad jag refererade till och vad som fått mig att inte sova i natt var antydan om att - som jag växlat upp det till: hon inte längre älskar mig. Fram tills igår vid 22:45 då jag läste ditt inlägg fans det inte på min karta. Nu vet jag inte ut eller in... @nytänd Det verkar som du är sugen på flera barn?

(det verkar av någon anledning som att mina radbrytningar faller bort, ber om ursäkt för det)

Haha, nej. Fler barn far det verkligen inte bli! :s Vi skyddar oss ordentligt.

Jag tog upp grejen med agglossning eftersom endel kvinnor har storre lust just da. Jag kan inte spekulera i hur vanligt det ar men fenomenet aterkommer i tradar bade har pa forumet och hos nagra av mina vanner irl. Kroppen andrar sig ju hela tiden, man kanner sig inte sexig nar man ar svullen, har ont och pms... tajming kan vara jatteviktig. 

 

Jag tror att enda sättet att "komma tillbaka" är att HA SEX. Så var det var för mig och min man iaf. När det ännu en gång gått nio månader sen sist så börjar man tvivla, men det är som att man glömmer bort det, det försvinner från kartan liksom. Kan ni få barnvakt, lite egentid? Det måste inte leda hela vägen, men kanske få sova ihop åtminstone, utan stress??
Hursom, tillbaka till mig och min man, våran minsting är nu 2 år och vi har hittat tillbaka. Det blev som att när vi väl hade sex efter ett långt uppehåll kom vi båda på att varför har vi inte detta oftare, som är så trevligt?? Och nu får vi till det lite då och då.. Inte som innan barnen kanske, men mysigt så det räcker ;) Lycka till!

Vad skönt att läsa om ett annat par där det minskade sexintresset faktiskt är ömsesidigt (även om jag är ledsen för er skull att ni hade detta problem!). I de flesta trådar handlar det om att EN i relationen inte vill ha sex, och den andra är frustrerad...

Jag fick lite hopp när jag läste ditt inlägg. Jag och min man har haft sex 2 ggr på 1 år (!). Visserligen har vi fått barn under denna tid, men visst hade vi haft möjlighet att få till det trots detta, om vi bara hade velat...

Ingen av oss känner någon saknad efter sex, men samtidigt vill vi ju inte ha ett "sådant här förhållande!" Sex är ju skönt och härligt och mysigt, när vi väl har det. Det känns bara så oerhört avlägset... :(

Hoppas innerligt att vi kan lyckas vända det, precis som ni gjorde.

Kan du inte berätta lite mer om er - hur gamla ni är, hur ni pratade kring detta. hur ni gjorde för att komma på rätt köl igen?

Tack på förhand!

Alltså, det gör så mycket att få läsa om andra som har det precis likadant! Spelar ingen roll hur många fina vänner man har, det här är jättesvårt att ta upp och prata med andra om tycker jag. Tror att jag är rädd för att få nån form av chockartad reaktion där det hela eskalerar och resulterar i att det enda jag får tillbaka är att "så kan ni ju inte ha det, nåt är fel, ni är nog inte rätt för varandra".

Jag tvivlar och tvivlar, och funderar och det tär så oerhört att samtidigt som man är hemma med en 5 månaders bebis typ "terapeuta" sig själv och sin relation i huvudet dygnet runt. Vi har bara varit tillsammans 2,5 år och det är den första seriösa relation jag har, är runt 30. Tvivlet är så jobbigt, men det slutar alltid med att jag känner att jag VILL ju leva med honom. Men jag vill inte ha det så här. Att inte på ett naturligt sätt kunna närma sig varandra, kunna ha sex när man känner för det för att jag blir osäker, får svårt att tolka hans reaktioner, räkna dagarna sedan sist man hade sex och tänka att det nog vore bra om jag fick till det nu för att typ bättra på statistiken...

Känns som det dyker upp en massa små problem hela tiden som blir stora när jag inte riktigt vågar vara ärlig. För lång tid och för mycket grublerier längs vägen gör att det blir svårt att prata om. Och att redan nu tappa lusten till sex (men vääldigt bra när vi väl har det), så ska det väl inte vara...

@ Anonym (och en till) - jag kan bara instämma; SÅ skönt att läsa att andra har det på samma sätt. Tack för ditt inlägg! Det låter som vi har det väldigt lika (inte varit ihop så länge, nyligen fått barn, oändligt mycket tankar/samvetskval/tvivel/rädsla/sorg över situationen).

Hur är din kille i det här? Vill han ha sex?

Förstår så väl det du skriver att man inte vill prata med vännerna. För min del är det dels för att det känns genant (det känns som det är nåt fel på mig/oss), dels just det du skriver av rädsla att någon ska berätta för mig att "då är ni nog inte rätt för varandra". Jag har inga tvivel på att jag vill leva med min man, men samtidigt så vill jag inte leva utan sex och närhet resten av livet! Omöjlig ekvation?

Jag tänker på detta VARJE dag. Är ledsen, skamsen, orolig, avundsjuk (på andra som känner lust).

Hur ofta har ni sex? När var senaste gången? För oss var det (hör och häpna) i maj...