Säger inte till när han kissat eller bajsat

Hej!

Vi slutade med blöja på vår kille när han var 2,8 år för att han visade stort intresse för pottan. Han har fortfarande blöja på natten. Nu har vi kämpat i åtta månader och han skvätter mycket i byxorna. Han säger inte heller till när han behöver kissa eller bajsa och inte ens efter att han har gjort det. Ofta märker vi det på en blöt fläck på byxorna eller att det luktar bajs. När vi säger "kom så går vi och byter byxorna" skriker han alltid "jag har inte kissat" eller jag har inte bajsat" och blir alltid helt hysterisk.

Vi sätter honom alltid på toaletten innan maten och innan vi går ut. Ibland funkar det jätte bra ibland får vi truga. Ibland blir han helt hysterisk och då låter vi det vara. Vi vill ju inte tvinga honom. Vi har verkligen försökt allt, han har fått välja kalsonger i affären, vi har gett honom en guldstjärna varje gång, vi har testat att vänta för att se om han säger till själv.
Han har blivit oftare och oftare hysterisk när man säger att "Nu går vi och kissar" både hemma och på förskolan och på förskolan har specialpedagogen sagt att man kanske ska börja med blöja igen. Detta vill varken jag eller min man. Vi vill verkligen ge detta en chans att vända men hur ska vi göra?

Han säger ofta att han inte vill bli stor. Kan det ha med detta att göra? Inget har hänt i hans liv sista året och han är ensambarn. Han har en aktiv personlighet med stor vilja vilket säkert också påverkar.

Mvh

Hej!
Det finns några områden som vi vuxna inte kan bestämma över våra barn. Det handlar om sömn, mat, kiss och bajs. Eftersom vi som föräldrar ändå tycker oss vet bäst så vill vi bestämma, hjälpa, stödja våra barn på vägen.
Då hamnar vi väldigt lätt i maktkamper i stället. Och barnet vinner.
Det handlar alltså om att lägga ner matchen.
Det är jättejobbigt med barn som kissar på sig, bajsar på sig, inte äter det man vill, eller sover när man vill.
Därför blir vi ofta överinvolverade i dessa frågor, med negativt resultat.
Det bästa man kan göra är att lägga ner ambitionen. Det man kan göra är att ha vissa regler som barnet har förmåga och möjlighet att rätta sig efter.
Men alla barn blir torra och alla barn slutar att bajsa på sig. Det vi vuxna kan göra är förstås att underlätta för oss själva genom att ordna det praktiskt och inte lägga för stor prestige i det.
Så fort de vuxna visar att de överlåter bestämmandet på dessa områden till barnet, så kommer också barnet att ta över ansvaret. Men eftersom det ofta handlar om alerta barn så tar det ett tag innan de ger upp.
Mitt tips är att stå ut, ha tålamod, lägg så lite kraft och engagemang i det som möjligt så kommer det snart att vara glömt.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Säger inte till när han kissat eller bajsat

INNEHÅLL