• Angelseye

    Vilket liv..

    Vet inte vart jag ska börja för att göra en lång historia kort, och även få med allt som de rör sej om..

    Lever ett liv jag helst av allt skulle vilja byta bort, om de vore en enkel sak. Har en fin familj egentligen. Har en sambo, två barn, ett hus..

    Vi köpte hus för ca 1 år sen, har varit tillsammans snart 4 år och har en gemensam son på 9½ månad.  

    Min sambo verkar leva ett ungkarlsliv, han verkar tro att han bara har sonen på lån. Han tar inte samma ansvar som jag, Jag nattar han jämt, jag kliver upp på nätterna när han vaknar, kliver upp på morgonen, även om jag sovit 3 timmar.. Han vaknar inte ens när sonen vaknar. Min sambo jobbar skift, så när han jobbar eftermiddag kan han juh gärna få ta sonen på nätterna lr på morgonen, men ICKE!

    De är jag som lagar maten, städar, diskar, tvättar.. och samtidigt vara en sån trevlig o söt mamma/sambo. 

    Sonen är väldigt mammig, så därför tycker inte pappan om att vara med honom och blir ibland sur över att han är så mammig. Men va konstigt då, när ja är med honom 24/7 och han är aldrig med sonen. 

    När jag ibland vill hitta på nåt med mina kompisar blir han skit sur och säger att jag inte tar något ansvar eller tar hand om mina barn. Men de är just de jag gör, och inte han. Han är sjukt svartsjuk av sej och vill att jag alltid ska vara hemma. Medans han aldrig umgås med sina kompisar, han bryr sej inte ens, om dom hör av sej och vill hitta på nåt. 

    Min ekonomi är inte så god, medans han tjänar mer än dubbelt så mkt som mej. Jag får nu ut 6000 i föräldrapenning och han får ut typ 18 efter skatt. Ändå så betalar vi lika i hushållet, så för detmesta så har ja minus på mitt konto efter jag betalat räkningar.. Han vill inte ha gemensam ekonomi, för då tror han att jag lever fullt ut på hans pengar. Men jag måste juh köpa mat och blöjor till sonen, och allt som hör till barnen. Medans han köper massa skit bara..

    Han bryr sej inte om att vara pappa, han vet inte ens va han har för blöjstorlek eller äter för sorts välling, va hans kläder finns i byrån. Jag måste säga till honom när sonen är lessen, att han ska leka med han, lr bara sitta me han. Men han vill inte..

    Nu funderar ja på om jag ska flytta ifrån han. Rent ekonomiskt skulle ja klara mej och bo själv än med sambon.

    Nån som är särbo och som har barn?

    Jag behöver råd, tips och stöttning. 


    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)Signe 06-11-19 och Edwin 11-03-30(¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)
  • Svar på tråden Vilket liv..
  • pojkens

    låter inte som en toppensits. Funkar det kanske att ställa ultimatum? din sambo verkar iof mest i mina ögon bete sig som en tonåring. Vill han ha barn över huvud taget? 

    Jag skulle nog överväga att leva själv för att få vara lite gladare, men jag kan ju inte säga åt dig vad du bör göra. Det verkar dock soma tt det kanske vore enklare för dig att vara särbo när du ändå gör allt jobbet. Att min man inte skulle hjälpa till med barnen skulle vara helt oacceptabelt. 

  • Angelseye

    Ja, jag överväger hela tiden om hur de vore att bo själv, hur ja skulle må om ja bodde själv. Nackdelen är juh att jag inte vågar prata med han jag bor med. Han blir skit arg och sur bara jag säger nånting. Han har aldrig varit hårdhänt mot mej, men ja vet hur hans humör är när jag berättar hur jag känner. Jag är liksom rädd för han :(


    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)Signe 06-11-19 och Edwin 11-03-30(¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)
  • Angelseye

    Förstår att ni kanske inte vet vad ni ska skriva. Men en liten rad om hur du/ni tänker vore skönt att få läsa..


    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)Signe 06-11-19 och Edwin 11-03-30(¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)
  • Dixy

    Tycker inte det låter bra när du säger att du är rädd för din sambo. Det låter som ett väldigt dåligt tecken. Det hade annars varit det förslag jag skulle vilja ge dig. Att prata med honom om hur du känner samt att överväga familjerådgivning.

  • Angelseye

    Ja kan inte prata med han öga mot öga.. När jag känner att jag behöver berätta för honom hur ja känner, blir de via sms, och sen efter ett tag pratar vi. Men de är ganska jobbigt.


    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)Signe 06-11-19 och Edwin 11-03-30(¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)
  • Ellikapellika

    Jag har en väninna som var tillsammans med en man som betedde sig som du beskriver din sambo.
    Hon höll ihop med honom länge, för länge, och de fick flera barn ihop innan hon tog modet till sig och flyttade.
    I efterhand har hon sagt att hon inte fattar att hon stannade så länge för han ändrade sig aldrig trots att hon aldrig förlorade hoppet om att han skulle göra det.

    Eftersom du gör allt själv så blir inte skillnaden så stor när du bor själv.
    Men det är skönt att slippa irritera sig och förvänta sig att någon annan vill dela sysslorna med en och sedan bli besviken gång på gång.

    När man har barn får man också tänka på vilken bild de får av hur ett parförhållande ska vara.
    Ska den ena parten ansvara för allt och den andre få göra vad den vill/hur lite den vill eller ska ett förhållande vara jämlikt?

  • Angelseye

     


    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)Signe 06-11-19 och Edwin 11-03-30(¯`°?.¸ ღ♥ ♥ღ ¸.?°´¯)
  • sär skriven

    Helt OT egentligen, men din presentation är inte särskilt anonym och dessutom länkad till din blogg. Är du säker på att du vill exponera din sambo på det viset? Det är rätt lätt att ta reda på vilka ni är menar jag, och även om DU är okej med det kanske inte HAN är det? Finns anonymitetsfunktion för sådant...


    Det här är världens bästa sidfot, och den är min.
Svar på tråden Vilket liv..