3 1/2 åring som är väldigt sen i talet, när ska man oroa sig?

Ja fast jag menade inte att det handlade om talet enbart för oss, utan även om annat som har med det sociala men ändå saker som hade kunnat bortförklaras med att hon fortfarande inte var så gammal. Men vi fick ju remiss till logoped redan då och det hade vi kunnat få redan före sommaren, dvs före 2,5 om vi hade velat, Bvc frågade om vi ville ha det men vi ville då vänta till efter sommaren.

Men jag tycker det låter som att barnen i tråden pratar lite på samma sätt som vår dotter och för vår del var det självklart att söka logoped i höstas, så då blir jag förvånad när de är 3,5 och fortfarande inte fått eller sökt logoped. Jag tycker nämligen det är oerhört viktigt att man söker hjälp innan barnet börjar inse att det inte blir förstått, innan det börjar tystna i grupp för att det inte gör sig förstått osv. Det var nämligen så för en släkting till mig där jag tyckte de var alldeles för långsamma att söka hjälp och barn ska inte behöva ha det så när det faktiskt finns hjälp att få. Det är ju ingen stor grej att söka till logoped och den kanske också gör bedömningen att det bara behövs lite mognad, men då har man ju ändå fått en proffsbedömning.

Jag var inte med på senaste BVC besöket. Men då blev hon "godkänd". Men vid 2 1/2 var vi där och då kollar de ju språk. Hon vägrade prata alls.

På storabarns avdelningen pratar hon väldigt lite. Hon verkar ha backat lite där och jag tror det i alla fall delvis pga språket.

Vi har nu fått en tid till logoped i februari, känns bra.

Samtidigt ser jag en väldigt plötslig utveckling i dotterns tal där hon pratar med sammanhängande i längre meningar och faktiskt säger en hel mening när hon vill något. Och hon berättar mer om vad som har hänt osv.

Hon har fortfarande svårt att utveckla ett svar  och få helt sammanhängande meningar, med rätt ordningsföljd och hon har en lustig betoning. Men det har gått väldigt framåt helt plötsligt.

Men det känns skönt att få komma till en logoped ändå. Så får vi se vad de säger där.

när vi var hos bvc på 3års kollen sa våran bm att börjar inte min son prata mera så skulle dom söka för det sommaren kom och det började komma mer och mer ord. nu är han snart 4år och det finns INGA hämningar han babblar mer o mer ord. i julas sjöng han helt klanderfritt på alla julsånger som de sjöng de övade innan ju och dom kunde han klockrent utantill. han tar lättar till sig sånger och snappar upp dom direkt sonen pratade länge 2-3 ordsmeningar men när han väl knäckte dom längre meningarna så fanns det inga hämningar han började med dom runt 3½ år och framåt nu det gått raketfort med hans språk när han väl kom på dom.

Ja, dottern har varit och är en hejjare på de flesta julsånger, jag minns inte vilken men en av dem sjöng hon i stort sett klanderfritt. Det är märkligt det där, att de kan snappa upp sångerna, men att prata får de inte kläm på. Jag tror att det delvis är för att sångerna är lek och skoj och inte krav på samma sätt. och så är det ju förstås en bestämd visa. Som man sjunger om och och om igen. Å andra sidan säger man ju många saker om och om igen i det vardagliga livet också men det fastnar inte på samma sätt hos dottern.

Bra att det inte var så lång väntetid!!

Vad skönt att hon utvecklar talet. Små steg i rätt riktning ger en lättnad ändå.
En bra kontakt med logoped är ju bra för att kunna hjälpa dottern så mycket som möjligt i rätt riktigtning.

Intressant att läsa i denna tråd eftersom jag också har funderat uti sonens språk och tal.
Han har också varit (och är tycker jag) väldigt sen i talet. Han fyller 4 i Maj och han har i princip enbart använt sig av 2-3 ord meningar fram till sommaren 2011. Våran BM sa att om vi kände en oro (på 3års kontrollen i Maj-11) angående talet så skulle vi kontakta henne så hon kunde boka in en tid för logoped. Dock så "släppte" det i somras(2011), han började helt enkelt att ordbajsa för fullt :) Och det gör han fortfarande, det kommer nya ord varje dag.

Däremot så har vi 4 årskontroll redan nu i Mars och funderar på att höra angående logoped iallafall. Han har ju börjat prata, och väldigt mycket. Däremot så kan man säga att han på något sätt hackar sig fram. Meningarna flyter inte på som dom ska (enligt min uppfattning). Han stakar sig fram så att säga. Här hemma förstår vi i princip allt han säger, men resten av omgivningen (som nu inte träffar honom dagligen) förstår inte alltid vad han säger för meningarna "byggs fel" och allt blir bara så himla rörigt när han ska förklara/berätta något.

Och sen till det värsta..Min tanke var ju att när han byter dagis avdelning så kanske talet blir bättre eftersom han då skulle gå med "större" barn som också pratade bra. Tror ni han fick byta, neeeej!! Så han blir alltså 4 till våren och han går fortfarande på minsta avdelningen dör majoriteten av alla barn är mellan 1-3 år :( Jag hade en förjävla diskussion med rektor som med personal men inte hjälpte det! Till och med min BM ringde och pratade med rektorn att det hade varit bra om sonen fick dagligen vara med barn som pratar (och då bra också) men inte fan hjälpte det! Har rektorn bestämt sig för nå så verkar hon då INTE kunna ändra sig. Det känns som att det inte spelar nån roll om hon har rätt eller fel, hon är envis och står fast vid sitt beslut!
Tur i oturen är väl att sonen åtminstone trivs :/

Sådär. Nu fick jag spy lite galla! :P

Tänkte ta upp tråden lite igen. Dottern är ju fyra i slutet av sommaren och hon pratar mer idag än tidigare, men det är ofta fortfarande svårt att förstå sammanhang om man inte känner henne väl. När hon ibland vill berätta något till någon hon inte känner, är jag tvungen att fylla i för att de ska hänga med i det hon berättar.

Jag har noterat att hon fortfarande har VÄLDIGT svårt att hänga med i låttexter. Hon snappar snabbt upp melodin, men ibland kan hon bara en kort mening eller några få ord i en låttext och nu när förskolan hade sommaravslutning och sjöng för oss så såg man att hon försökte hänga med, men det blir mer ett mummel eller nynnande och några få ord här och där. Det lustiga är att helt plöstligt så kan en låttext som hon tragglat på i ett år, lossna och så sjunger hon den flytande. Men sedan kan den försvinna igen.

Det här hör ju med största sannolikhet ihop med hennes bristande förmåga att bygga meningar. Men ibland förvånar hon och säger en flytande sjuords-mening exempelvis, men det kan vara det.

Hon älskar dock att skriva och kan flera bokstäver och skriver sitt namn och några kompisars namn felfritt. Problemet verkar alltså enbart vara koncentrerat till meningsbyggnad. Och även grammatik ibland.

Men jag kan ändå känna mig lite bekymrad. Hon älskar ju att sjuka och prata, men hänger inte med och alla förstår henne inte. Hon ska börja en ny förskola i höst där jag gärna vill att hon får stöd av en talpedagog/specialpedagog. Vi ska även tillbaka till logopeden i höst. Känner bara att jag måste skriva av mig lite och lätta på mina funderingar.

Ser att jag skrev att hon var en hejjare på julsångerna och när jag tänker tillbaka så var hon nog rätt duktig på dem, iaf några få. Men idag har hon oerhört att hänga med i sånger. Hon kan inte ens blinka lilla stjärna flytande. Det blir lite fel här och där eller så tappar hon bort sig i texten och sjunger något helt annat eller mumlar mest.

Jag ramsar ganska mycket med henne och det tycker hon är väldigt roligt, men har svårt att minnas dem.

Logopedbesöket i våras gav inte jättemycket mer än att logopeden förstår vad jag pekar på med meningsbyggnad osv, men att hon ville vänta tills hon fyllt fyra innan man börjar arbeta aktivt.

Bokstäver och siffror är ett stort intresse, men hur fasiken ska jag få henne att bygga ihop allting, till meningar och ett helt sammanhang. Åh, känner mig så frustrerad.

Jag har nog skrivit i tråden där i vintras men skriver lite uppdatering. Vår dotter blir fyra i december och vi har logopedkontakt sen i höstas. Språket har kommit massor gällande både ordförråd, uttal och meningsbyggnad även om det är en bra bit kvar.

Dock det jag skulle säga är att i vintras upplevde vi att hon framför allt var dålig på meningsbyggnad, många enstaka ord till svar istället för meningar osv. Vi fick övningar hos logopeden för detta som ni ju kan testa. Det de handlade om var att upprepa mycket, tex fick vi ett antal bilder som man kan kombinera. Tex ett antal subjekt (flickan, pojken, katten, hunden osv), sen ett antal verb (bilder på äta, cykla, bada osv) och sen ett antal "vad det nu heter" men saker att äta, badkar, cykel osv. Så då skulle man träna detta att kombinera olika, flickan äter smörgås, pojken äter smörgås, katten äter smörgås osv. Om du förstår hur jag menar?

Sen viktigt att upprepa allt barnet säger med fullständig mening.

Även spela spel, tex memory, finns i sjön och sånt där. man kan säga samma meningar många gånger.

Tack för ditt svar.

Jag upprepar mycket det hon säger i korrekta meningar. Känner mig nästan lite skadad när det gäller det, haha.
Snart kommer jag börja upprepa mina vänner meningar.

Jag tror ju ramsa och sjunga är bra också och det gör vi rätt mycket. Men det med bilderna var en väldigt smart idé. Jag ska nog göra egna bilder tror jag.

Men det här är ett exempel på hur hon kan uttrycka sig (detta skedde i  fredags och jag reagerade för att det lät så lustigt:

"Det låter något jag hör."

De borrade eller något liknande ute. En korrekt mening vore ju ex jag hör att det är något som låter. Men hon vänder och vrider på det och det blir jättelustigt.

Så har vi haft massor och har en del fortfarande fast det blivit bättre. Hela vintern och våren envisades hon med "xx köra mamma" när hon menade att jag skulle köra hennes vagn tex (och inte pappan alltså). Samma sak med vem som skulle lägga henne, xx lägga mamma. Helt bakvänd ordföljd i många fall alltså. Men det har som sagt blivit bättre.

Och ja, man känner sig som en total papegoja med alla upprepningar.

Jag vet att den här tråden är över 1 år gammal men jag chansar på att du TS, ser iaf!
Hur har det gått för din dotter? Jag har en 3,5 årig son som har samma problem som du beskriver att din dotter hade. Vi har varit hos logoped 1 gång och då ville dom avvakta. Nu ska vi dit igen nästa vecka då det blivit sämre. Min pojke lider otroligt mycket av det här och jag kan inte sluta oroa mig.

Hej.
Det finns en språkstörningstråd under barn/funtionshinder.
Direktlänk:www.familjeliv.se/Forum-3-60/m49029789.html

ifall du inte får något svar här.   

    

Jag tycker du ska ligga på på alla håll du kan. Nu verkar din dotter klara sig rätt bra, men efter vad jag kan läsa så har det inte alltid varit självklart med det sociala - pga språket (du skrev att det blev svårt när hon bytte avdelning och att språkbarriären då skapade svårigheter för henne med de andra barnen), hon har (hade?) heller inte en helt adekvat språkförståelse (lite svårt att svara på frågor, hur är det med att följa instruktioner..?). Eftersom faktum är att en mycket stor andel av barn som inte klarar språkkontrollen vid 2,5 år ålder senare visar sig ha en neuropsykiatrisk problematik, så bör det egentligen inte vara så svårt för dig att få dem att ta det på allvar. Oavsett om det är så att det finns en bakomliggande problematik eller inte..! Alla har ju inte det, ska också sägas... Men för många barn så är det faktiskt just språksvårigheterna som är det synliga tecknet länge. Så var det för oss också, länge. Äldsta dottern (som tillhör en av de barn som sedermera fick diagnos) hängde med bra på många sätt, det tydliga var språkproblematiken. Även nu när hon snart fyller sju, så är det det som är hennes stora problem och det som förorsakar henne största problem socialt. Jag känner väl igen frustrationen kring språket, då även hon har många ord och vill säga mycket men det tar stopp liksom. Att hitta rätt ord, få koll på grammatiken, det är jättesvårt. Hon har läst sedan hon var fyra år drygt, men vi märker att även läsförmågan går väldigt trögt framåt - delvis pga hennes grundläggande språksvårigheter (även lite synproblematik tydligen).

Har du fler barn..? 

Vad jag vet så brukar pedagogerna på dagis reagera om det går för långsamt. Det gör dom i vår kommun i alla fall prata med dagis personal om hon går på dagis då... Lycka till

Det varierar nog. Min dotter är defintivt sen med språket. BVC, Logopeder, barnläkare, talpedagoger undrar alla hur det kommer sig att förskolan inte reagerar.
Förskolan tycker däremot inte barnet har nedsatt språk. Problemet är att hon är blyg så att hon inte pratar när det är samling eller när hon behöver hjälp. Och blyghet är en personlighet.

Dagisbyte pågår....