Hjälp! Vår son (4år) bråkar bara när pappa är hemma. Outhärdligt!
Vi har en son som är nyss fyllda 4 år. Sedan en tid (kanske 6-12 månader) har hans bråk med pappa eskalerat. (Känner igen detta samma beteende fråns hans storayster vid samma ålder).
När pappa är hemma bråkar han om \"det mesta\", gråter för minsta lilla, leker oroligt och det är fruktansvärt jobbigt. När vi är själva jag (mamma) och barnen är det lugnt. Visst bråk men inte alls såsom när pappa är hemma. Han leker lugnt och koncentrerat och allt fungerar ganska bra. Pappa hinne rknappt över tröskeln så börjar bråket igen. Jag har sedan länge kännt att jag inte orkar detta längre. Vi planerar våra lediga dagar utifrån att pappa tex åker och handlar (istället för mig) och på annat sätt gör ärenden. Mår så dåligt över att det är som allra värst när det egentligen borde vara som allra bäst när vi alla är ihop! Finns dagar då jag \"mer än gärna\" tycker det är ok att sambon åker till tex gymmet eller träffar en kompis så att vi får lugn här hemma. Hemskt!
Vår \"teori\" är att sonen gör såhär för att han saknar pappa. Att han vill vara med pappa. Att han vill att pappa ska se honom. Tar sig pappa tid att tex leka med bilar i hans rum så bråkar han inte de minsta. När de går ut ensamma och leker eller på promenad så bråkar inte sonen med honom. Tänker vi fel? Svårt att få tid för pappa att leka \"hela dagen\" inne i sonens rum. Det känns inte heller okey. Till saken hör att pga av arbetstider så har pappa mer ensamtid med sonen än vad jag har. Så det är inte så att pappa aldrig är hemma eller jobbar mycket eller så. Han är en väldigt närvarande pappa.
Jag och min smabo har pratat om detta i timtal och vänt och vridigt på detta. Hur vi ska lösa det.
Största skillnaden mellan pappa och mig är (vet inte vilket som är bäst) att jag är mer tydlig mot barnen (7 och 4 år) och har mer kontakt med dem, då vi är hemma. Har vi tex ätit mat frågar jag dem ofta vad de ska göra sedan. Medan pappa släpper iväg dem att tvätta sig och sen inte kollar med dem vad de ska göra. Jag upplever att de ofta hamnar i ett \"ingenmansland) med honom där de inte vet vad som gäller och vad som förväntas. Ska vi någonstans säger jag tex åt barnen att ta skorna och jacka. Han säger till dem att klä sig, vilket medför bråk och kiv och att de inte vet vad de ska ha tex termobyxor till affären etc.
Jag leker väl egentligen ganska lite med dem men jag har mer kontakt med dem. Jag säger ofta till dem vad jag sak göra tex gå ner i källaren (villa) och hänger en tvätt. Går ut efter tidningen etc. Med mig vet de alltid vad som är.
Tror du det är det som gör att han bråkar mer när pappa är hemma? För att han inte vet vad som händer?
Själv känner jag mig stressad och iriterad direkt en morogn när jag vet att vi alla ska vara hemma ihop. Mår jättedåligt över det här men jag vet inte hur vi ska ta oss ur det! Att dela oss tex jag och dottern göra något och han och sonen göra något fungerar ju ibland men inte en hel helg.
Hur ska vi göra?? Känner mig så ledsen över detta och märker allt mer att detta senaste månaderna får oss två vuxna att dela oss och komma allt längre ifrån varandra och det skapar irritation mellan oss.
