Finns det någon mer med ett OERHÖRT bestämt barn?

Vår treåring är väldigt bestämd av sig och kan bli väldigt arg om hon inte får som hon vill men många saker vägrar vi ju ge med oss på, det är ju vi som bestämmer. Hon är urdålig på att vänta och kan också få för sig att hon måste byta kläder om hon blir lite blöt eller så.

Aldrig att jag skulle göra annan mat när jag redan gjort en sort om jag vet att hon kan äta den, inte heller skulle hon få hålla på och tugga sönder sina nappar.

Min flicka är bestämd men hon reagerar inte på det viset som din dotter, men hon är 4. Hon argumenterar och övertalar, sjukt skicklig på att får förmåner överallt vilket stör mig enormt då jag inte vill hon ska få sin vilja igenom och måste lära sig att få en nej. Hon kompromissar om allt och vill hon ha två bitar godis så ber hon om fyra och "förhandlar" till tre haha.

Vår yngste son är oerhört bestämd. Enda sättet att tackla det är att vara mer bestämd själv. Det är itne rätt mot någon i famlijen att en 3åring bestämmer allt.

Tuggar hon sönder sin napp, släng den, så är det borta. Hon är 3, varför ska hon ha napp?? Den kan skada hennes tänder.

Om hon inte vill äta, låt henne vara utan mat den måltiden då? Det låter ju dumt att laga speciell mat till henne som hon ändå inte vill ha.

Vi lagar hälsosam och varierad kost. Alla MÅSTE smaka på allt, men i övrigt kan man välja att vara hungrig till nästa måltid.

Du måste sätta ner foten och bestämma hur du vill ha det. Och sedan står för det. Du som vuxen måste ju kunna vara mer envis än en 3åring, annars är det ju faktist DU som måste jobba på det.
Du gynnar inte henne och hennes framtid genom att lära henne att hon är världsprinsessan som allt ska kretsa runt.

Jag har en bestämd liten sak hemma. Redan som bebis visste hon hur hon ville ha det. Jag tror att det enda sin gäller är att vara konsekvent "alltid" med sådana barn. Vi har inte gett oss och det har lönat sig. Hon har gallskrikigt över allt men aldrig fått sin vilja igenom och lärt sig att det inte funkar att skrika. Och tro mig hon skrek så trumhinnorna höll på att lossna. Jag vet inte hur din dotter är jämfört med min. Jag vet bara att om vi inte hade varit konsekventa med henne från 1 års ålder då hon började testa oss till 100% hade hon kunnat vara en liten tyrann.

Ang att hon gått ner i viktkurvor. Det är ju normalt att barn i den åldern förlorar banyhullet. Men hon kanske är för smal nu? Min dotter hade samma vikt från 2-3 års ålder. Växte bara på längden.

Jepp! Låter som min dotter, som visserligen blir 4 i februari, men fortfarande lika bestämd! (Kommer hon väl vara typ ALLTID, är hennes personlighetsdrag helt enkelt) Känner särskilt igen mig i droppar på kläderna, då ska det bytas. Öht är kläder hennes stora grej. Hon har klätt sig sen hon var drygt 2, för att mammas klädval inte dög Skobandet under skon ska sitta på millimetern, annars blir det utbrott. (Och hon ska göra SJÄLV naturligtvis!)

Ja.. vad mera. Blir vansinnig om man häller för mycket/ för lite dricka i glaset. Kan säga att hon vill ha apelsinjuice, och när man kommer med det så säger hon "Neej, ÄPPELJUICE sa jag!" Testing till max alltså.

Kan heller inte vänta, utan allt ska ske NUUU. (sätta på film, fylla badkaret med vatten, ja ni fattar...) Vi förklarar att hon inte kan få allt NUUU. Hon blir arg, och då får hon vara det! Jobbigt - ja! Men jag vägrar att "böja mig" för hennes utbrott. När hon var 3 kunde hon gapa och skrika i minst 30 minuter, nu har utbrotten faktiskt minskat till ca 5 minuter, så lite bättring har det väl skett..

I förmiddags var vi ute och åkte pulka: hon, hennes storebror och några andra barn i grannskapet. Vem var sur mest hela tiden, för att allt inte skedde på hennes villkor? Just det, vår dotter. Alla andra barn åkte och var glada. Men hon sätter sig verkligen på tvären när det inte passar. I detta fall att hon inte fick åka längst fram på snowracern varje gång, det ville ju även storebror göra.

Jobbigt som fan. Jag har egentligen bara detta att säga när man har sådana här bestämda barn: att vara konsekvent och ännu mer bestämd själv!  

Jag tycker det låter som att tösen är ett sk oflexibelt barn som har behov att att världen är förutsägbar. Dessa barn är det inte så stor idé att strida med utan hitta medel som leder till ett samarbete och en fungerande vardag.

Skulle hon gilla scheman? Bildscheman tex som ett litet barn kan förstå med tex vad det blir för mat, hur dagen kommer att se ut, lektid och rutiner för nattning som blir samma varje dag. och att man lägger in de rutiner som är viktiga för henne, men precis som ni skall följa schemat skall det vara tydligt så hon också gör det tex när det blir strul med maten så kan man hänvisa till bilden och säga "men såhär står det på schemat som vi gjorde i morse"

Jag läser inte in TS som att det främst skulle handla om ett trotsigt barn utan ett barn som är i behov av förutsägbarhet och rutiner tex "är det 3 pussar som gäller vid läggdax, så blir det "fel" i hennes värld om det blir färre eller fler"

Vi kör på "samarbeta så mycket det går, och välja sina strider" annars blir det lätt stridigheter och bråk hela dagarna. Striderna vill vi helst lägga vid viktiga saker som att man inte slåss, det är aldrig okej, däremot väljer vi att inte lägga dem på att det blir "fel" maträtt utan det är redan förbestämt med sonen godkännande vad det blir.

Känner ni igen er i denna beskrivning?

http://www.thefussybabysite.com/articles/characteristics-of-the-spirited-child/ 

http://www.thefussybabysite.com/causes/characteristics-of-the-spirited-child/

http://www.thefussybabysite.com/articles/using-positive-labels-with-our-spirited-child/

http://www.thefussybabysite.com/articles/how-to-soothe-a-spirited-child/

Hur är det för er föräldrar, har ni lätt att säga nej? Håller ni på era personliga gränser eller låter ni henne överträda dem? Kanske ger ni henne för stort ansvar?
Jag kan rekommendera er att läsa Jesper Juuls "Konsten att säga nej med gott samvete". Den är verkligen bra och tänkvärd!!

Min äldste kille är också väldigt bestämd och passionerad. Flexibilitet är inte heller hans styrka. Vad det har medfört är att vi aldrig säger nej i onödan. Bara när vi 100% menar nej och det inte finns utrymme för förhandlingar och vi tycker att det är viktigt nog att bråka om. Det blir lättare ju äldre och mer förståndiga de blir men också mer frustrerande för man tycker ju att de borde veta bättre... Försöker se hans styrkor: uthållighet, passion, vet vad han vill och tycker, smart, verbal, energisk, (supergullig) och jobba med honom så att de verkligen blir tillgångar för honom och inte bara låser in honom i ett bråk-och-stök fack.

Lillebrorsan kör istället med charm och diplomati och det har visat sig att jag är mycket sämre på att genomskåda det. Han har mig virad runt sitt lillfinger för det mesta. Suck.