Kvinnan är hemma med en tre månaders bebis. De har bara ett barn. Mannen jobbar heltid och drar in alla pengar. Kvinnan får bara lägstanivån från fk.
Hur mycket förväntas hon göra hemma dagtid, medan mannen jobbar?
Hur bör kvällen se ut med sysslor osv?
Berätta gärna hur ni hade det när ert barn var i samma ålder. Vem gjorde vad och hur upplevde ni det?
Som jag ser det så är inkomsten oväsentlig i sammanhanget. Har man skaffat barn ihop och lever ihop så är det ju ett gemensamt beslut. Det kan ju knappast komma som en överraskning att kvinnan inte får högre fp, och hon är ju inte hemma och har semester, hon tar hand om det gemensamma barnet.
Så vem som tjänar vad hör inte hit.
Däremot så anser jag att båda ska ha lika mycket "arbetstid".
Den som är föräldraledig har som jobb att ta hand om barnet.
Den som är på arbetet har det som jobb.
När man kommer hem får man dela på hushållsarbetet, på kvällen.
Den som är föräldraledig kan ju givetvis i mån av tid försöka göra något hemma under dagen. Men då ska det vara på eget initiativ, för att det funkade den dagen. Det ska inte vara något krav.
Både jag och min man har varit föäldralediga. Vi har haft som prio ett att försöka fixa middag till den andra kom hem. De flesta dagar har det funkat, andra dagar inte. Sen har man kunnat köra någon maskin tvätt och någon disk, men det är inget vi förväntat oss av varandra. Hushållsjobbet har vi delat på när båda varit hemma på kvällen.
Jag tycker också inkomsten är ointressant.
Men om nu inte din karl nödvändigtvis vill jobba heltid så får ni förmodligen ut mer på att han jobbar 80 % må-to och tar fp fre-sön än att du tar alla 7 dagarna i veckan på lågdagar. Då får ni både mer pengar och sparar dagar.
Båda ska göra nytta, båda ska ha fritid. Men jobbar mannen heltid så tycker jag det är naturligt att han får ta barnet när han väl är hemma och att jag då gör mer hushållssysslor unden tiden.
håller med Miss Cee! så gör vi också här hemma
Okej, då är jag inte helt ute och cyklar alltså..
Flera?
Vi lägger alltid alla pengar i samma pott. Allas arbetsinsatser värderas lika. Alltså mannen jobb är lika mycket värt lika mycket som att ta hand om vårt barn. Periodvis värderades hans arbete lite lägre eftersom vårt första barn var ett ganska svårt barn. Han fick ju åtminstone gå på toaletten på jobbet. Vi delade på allt jobb hemma. Han tog fler nätter än jag då han inte ville jag skulle vara för trött när jag tog hand om VÅRT barn.
När vi var föräldralediga så var målet att båda skulle ha lika mycket egentid (dvs tid då man är ensam - eller med andra personer utanför hemmet - och gör något man själv valt). Ibland kunde det vara egentid att få åka iväg på kvällen och storhandla,om man ville. Ibland var det egen tid att powerwalka och ibland att bara få sitta i ett annat rum och läsa en bok.
VI gjorde så att när den arbetande föräldern kom hem från jobbet så fick han/hon huvudansvar för bebis. Den andra föräldern fick då komma ikapp med hushållsarbete och när det var klart kunde han/hon ta ledigt fram till läggdags. Typ. I snitt var det så vi gjorde. Sen blev det förstås tillfällen när hemmaföräldern hade haft en förjävlig dag och vi båda tillsammans beslutade att strunta i allt vad hemarbete heter. Men då var det ett gemensamt beslut.
Själva pengafördelningen tycker jag inte har med detta att göra. Har man dessutom ett hyfsat jämlikt föräldraskap och delar på föräldraledigheten (och i förlängningen vabb och sånt) så kommer det jämna ut sig.
För oss hade den föräldraledige egentligen bara en sysselsättning utöver att ta hand om barnet och det var att planera för kvällsmaten. Inte nödvändigtvis göra den utan planera för vad som skulle göras och att det fanns hemma, eller att ringa till den arbetande föräldern och berätta vilken restaurang han/hon skulle hämta maten på...
vem som drar in pengarna är ju oväsentligt.............
sen får man ju hjälpa till i hemmet efter bästa förmåga - och detta beror ju till stor del på vilket barn man får, men vår 3a som i princip sov hela natten och flera långa pass på dagen hann jag ju med mycket - medan 2an "satt" fast i mig 24/7 - ja, då hann man ju inte lika mycket...........
som alla andra säger: det är klart att man inte måste ha gjort något av hushållsarbetet när partnern kommer hem
det låter som att din man inte skall vara hemma alls, men det här kommer att lösa sig jättebra om han är hemma... no way att han kommer att tvätta/städa/laga mat... då kommer han att få respekt för att man inte skall sköta hemmet, man skall sköta barnet... och du kommer att få respekt för att det är rätt körigt att jobba hela dagen och komma direkt hem och ta över barnet och fixa hemmasysslor
för rätt många är det rätt jobbigt innan barnen börjar på dagis... det är jobbigt att jobba heltid och rätt icke-stimulerande att vara hemma med ett barn som bara kan jollra... det är i alla fall min uppfattning och jag var hemma 60% med mitt första barn och kommer att vara 50% nu med mitt andra... sammanlagt 16 månader
Jag tycker att det är naturligt att den hemma-arbetande föräldern får ta ett större ansvar för hemmasysslor men, beroende på vilken sorts barn man får och hur själv mår, görs detta främst när den borta-arbetande föräldern är hemma och tar hand om barnet. Den borta-arbetande föräldern vill antagligen få träffa sitt barn när den kommer hem från arbetet och bör prioritera det högre än hushållssysslor, medan den hemma-arbetande föräldern har spenderat dagen med barnet.
Om man hinner med sysslor på dagtid är det givetvis en fördel, men aldrig ett måste.
Håller också med Miss Cee!
Och alla män som protesterar mot det borde vara föräldralediga själva i en period så att de inser att man inte bara sitter på golvet och leker och byter blöja när man är hemma. Och att man kan bli TRÖTT av det!
Vem som drar in mest pengar tycker jag också är oväsentligt. I vår familj är alla pengar allas pengar.