umgänge och 11-årings åsikt.

Är det verklign så att jagvetvadjagvill  med flera ser det som "bara" fotboll eller vad det nu är för sport? Sport är för många mycket mer än själva sporten i sig.!? Ser man så trångsynt på aktiviteter? Eller är det just fotboll som frammanar rött skynke? Kanske teater ses på med blidare ögon? Vad vet jag...

Sedan skrev Mpermper att de kanske inte är problem för de som blir rikitgt framgångsrika utan för de som utöver sport åtminstone till gymnasiet (tror jag det stod) och då pratar man väl inte om de "framgångsrika" ekonomiskt sett i form av ex vis Zlatan? Men framgångsrik kan man bli på flera sätt i sportvärrlden. Rik på väner, rik på socialt kontaktnät, rik på att fungera med andra i grupp och enskilt, rik på att utveckla sina förmågor både fysiskt och psykiskt, rik på erfarenheter... etc etc...

Vi ha liknand eproblem här med ett päron som har gett sig den på att fullkomligen strunta i barnets intressesfär fastän päronet bor på samma ort och inte behver lyfta et finger för att hjälpa barnet... jo lyfta telefonen eller låta barnet ringa ngn som kan skjutsa barnet till träning och eller matchbuss ... men icke. Barnet börjar alltmer tveka inför att åka dit över helger och längre tid typ lov utan har börjat tala om att vara där mindre.

Är en förälder till två idrottande framgångsrika barn och kan säga att hade jag eller pappa med tvång försökt få dom att välja mellan oss och idrotten hade vi varit utan kontakt med barnen. Vårt arbete som föräldrar är främst främjandet av barnens intressen och lyfta dem och hjälpa dom att bli framgångsrika inom vad dom har talang inom. Varken jag eller barnens far har nekat barnen träningar matcher och cuper till förmån för tid med oss utan vi har hjälpt varandra med skjutsande och sett till att barnen fått tid med oss båda och vi har lyckliga barn.

Mina barns pappa har självmant valt bort barnen mer och mer ju äldre de har blivit, så nu när barnen är 13 och 12 år gamla är de hos pappa knappt en helg i månaden, inga lov och eventuellt någon vecka under sommarlovet.
Barnen själva väljer självklart att hitta på saker här hemma med vännerna istället och pappan tycker det är "helt lugnt".
Själv blir jag tokig eftersom jag ser hur deras relation blir mindre och mindre. Det är bara en tidsfråga innan umgängeshelgerna är ett minne blott, och när fasen ska ungarna då få träffa sin pappa?

Prata med pappan och påpeka hur viktigt det är att han träffar barnen emellanåt. Det kan vara så enkelt som att han hämtar dem och de åker till badhuset, käkar middag, går på stan eller vad som helst. De behöver inte bo hela helger för att behålla en god relation men att han håller sig borta och låter dem "slippa" träffa honom skickar signaler till barnen om att han inte vill ha dem. Inte fullt så bra kan jag tycka.

Jag har pratat med honom..Men han tycker själv det är ganska bekvämt att vara "barnledig", han bor ihop med en tjej som är mycket yngre än honom dessutom och jag tror att det spelar in.
Att komma hit och bara umgås med barnen, blir "för långt" för honom att åka. Det är tråkigt.

Ja, han är ganska omogen också.. Just nu slipper vi problemen iaf eftersom han och tjejen är på semester under drygt en månad.

Ja detta var ingen lätt fråga, många åsikter. Men är det någon som vet vad familjerätten säger i en sådan här fråga?

Vad som igentligen gäller, finns det några lagar eller så? att pappan har rätt att träffa sina barn vet jag ju men mer ingående, hur ofta är det ok att hoppa över besök, måste man byta helg, mm.

Suck.. men du, om han inte behöver ha barnen hela helger så kan det väl inte påverka hans "dyrbara" tid med den nya tjejen? Vad arg jag blir på föräldrar som bara ger upp sina barn när de når tonåren.Familjerätten kommer med stor sannolikhet att trycka på hur viktigt det är för barnet att ha umgänge med pappan, det är jag övertygad om. Samtidigt så är det väl en idé med ett samarbetssamtal där ni diskuterar alternativt umgänge. Kanske var 3:e helg istället för varannan som det är nu? Kanske bör ni (ni ska enligt lag!) låta dottern själv komma till tals och säga hur hon vill ha det. Hon vill knappast välja bort sin pappa utan ha det bästa av två världar misstänker jag. Det är så det brukar vara i de "egoistiska tonåren". 

Det är barnet som har rätt till umgänge! Men, om barnet själv får välja för stunden så är risken stor att pappa försvinner ur barnets liv. Ni som föräldrar måste styra upp men ni måste kunna lyssna på tjejen och anpassa er efter hennes behov och önskemål.

Fråga hur hon vill ha det.  Kanske vill hon bo med pappa? Kanske vill hon träffa pappa varje söndag eller var 3:e helg? Eller alla lov? Prata, diskutera, fundera och försök hitta en vettig lösning som känns bra för alla!

Han har ju satt sig i den här sitsen själv. Och vill han att hon ska hoppa över aktiviteter och annat så får han själv framföra detta till dotter. Det ska inte du som mamma behöva ta.

Hur tänker du nu? Om pappan är emot läger och aktiviteter så spelar det ingen roll om han bor i grannhuset eller några mil bort. Hans tid med barnet bestämmer han om man ska hårddra det. Men, det blir svårare ju äldre de blir och trots allt måste ts och pappan enas om hur det ska vara så att barnet inte utnyttjar situationen med att föräldrarna inte kan samarbeta och allt blir fel. Och framför allt måste barnet få säga hur hon vill ha det.

H8him: jag anser inte att man kan gå in och förbjuda sina barn att t.ex spela match för att pappan valt att flytta två timmar bort. Hade han bott närmre hade han kunnat följa med på matchen och sen åkt hem med dottern. Och läger har väl inga barn varje vecka. Pappan får nog bjuda till lite.

Ja anser inte heller det men det är trots allt pappans beslut. Självklart måste flickan förklara för sin pappa hur mycket fotbollen betyder för henne, så kan han kanske börja komma och se henne spela, skjutsa till matcher, och engagera sig. Men, skulle pappan vägra så måste ts ta hänsyn till det med. Läger kan idrottande barn ha var och varannat lov och det är inget dottern kan räkna med att pappan alltid ska ställa upp på. Sen måste ts vara flexibel och redo att byta helger när/om flickan ska stanna hemma för matcher osv.

vi har två barn och det andra barnet vill gärna åka till sin pappa varannan helg. det barnet åker väl oftast. stannar hemma vid sjukdom eller om det är nåt kalas men då är det bara under kalastiden, resten av tiden hos pappan.
när det barnet visar att h'n inte vill åka så får vi ta det då. men det är som du säger. huvudsaken barnen får det umgänge dom vill ha. men på sista tiden har dom åkt olika helger och olika tider och det gör mig galen. jag vill gärna ha nån egen tid utan dom och har krävt nån helg att båda åker. får så dåligt humör av att ha barn dygnet runt och aldrig kunna släppa ansvaret nån dag bara så där... elak kanske men pappan har vart på min sida då och sagt att han sköter alla aktiviter så slipper jag.

Jag tror du gör rätt om du kräver minst varannan- 3:e helg för båda och den den mindre en helg till per månad för att du själv ska orka. Tonåren är inte lättare. Tänk även på dig själv är mitt råd.

vetvadjagvill heter jag tack 

så om du träffade ditt barn varannan helg.. fredag - söndag. .och barnet spelade fotboll tex. så skulle du gladeligen ge bort dina helger för barnts alla  matcher för det är ju inte "bara" fotboll utan tvärtom..  det  är ju "bara dig" de träffar och det är väl iget märkvärigt. dig  kan de lika gärna skippa för fotbollen är vitkigare än något annat.



   

det gick inte att citera men det var riktat til anonym inlägg # 21

Jag kan följa med! Det är ju min helg!

Nej, jag menar att man som förälder först och främst inte ska flytta ifrån sitt barn så pass långt bort att man inte kan låta barnet vara med på aktiviteter på helgerna.

Om man nu av någon anledning "måste" flytta så ska man vara beredd att byta helger efter barnets schema och inte göra det till en rättvisefråga mellan föräldrarna.