• Grazzy

    Unga Föräldrar Snacket!

    Vill bara klargöra en sak. Detta snack om vart gränsen går för att klassas som en ung mamma. 
    Finns det verkligen ålder på mammor?
    Handlar det helt enkelt inte om mognad och självkänsla?
    Jag menar, en 15 åring kan inte på allvar vilja ha barn! Något annat måste det bero på om man planerar skaffa barn redan då.
    Jag säger inte jag är emot så pass unga mammor, men av egen erfaranhet vet jag att det är tufft och inget jag rekommenderar att ungdomar blir.
    Efter 18, anser jag man får bestämma själv man är ändå myndig och förhoppningsvis snart klar med skolan. 
    Men att leva på bidrag och sina egna föräldrar är inge kul!
    Har läst och känner ,många stackars tjejer som blir lämnade med sina barn och blir trach mammor för just sån här barnalängtan.

    Så, vart går gränsen för hur ung en mamma får vara enligt ER andra, bortsett från åldern. Hur hade NI reagerat om er 15 åring planerade barn?

    En intressant diskution bara             

  • Svar på tråden Unga Föräldrar Snacket!
  • Höghus

    Jag skulle säga att en 25-åring och en 30-åring generellt befinner sig på en liknande mental mognadsnivå. Det är två vuxna människor. Skillnaden mellan en 15-åring och en 20-åring är däremot gigantisk. Den utveckling och vuxenblivandeprocess som sker hos människor mellan 15-20 är markant. Och först vid 21-23 är förmågor som konsekvenstänkande, empatisk förmåga osv full utvecklade. Det finns naturligtvis individuella variationer. Men jag har mycket svårt att se att en normalt funtad 20-åring skulle få något ut av att vara ihop med någon i nedre tonåren.

  • Höghus

    Elvis mamma: är inte ute efter att vara elak. Det är möjligt att du är undantaget som bekräftar regeln. Men i mina ögon ska 15-åringar ha föräldrar som lagar mat, betalar räkningar och storhandlar åt dem medan de är ute och ansvarslöst smakar på livet, dricker häxa, hånglar på solvarma klippor.

  • Elvis Mamma

    Lumikki: Så de du menar är att det varken finns någon mogen 15 åring eller någon normal 20 åring om man väljer att bli tillsammans vid den åldern? Då tycker jag att det är väldigt märkligt att jag å min sambo fortfarande bor ihop idag 7 år senare, att vi väntar barn nummer 2 och att vi utan problem klarat av familjelivet å idag har världens goaste son som snart fyller 6 år. Ingen har någonsin kommenterat åldersskillnaden oss i mellan eller det faktumet att vi valde att skaffa barn som unga. Jag känner många par som blivit tillsammans under "unga år" där killen varit äldre än tjejen å som utan problem tagit hand om barn och levt ett högst vanligt familjeliv utan att de setts som pedofileri eller märkligt på något sätt. Jag vet också 15 åringar som är mer mogna än vissa 30 åringar så jag tycker inte man ska sätta mogenheten i åldern då de väldigt sällan faktiskt hänger ihop. Åldern är en siffra bara.

  • Elvis Mamma

    Lumikki: Ja så lever så klart många 15 åringar men man ska också komma ihåg att de faktiskt finns dom som väljer ett annat liv, som väljer att tidigt flytta hemifrån och ta ansvar för sitt eget liv, man ska inte dra alla över en kam

  • FinaMina

    Jag är 25 och tycker absolut inte att jag är en ung mamma men de flesta på mitt jobb tycker det om mig..

  • KingstonNova

    E så trött på "ung mamma" snacket. Va 17 när jag blev gravid, men jag kallar mig inte ung mamma. Jag är ung, ja. Jag är mamma, ja. Men jag är inte ungmamma. Finns allt för många som kallar dig själv ung mamma för att dra åt sig sympati å uppmärksamhet. Jag kallar inte eva 40 år för medelåldersmamma. Jag är min sons mamma. Och det är precis det han ska kalla mig. Har ni hört många barn ropa "ung mamma!!" efter sin mamma? Inte jag. Jag ser inte mig som en "ung mamma" på samma sätt som jag inte springer runt å kallar mig brunhårigmamma, långmamma, tröttmamma.

  • Grazzy
    KingstonNova skrev 2012-02-11 20:49:28 följande:
    E så trött på "ung mamma" snacket. Va 17 när jag blev gravid, men jag kallar mig inte ung mamma. Jag är ung, ja. Jag är mamma, ja. Men jag är inte ungmamma. Finns allt för många som kallar dig själv ung mamma för att dra åt sig sympati å uppmärksamhet. Jag kallar inte eva 40 år för medelåldersmamma. Jag är min sons mamma. Och det är precis det han ska kalla mig. Har ni hört många barn ropa "ung mamma!!" efter sin mamma? Inte jag. Jag ser inte mig som en "ung mamma" på samma sätt som jag inte springer runt å kallar mig brunhårigmamma, långmamma, tröttmamma.

    Jag starta inte tråden för att få såna här typ av inlägg. Syftet var att diskutera på en lagom nivå och få fram dom som varit i den här sitsen och hur dom klarade det, för jag tycker inte illa om yngre mammor över huvudtaget! Allt handlar om hur man själv mognar anser jag och inte hur gammal man är. MEN jag tycker bara att 15 år kan vara ungt att skaffa barn på och dom som varit 15 år här och skaffat barn, delar med sig av sina historier. Ingen har tvingat dig att läsa detta om du blir upprörd för du uppfattar nog tråden fel här.
    Sen snacket om att en yngre mamma klarar så mycket mer och har mer ork än en mamma på 40 år, är bara skit snack ser jag det som. Finns mycket väl dom 40 åringar som kan leka som andra 20 åringar med sina barn.

    Men är man 15 år, kan man inte säga annat än just ung mamma anser jag. Jag ser inte det som en naturlig del för en 15 åring att bli förälder direkt utan varken jobb eller oftast utbildning eller egen bostad ens. Så jo, ung förälder för mig är nog tills man ändå är myndig och 18 år allt. Men visst kan man vara mogen, eller tycka sig vara redo för att skaffa barn under 18, men oftast vet man ju inte ens själv vem man är i den åldern och är nog svårt ta hand om ett barn när man själv bara är ett barn precis.

     
  • Grazzy

    Sen är det så, att många bloggar man läser med mammor mellan 15-20 kallar sig just ung mamma. Så man sätter sig själv lite i den kategorin skulle jag säga. Jag är snart 21 år och väntar mitt andra barn, inte ser jag mig som en ung mamma för det och aldrig sett mig själv i den kategorin heller. Så man kan så att säga, stämpla sig själv och få den identiteten att vara just ung mamma.

  • Collinsmamma
    Lumikki skrev 2012-02-11 20:15:31 följande:
    Jag skulle säga att en 25-åring och en 30-åring generellt befinner sig på en liknande mental mognadsnivå. Det är två vuxna människor. Skillnaden mellan en 15-åring och en 20-åring är däremot gigantisk. Den utveckling och vuxenblivandeprocess som sker hos människor mellan 15-20 är markant. Och först vid 21-23 är förmågor som konsekvenstänkande, empatisk förmåga osv full utvecklade. Det finns naturligtvis individuella variationer. Men jag har mycket svårt att se att en normalt funtad 20-åring skulle få något ut av att vara ihop med någon i nedre tonåren.
    Jag och min sambo har 7 år mellan oss och vi har inga problem..?

    Och jag lever inte på min sambo! Jag betalar minst lika mycket som han i vårt förhållande även fast jag är minderårig? Tar mitt ansvar som förälder. Så jäkla trött på att folk ser ner på en för man är ung. Skitsamma jag behöver inte ta åt mig för jag vet att det inte är så för min del.  Jag är ung och kommer förmodligen finnas med i min sons liv längre och vara mer aktiv med honom och han har sina mor/farföräldrar som förmodligen också kommer vara med i hans liv längre än om jag hade fått honom som en 25-30 åring.. Men om vi är unga för vi skaffar barn som tonåringar, Vad är ni då? Gamla :) ?
  • Kattdamen
    Elvis Mamma skrev 2012-02-11 19:12:31 följande:
    Lumikki: Men det är helt okej när en 30 åring skaffar barn med en 25 åring? Vad är skillnaden egentligen? i mitt fall å i dom flesta fall är ju båda med på att skaffa barnet, man planerar det tillsammans. Jag å min pojkvän hade en egen lägenhet å levde ett helt vanligt vardagsliv med städning, tvättning, matlagning, storhandling å dom 5 år som skiljer oss åt har aldrig märkts förutom att min sambo hade fast jobb och körkort när jag träffade honom å var betydligt mycket mognare än jämnåriga killar men pedofileri? Nej knappast!! Okej om jag som 15 åring träffat och skaffat barn med en 25-30 åring, då kanske man skulle fundera lite men 5 års ålders skillnad, vad är det? Oftast ligger ju dessutom tjejer några år före killar i mognad å man är ändå på en ungefärlig lika nivå! Min sambo såg mig knappast som ett barn när vi träffades, då hade han definitivt inte flyttat ihop och planerat ett liv med mig!
    Tjejer ligger inte före killar i utveckling mentalt. Det är en myt.
    En kopp te, tack.
  • sandra em

    Jag var 18 när jag fick första barnet inte riktigt planerat men väldigt efterlängtat och önskat =)
    Jag gick ut gymnasiet 2 mån för och jobbade 50% under hela grav.
    Vi har alltid klarat oss ekonomiskt  trots arbetslödhet fram och tillbaka.
    Vi bodde tillsammans och hade varit tillsammans 2 år :)
    Nu har vi vari tillsammans  5 år har 2 underbara barn jag är 21 i dag.
    Jag anser mig som ung mamma för jag är ju de men ser inget negativt i det utan är de bara jag presenterna mig nte som de men tar de inte negativt när någon säger att jag är det.
    Det är jag som alltid haft jobb och sambon so mhaft lite svårt pga av att han inte har någon utbildnnig så ofta har de varit jag som försörjt oss.
    När sonen var 10 mån började jag jobba för han fick inget jobb och jag hade heltid inte fast men fck alltid jobba heltid.
    Vår andra är nu 3 mån och hon är planerad trots vi inte har de bäst ekonomiskt.
    Vi sparar pengar både åt barnen och oss varje månad och vi klarar oss :)

    Det med pengar beror enligt mig mycket på hur man klara av att göra en budget man kan ha 13000 tillsammans varje månad och ha över pengar och man kan ha 30 000 i mppnaden och måste låna :) 

Svar på tråden Unga Föräldrar Snacket!