Jag är kort och rädd för graviditet.

Just det, ska tillägga att jag gick upp 17 kg under min graviditet, och gick ner 20 kg på 2 veckor! Lite hud/fett som hänger har jag, men det går att förbättra med träning, resten får jag nog leva med.

Jag pratade med min gyn. angående det där för någon månad sedan. Jag är 163 lång, smal och har smala höfter. Han sa som du skriver att man utgår lite från längden vad gäller hur lätt man kan ha vid förlossning men det är ju inte allt.
Han nämnde att det man är mest observant på är små kvinnor från andra länder, tex Asien som väntar barn med svenska män...
Om du är orolig kan du vända dig till en läkare och tex. få bäckenet mätt.

När tiden är inne och du längtar kommer du nog inte bry dig om de skravanker som lämnas på kroppen efter graviditet. Det är ju en del av livet som kvinna/hondjur ;)

Jag har inga barn själv men min spontana tanke är väl att mycket underlättar om du är i rörese och håller kroppen i trim. En graviditet behöver ju inte innebära att du måste ta det så mycket lugnare.

Lycka till i alla fall, så småningom!

Jag är 158,5 cm och har inte haft några komplikationer under mina graviditeter och inte heller under förlossningarna. Magen behöll sin form rätt bra fram till efter 4:e barnet, då midjemåttet aldrig gick i hop riktigt igen. Sedan blev jag liksom tjockare efter varje graviditet, men det har nog ingenting med min längd att göra utan bara med att jag varit gravid många gånger.
Det folk kommenterat ang min gravidmage har varit att den sett "gullig" ut. Ingenting jag kan uttala mig om eftersom jag aldrig sett mig själv på håll i helfigur direkt ...

Jag är 156 cm och ja, magen är ju inte kalassnygg nu efter en förlossning men det finns hopp för den. Alltså med träning kan jag nog få den i hyfsat skick.

Allas kroppar är så himla olika, min bästa kompis har 7 barn och det syns inte ens på hennes mage att hon fött barn. Den är platt och utan bristningar och häng. Och hon är inte heller så lång, drygt 162 cm tror jag.

Mycket är nog genetiskt hur kroppen återhämtar sig.

Och skulle det vara förjävligt så finns det alltid plastikkirurgi som ett alternativ. Låt inte nåt sånt här hindra dig från att skaffa barn.      

Är 162, har burit och fött tre barn utan problem. Magen är plufsig, mest pga min egen övervikt.

Man är inte dömd till stor mage bara för att man väntar barn. En bekant till mig som inte var långt ifrån normalviktig gick upp tre kilon under sin graviditet. Folk trodde att hon snott barnet när hon drog omkring med barnvagn.
Dessutom är det många andra saker man kan nojja sig över när man väntar barn än att man får lite bristningar.

Jag är 1,59 fick aldrig någon stor mage med sonen och inte en bristning. Han låg snett så lite problem under förlossningen men ut kom han.

Denna gången väntar jag tvillingar, magen lär ju bli stor men inget jag oroar mig för. 

Jag är 157 cm lång och jag är går in i v36 imorgon. Jag har inga bristningar alls på magen, fått lite på brösten men det är inte mycket. Jag har hellre inte en så stor mage alls. Visst har jag gått upp ganska mycket men det har satt sig så pass bra så det syns inte mycket alls.
Så jag tror inte du har så mycket att oroa dig för :)

Tack till alla er som har svarat!!!

WildestChild:   Jag beklagar sorgen, tragiskt man tycker ju att man ska kunna lita på läkare, visst alla kan göra fel  men som läkare har man helt enkelt inte "råd" med att göra fel!  Det finns verkligen inga ord för något sådant.

Jag har suttit och funderat och jag kanske borde vänta däremod ska jag nog inte vänta alldeles för länge med mitt beslut i och med att jag fyller 32 i år. Vidare så kan allt det här komma upp nu för att jag kanske känner mig även lite pressat från min man. Sedan 2009 har jag inte använd några preventivmedel, eftersom man upptäckte en leverförändring hos mig som kan beror på hormonbehandling och spiral kunde jag inte sätta in.

Så på sätt och vis är det väl lite konstigt att jag inte blivit på smällen i och med att vi inte använde annat skydd heller. Min man satt igång en utredning angående detta, ja och det utan att fråga mig egentligen vad jag tyckte. Jag gick med på att undersökas i alla fall, av dessa är en undersökning kvar.  Men nu blev jag helt enkelt osäker på allt på mig själv o.s.v.. Beroende på vad som kommer fram kommer de skicka en vidare till provrörsbefruktning, men jag är inte bekväm med detta, det känns så framtvingat på något vis. Jag är en riktig grubbelfia, gör ju inte saken lättare direkt.   

Du är inte redo att bli mamma nu. Lev det liv du vill leva. Ett barn behöver 100 uppmärksamhet och tid. Jag ör 152 lång och fött 2 barn. Jag har putmage och inget jag tänker på.