Om jag stör mig på någon så är det

Byt ut det till fel då:
"Om det inte var personens avsikt att störa dig, hur kan det vara hens självklara fel att du berörd?"

För hade han inte verkat på ett jobbigt sätt i allmänna rum hade jag inte blivit störd. Exempelvis om någon fiser på bussen (inte för att jag åker buss så ofta men ändå) så är det ju mitt problem, som stör mig på det, men vederbörandes fel som drabbas av analkollaps just där och då. Däremot tycks det, åtminstone om man vänder sig till ett forum som FL, som om människor inte kan ta ansvar för sina kroppsfunktioner. Men det är en parentes i sammanhanget.

Kan det inte vara omständigheterna som utgör att personen stör dig? Dels att personen i ditt exempel fiser just då, och dels varför du upplever dig störd av det?
Det finns ju med allra största sannolikhet skäl både till varför fisen slapp ut och till att det retar dig.

om jag stör mig på nån så är det mitt problem. den andra lider knappast av det. iaf inte till en början.

jag tillägger att jag stör mig extremt sällan på folk.

Naturligtvis är ingenting svart eller vitt, i några som helst situationer där man gör ställningstaganden till hypotetiska frågeställningar. Omständigheter är dock något människor gärna skyller på, i alla sammanhang, hela tiden, jämt. Exempelvis med stavning. "Jag hinner inte skriva ordentligt", "Jag skriver såhär för att jag är van vid chattspråk", osv. In i det oändliga, skyller människor på omständigheter som egentligen är helt ovidkommande för utfallet bara man, i sann anda av vad som avses som personlig utveckling och "att inte bli ett jävla däggdjur", kämpar emot eller arbetar med sig själv.

jag är bara slarvig.

Du erkänner i alla fall, till skillnad från de flesta andra.

Vem kan avgöra att en omständighet är ovidkommande?

Man kan väl anta att det finns situationer där omständigheter är ovidkommande. Som den gången någon nös en snorloska i håret på mig; omständigheterna var att jag satt på huk och tittade i varuhyllan framför och att hon fick något otyg i snoken. Det känner jag är helt ovidkommande omständigheter och hon borde ha hållit för sin jävla mule. Hon störde mig - det var hennes fel, men definitivt mitt problem.

Det finns för övrigt mängder av människor som arbetar med att ta ställning till vilka omständigheter som är vidkommande och vilka som inte är det. Och vi gör den bedömningen dagligen i vår kontakt med andra människor. Nu ska jag ge mig iväg. Go'kväll!

Kan man verkligen det?
Jag anser inte att ditt exempel är ett sådant fall.

Det är ingens problem, för det är inget problem! Så länge man bara stör sig och inte gör nåt dumt så vad är problemet?

Definiera "dumt"!

För den som irriterar sig är problemet ett något sämre välbefinnande.

Men att man stör sig på någon betyder att man är irriterad på personen eller vad den gör. Det är ju inget aktivt handlande. Det behöver inte vara ett sämre välbefinnande. Eller ja kanske om det blir till tvångstankar men det är en annan grej.

Irritation innebär i sig sämre välbefinnande.
Huruvida det är ett aktivt handlande eller en känsla som styrs av mindre medvetna processer är av mindre betydelse.

Jag är slarvig, har svårt för stavning (och erkänner det) och ser man då folk skriva fel gång på gång så får man för sig att så stavas det och det blir ännu mera fel