Okej alla, jag lider inte av någon form av sjukdom. Kom igen..det skulle märkas på andra sätt då. Jag är skapat med en utmärkt kropp, extremt bra immunförsvar och perfekta tänder + starkt sklett. Aldrig varit på sjukhuset av anledningar mer än att vänta på mamma eller pappa, aldrig haft hål i tänderna osv. Har dock alltid haft socialt svårt, tror det har med mitt ego och självupptagenhet att göra. Iaf enligt 1 kompis var det så. Fast hon var lite konstig. Och ja ni har rätt, jag testade en tjej kompis lite grann. Jag länkande en sida till en porrskådis, en intervju av honom, där ser man dom mätt hans storlek osv. Hon blev chockad över hans storlek, den är 25cm, men hon sa att typ alla på hennes msn har 27cm. Där fick jag ju fram att tjejers ögonmått kan man inte tro på. Jag är mer krävande på folk i min omgivning än migsjälv när det kommer till utseende, därför jag inte har kunnat ha ett långt förhållande för hittar alltid något fel. Eller så kan jag bara inte få tjejen jag anser perfekt. Och oftast brukar det vara pga min längd, min bleka hud (iof solbränd nu men börjar gå bort) osv. Jag vet att alla säger personligheten har betydelse osv men dom flesta tjejerna jag börjar skriva med säger oftast "jag känner inte dig" osv. Typ som att dom inte ger mig en chans, det är ju underbart när jag väl hittar någon som gör det men då är det ju oftast så att hon gör det med alla killar och är alltså en form av slampa..
jag vågar inte gå upp till en okänd tjej längre, vågar inte dansa med självförtroende heller. Gjorde det en gång innan jag blev 18, på en sån där ungdomsfest. Dansa runt med massa tjejer, fick nobben av jätte många och i slutet kände jag alla kolla på mig. Ni vet nog hur jag menar, som att jag skulle vara världens player osv. Men på baren/klubben så är dom flesta mycket längre än mig, tjejer som killar. Och här jag bor är inte det största stället så vågar ju inte så mycket..har heller ingen stor vänskapskrets. Ps jag har uppehålls år ifrån pluggandet så träffar ju ingen på dagarna egentligen. Kan iof vara därför jag börjar känna mig osäker på migsjälv. Men det här med sociala spelet kan seriöst inte psykologer hjälpa till med, jag har frågat alla gånger. Dom säger "vi alla är olika på det, en del är sämre än andra och andra är jätte bra på det" som om det är svaret jag vill ha. Nu spårar väl tråden ut ifrån själva poängen med den men kände att jag har klarat av den delen lite granna, nu handlar det väl mer om tips hur man får en social omkrets, alltså en bra omkrets inte fkin gangsters/arbetslösa/puckon eller idioter som bara bråkar och röker osv. Så sjukt trött på den delen av folk, ta inte illa upp. Hoppas någon av er kan hjälpa mig lite iaf. Jag är ju mellan bli vuxen och vara ung..och det är ju en jobbig fas.
