När misstänkte ni ADHD?
Hej! Jag undrar när ni misstänkte att ert barn hade ADHD? Vilken ålder var barnet i? Hur betedde sig barnet? Hur gick ni vidare? Vad har ni fått för hjälp och hur känns det i dag? Tacksam om någon vill dela med sig! /Carina
Hej! Jag undrar när ni misstänkte att ert barn hade ADHD? Vilken ålder var barnet i? Hur betedde sig barnet? Hur gick ni vidare? Vad har ni fått för hjälp och hur känns det i dag? Tacksam om någon vill dela med sig! /Carina
Vi fick smakprov på hälsokosten för att se om de skulle funka!
Hur har era barn sovit? Vår son sov extremt dåligt mellan 9-15 mån då han hela tiden bet sig i tungan när han sov. Han vaknade mellan 5-10 ggr vid varje sovstund oavsett om det var på dan eller natten. Han bet sig så illa så tillslut hade han bitit av sin tungspets och såg ut som köttfärs i munnen. Vi gick till alla möjliga olika instanser, på BVC fick vi theralen för att han skulle få sova djupare och inte hela tiden väckas av sin ytliga sömn och bitningarna. Vi fick mkt bra hjälp på specialtandvården men de hade aldrig sett något liknande. Han slutade bita sig av sig själv när han var drygt 15-16 mån. Han hade oxå under sitt första år 8 öroninflammationer som behandlades. När han fyllde 1år fick han rör inopererade. Ja den här killen har haft det tufft och jag tycker så synd om honom när han "ställer" till det för sig tex på förskolan och hann får baningar. Nu är personalen på förskolan väldigt insatta och försöker stödja honom i det mesta.
Nu sover han oftas hela nätterna och det är aldrig några problem. Han somnar efter välling och saga i sin säng med någon av oss vuxna vid 19-tiden och vaknar han på natten så tar han sin kudde och kommer in till oss. Han brukar vakna mellan 6-7 tiden på morgonen och har då oftast det lugnaste temperamentet och kan se på barnTV en 20-30 min. Annars sitter han mkt sällan mer än 10 min och ser på TV.
Sonen har jätte svårt att komma till ro på kvällen och ofta blir det att han lägger sig i våran säng när vi går och lägger oss vid tio. Då somnar han efter en stund. Så han har mer problem att komma till ro.
När han va liten hade vi jätte problem med detta och va helt slutkörda.
Vår kille sov inte en hel natt förrän han var ca 41/2 - 5 år! Han har oftast somnat lätt på kvällen - han var ju en duracell kanin HELA dagarna så när han satte sig mer somnade han. Så roliga bilder från middagar hemma och luncher på dagis där han sover och äter samtidigt... Låter ju lite gulligt men detta höll på att ta knäcken på oss. Han inte bara vaknade på natten han var pigg och låg och gjorde små hummande läten som blev som tortyr för oss! Fortfarande kan han säga vid frukosten att han varit vaken på natten och inte kunnat somna om utan har legat och läst eller byggt lego istället. Han har nog helt enkelt inte så stort sömnbehov! Som tur var för oss kommer han inte in till oss för att väcka oss längre utan kryper då och då ner i vår säng eftersom han upptäckt att han har större möjlighet att somna om då!
Det som uppfattas som provokation hos barn med adhd är ofta något helt annat - för att barnet helt enkelt är impulstyrt och inte kan hejda sig. Jag arbetar med barn och hade en elev som provocerade något oerhört. Tillsammans med skolpsykologen fick vi i personalen handledning kring barnets problematik och psykologen tryckte starkt på att vi inte skulle se dessa
Reaktioner som provokation. Lättare sagt än gjort - särskilt när det kommer till mitt eget barn!
Det som underlättade för mig var när psykologen sa att barn som är impulsstyrda ofta mår väldigt dåligt av dessa impulser och försöker bemästra dem. Då kan vi ju förstå hur mycket mer provocerande ljud (i vårt fall just nu en hand som far ut för att ge lillebror tjuvnyp, fälla honom etc) som hade varit om barnet helt gav efter för impulserna. Tanken att detta är något som barnet inte kan styra över själv har hjälpt mig att bemöta på ett helt nytt sätt. Jag vill ju inte medverka till mer ångest!
Men återigen detta är MYCKET lättare på jobbet än i hemmet men jag kämpar på och hoppas att pedagogerna på sonens skola ser på honom och bemöter honom som jag gör med elever med dessa svårigheter.
Jag undrar när ni misstänkte att ert barn hade ADHD?Började misstänka vid ca 4-5 års ålder
Vilken ålder var barnet i? ca 4-5 år
Hur betedde sig barnet? Humörsvängningar fruktansvärt mycket och ett specialintresse,vidare visade sig motoriskt och osv
Hur gick ni vidare?Vi har inte kommit vidare förräns nu när han är 8 år.Skolan lyssnade inte på mig när jag tidigt vad om en utredning.Nu står han i kö för utredning av ADHD
Vad har ni fått för hjälp och hur känns det i dag?Han har stöd i dkolan,är inte inne så mycket i klassen
Hej,
Förlåt om jag lånar tråden, men är det någon som har en tjej med adhd och hur har det visat sig?
Jag har en flicka på snart 5 år som är totalt överenergisk. Hon är svår att få kontakt med i syfte att att få stopp på(även om jag är ganska säker på att det är medvetet selektivt från hennes sida), hon "bygger bo" överallt och med allting (flyttar alla mina, hennes och syskons saker till alla delar av huset, hela tiden), har svårt att komma till ro på kvällarna (har ofta timslånga monologer/lekar i sängen innan hon kan somna), springer, skriker, är allmänt hetsig, omedvetet våldsam. Hon har mycket väl utvecklad motorik och är väldigt duktig rent fysiskt, men har svårt för det inlärning av tex sångtexter (tex imse vimse) och sådana klassiskt "intellektuella" saker.
Hon är också helt underbar, världens mest kärleksfulla, omtänksamma flicka som älskar att mysa med familjen. Hon har heller egentligen inga problem med att sitta stilla och fokusera på det hon för tillfället håller på med, förutsatt att det är något hon gillar att göra (rita, pyssla, etc.).
Jag är inte alls säker på att jag egentligen misstänker ngt, då hon i princip endast visar denna vilda och okontrollerade sida hemma och aldrig på dagis, hos mormor/morfar etc.Jag är bara orolig att hon kan komma att få bekymmer under uppväxten och att jag inte är tillräckligt medveten för att hjälpa henne.
Jag skulle därför uppskatta om någon hade lust att skriva hur ni upptäckte adhd/add hos er tjej.
Måste bara skriva lite om utvecklingssamtalet vi hade igår om dottern. Det visar sig att dom får ge henne lite extra hjälp också.
Hon har tex. svårt med den fria leken utan struktur och blir lite virrig av allt hon vill göra på samma gång. Dom får hjälpa henne att ruta in det lite och samla sig.
Hon fungerar bäst när hon vet vad som ska hända lite innan och med rutiner. Så dom ska göra en bildtavla nu så hon kan se vad som kommer hända under dagen.
Hon har svårt att slutföra det hon leker med och vill gärna gå från en sak till nästa efter en kort stund bara. Hon har inte tålamodet att sitta längre stunder med samma sak.
Sen verkar hon ha svårt i större grupp och blir blyg. Vågar inte räcka upp för att svara fast hon vet men detta har dom uppmärksammat och ser på henne när hon kan svaret. I mindre grupp fungerar hon bättre.
Sen har dom fått dela på henne och en annan tjej för dom skruvar upp varandra så dom får vara i varsin grupp.
Sen har dom en specialpedagog som kommer dit och är med barnen och observerar en del barn som behöver lite extra hjälp och dom har skrivit upp Tindra där också så dom kan få lite feedback från någon utifrån.
Ser ut som även hon kanske har något även om det är tidigt att avgöra just nu (hon är 4 år) eller veta till vilken grad men jag känner igen mig själv i hennes olika svårigheter. Men dom sa att hon alltid är glad och på bra humör så det va ju skönt att höra.
Men det är så lätt att bara se sonens svårigheter eftersom dom är så tydliga så det va bra att vi fick till ett samtal. Men det är med lite sorg i hjärtat samtidigt att även hon kanske också har ärvt det. Man vill ju alltid att ens barn ska ha det smidigt och lätt mot vad man själv hade men positiva är väll att vi är medvetna om det och att dom får rätt hjälp redan nu som barn.