ET 2 embryon, någon mer?
IVF nu 2)
hej!!!!!!
varit på ET i dag
och fick 2 embryon insatt
1st 7 cellig och 1 8 cellig
är det någon annan i samma sits?
eller har fått 2 insatta?
är bara så lycklig hoppas på detta nu 
-
-
Svar på tråden ET 2 embryon, någon mer?
-
ERIKA8585 skrev 2012-03-20 21:24:45 följande:Hoppas det går bra på fredag med testet det är vårt år nu att bli gravida. Hoppas på detta tredje försöket annars blir det Uppsala för våran del. Ville byta klinik men det gick inte. Känns inte helt hundra på Huddinge men det är bara att köra på sista gången på Huddinge.
Hur länge brukar man få vänta på att för göra ett försök i huddinge. Vi har ju inte gjort några där men har förhoppningar om att inte få vänta så länge. Men det kanske bara är en naiv tanke. -
Det brukar inte ta lång tid. Kanske 3 veckor men det beror på om man vill ha en specifik läkare. kommer inte ihåg när vi fick en ny tid men det gick väldigt fort pga att vi inte valde någon specifik läkare den gången
-
är nog kört här med...började blöda tisdagskväll, pyttelite, onsdags kom det mera och på kvällen fanns det liksom inge frågetecken om jag blödde eller inte...igår var det dock lite igen och inatt ingenting, nu idag har det kommit lite till, men inte alls mycket..förvirrrad...mannen vill att vi ska testa på TD, måndag, men jag vill gärna nu, så kan jag åtminstonde släcka sorgerna med ett glas vin i helgen... vi har två blastocyster(första gång vi har fåttt sånna!) kvar i frysen, men har läst på nätet att det inte är någon skillnad på tvådagars och blastocyster, i förmåga att fästa...ujtan är det innjållsmässigt ett bra embryo, så kommer det fastna, är det inte det, kommer de komma ut...
mmm, som oss då, ALLA, då menar jag ALLA, HAR, nu är det många som har 2-3 barn, eller så är de gravida, eller ska börja laga, och då kommer det säkert gå fort för de med.. vi hade ett kompispar som började med IVF EFTER oss, och de blev gravida, och har redan fått barn...känns ju också så där..varför gick det så jävla fort för dom?! och när de pratade om det, så verkade de vara så nochalanta kring det hela, typ som "jaja, det kommer om det kommer, och kommer det inte så kommer det inte"...och för dem så funkade det självklart... förlåt, för min agression och bitterhet, men de verkade aldrig riktig bry sig eller något, och sedan så gick de o skiljades två månader innan bebisen kom..va FAAAANNN!!! varför kan det här h**** funka för oss!!! nehe du, inte här, jag som springer på akupunktur, slutar äta allt som kan trissa igång ett sterkt och bra imunförsvar, så nu ligger jag sjuk (igen), med feber och skit...så då blir det mindre pengar in, och akupunktur är inte billigt precis....men inte fan ska det gå för våran del... fan va orättvist det här är!!!ERIKA8585 skrev 2012-03-20 21:09:50 följande:Började blöda i onsdags 14 mars så då gick hoppet ur. Tog test i lördags minus sant i måndags. Minus då oxå som väntat. Inväntar ny kallelse inför Ivf nummer 3. Nu jävlar är det min tur att bli gravid. Inte alla mina vänner samt deras små syskon som saknar bostad och jobb och inte ens försöker bli gravida och " råkar" bli gravida. Lite arg nu som ni märker. Hihi lycka till ni andra. Håller tummarna -
jag förstår exakt va du menar. Iofs har jag redan 2 barn men inte med min man som jag lever med nu. Och vi har försökt runt 2 år och alla som började att försöka samtidigt har nu fått barn eller är gravida, alla UTOM vi. Och jag blir sjukt stressad av att jag vet att han så gärna vill ha barn. För min del så visst vill jag men det är inte ett måste då jag redan har två stycken. Men varje mens så känns det så trist och jag är rädd att han kommer att lämna mig ifall han inte får ngt bio barn...det gör mig ännu mera stressad!!! Och han blir så besviken och vill knappt ens titta på mina barn varje gång jag får mens (det håller iofs bara i sig i en timme eller så men ändå). Känns som om att jag MÅSTE bli gravid. Nu kanske det inte alls är så att han kommer att lämna mig då vi är gifta men det är en tanke som ligger och gnager i mitt bakhuvud hela tiden. Det känns som om vårat förhållande inte alls komemr överleva ivf:er och försök.
och är idag på rd 10 och mensen är på ingång, har lite rosa flytningar och jag bara vet att den kommer komma.
Jag vill bara gå hem och lägga mig och dra ngt gammalt över mig!
Och nu måste vi vänta tills vi får gratis försöken för att det kostar för mycket att göra privat och det är runt 8-12 månaders väntetid innan man får komma på ett första besök. Allt känns som en evighet och jag blir bara mer och mer stressade hela tiden...
Ledsen för att jag hävde ut mig allt!! -
Inget illa ment, men då kan du försöka sätt dig in i våran situation. Vi har fått vänta 1,5 år på att få komma fram i landstingskön, vi har lagt ut massa pengar på privata försök utan att lyckas och vi har INGA barn alls. Jag börjar förlika mig med tanken att jag ALDRIG kommer att bli gravid och min man kommer ALDRIG att bli pappa, inte ens "plastpappa". Min största fasa är att inte få några barn och den risken är överhängande stor just nu. Jag förstår att det är jobbigt för alla som inte kan få barn, men jag har svårt att tycka synd om de som redan har barn MEN jag förstår att din man väldrigt gärna vill ha "egna" barn och att du är rädd att han ska lämna dig. MEN jag är oxå rädd att jag och min man inte kommer att orka hålla ihop i all våran sorg, kommer vi att klara av att fortsätta leva tillsammans när inget blev som man hade tänkt sig.LnH skrev 2012-03-23 11:07:46 följande:jag förstår exakt va du menar. Iofs har jag redan 2 barn men inte med min man som jag lever med nu. Och vi har försökt runt 2 år och alla som började att försöka samtidigt har nu fått barn eller är gravida, alla UTOM vi. Och jag blir sjukt stressad av att jag vet att han så gärna vill ha barn. För min del så visst vill jag men det är inte ett måste då jag redan har två stycken. Men varje mens så känns det så trist och jag är rädd att han kommer att lämna mig ifall han inte får ngt bio barn...det gör mig ännu mera stressad!!! Och han blir så besviken och vill knappt ens titta på mina barn varje gång jag får mens (det håller iofs bara i sig i en timme eller så men ändå). Känns som om att jag MÅSTE bli gravid. Nu kanske det inte alls är så att han kommer att lämna mig då vi är gifta men det är en tanke som ligger och gnager i mitt bakhuvud hela tiden. Det känns som om vårat förhållande inte alls komemr överleva ivf:er och försök.
och är idag på rd 10 och mensen är på ingång, har lite rosa flytningar och jag bara vet att den kommer komma.
Jag vill bara gå hem och lägga mig och dra ngt gammalt över mig!
Och nu måste vi vänta tills vi får gratis försöken för att det kostar för mycket att göra privat och det är runt 8-12 månaders väntetid innan man får komma på ett första besök. Allt känns som en evighet och jag blir bara mer och mer stressade hela tiden...
Ledsen för att jag hävde ut mig allt!!
Ta inte illa vid dig, för i dag är jag ledsen, egoistiskt och jävligt pessimistisk då vi för 5e gången har fått ringa till kliniken och säga att det inte blev något denna gången heller. Det är vad man får för över 100 000kr. Bara en jävla massa lidande och tårar. -
fy! samma oro som mig, jag har också tankar om att min ska lämna mig, men han säger att det är han och jag till slutet; vi ska tydligen också springa rullator-race på vårdhemmet om sisådär 50 år har han planerat..!! Söt!
Jag är som "tur" hemma med feber, så kan ligga och rulla runt i självömkan...!Stackars, vet precis hur du har det..ta en tidig fredag och åk hem o ta hand om dig själv..!! det att han inte kan titta på barnen, måste va fruktansvärt...vad säger han då? eller orkar ní inte prata om det? hur gamla är ni? och vet ni vad som är svårigheterna? fan va det här är orättvist!! Jag komemr nog aldrig komma över orättvisan med här! Och folk som inte bryr sig som skjuter ut kids överallt..!! -
lillamillan! Kan inte tänka mig er situation! Styrkekramar till dig/Er!!!!!
Jag håller tummarna att ni kommer att lyckas!!!!!
pippilott: njae vi pratar inte om det. Det kanske vi borde göra men det är svårt. Jag är snart 37 och han är 33. När vi träffades så satte jag in en spiral, för att det inte skulle hända en olycka och jag skulle råka att bli gravid eftersom jag innan har blivit gravid när jag har ätit p-piller och minipiller. Men jag fick sjukt ont av den och tog ut den. Tydligen visar det sig sen att jag har fått en infektion av denna och det har gjort att båda mina äggledare har blivit skadade och är blockerade.
Vet ni vad det är för problem? Hur gamla är ni?
Och jag ska nog inte gnälla så mycket då jag har två stycken när det finns andra som verkligen vill ha barn och inte ens får ett enda!! -
förstår din reaktion också, tänkte först det samme, men sedan väntade jag en liten stund med att svara..lillamillan skrev 2012-03-23 12:07:03 följande:Inget illa ment, men då kan du försöka sätt dig in i våran situation. Vi har fått vänta 1,5 år på att få komma fram i landstingskön, vi har lagt ut massa pengar på privata försök utan att lyckas och vi har INGA barn alls. Jag börjar förlika mig med tanken att jag ALDRIG kommer att bli gravid och min man kommer ALDRIG att bli pappa, inte ens "plastpappa". Min största fasa är att inte få några barn och den risken är överhängande stor just nu. Jag förstår att det är jobbigt för alla som inte kan få barn, men jag har svårt att tycka synd om de som redan har barn MEN jag förstår att din man väldrigt gärna vill ha "egna" barn och att du är rädd att han ska lämna dig. MEN jag är oxå rädd att jag och min man inte kommer att orka hålla ihop i all våran sorg, kommer vi att klara av att fortsätta leva tillsammans när inget blev som man hade tänkt sig.
Ta inte illa vid dig, för i dag är jag ledsen, egoistiskt och jävligt pessimistisk då vi för 5e gången har fått ringa till kliniken och säga att det inte blev något denna gången heller. Det är vad man får för över 100 000kr. Bara en jävla massa lidande och tårar.
alla har vi vårt egna utgångsläge. J, det ÄR värre för oss som inte har NÅGON barn, men samtidigt kan man inte jämföra sorg...sorgen över att inte kunna få det barn man så gärna vill! sorg är sorg..! Men Jag har också tänkt, och tänker ofta "VAR GLAD ÖVER DE DU HAR!!men när hon nu inte kan få med sin nya mann, så ionnebär det en kris som vi inte kan förstå..en helt annan problematik...och en rädsla över att han ska lämna...jag undrar om det finns någon sorts statistik över hur många parförhållande som överlever eller ej... Har ni funderat på adoption? vi har börjat diskutera; noosat lita runt på olika adoptionsinformations-sidor, och troligtvis ska vi ställa oss i kö snart, kontakta för hemutredning etc... men vi hoppas även på våra blostocyster vi har kvar, och sedan ska vi köpa tre nya forsök...sen lägger vi ned tror jag. Jag blir helt förstörd varje gång mensh** kommer...kan inte tänka, går inn i en bubbla, nästan blir autistisk/apatisk känns det som... har ni satt någon gräns? -
Alla har rätt att vara lesen och få gnälla. Även om vi inte riktigt är i samma situation så är det i grund och botten ändå samma typ av sorg. Jag hoppas att alla får alla de barn de önskar även om häxan i mig ibland hoppar fram och är egoistisk och elak och säger andra saker.
-
lillamillan: mina föräldrar kunde inte få barn så de adopterade mig, då hade de försökt i över 10 år. När jag var 2 så blev min mamma gravid med min lillebror, alltså 12 eller 13 år efter de hade börjat att försöka. Så det kan alltid hända mirakel.
Och man får vara arg och elak och egoistisk och ledsen! För om det inte kommer ut så kommer det att äta upp en inifrån!! Och oftast känns det lite bättre om man får ventilera sina känslor! Och livet är inte alltid så rättvist och ibland vill man bara ge upp!
Men jag håller tummarna för dig och din man och att ni kommer att lyckas!
Kramar -
mmmm, alla måste man hitta sin egen balans..här hemma pratar jag mycket, mannen lyssnar mest, men ibland får jag dragit ut av honom hans känslor...men han är så positiv hela tiden, och jag negativ, så han låter nästan bli att peppa mig, för han vet att jag blir irriterad, då jag inte gillar att ha förhoppningar om sånt jag kan bli besviken över..och jag lurar ju egentligen ingen, för jag visst har jag också förhoppningar(och låter mig tyvärr rivas med av hans positiva innställning) om att det tar sig varenda jävla gång, och visst "känner" jag att "jo, jag är nog lite öm i brösterna", "joo, visst är jag lite yr/mår lite illa, tröttare än vanligt"...men så var det bara sken-symptom.....!!! så ja..nej, jag vet inte vad jag ska skriva nu, bara kommer en massa tankar nu..
Jag är 30 min käre är 32..och ja, vi fyller 31 och 33 i 2012...jippi, ännu ett år (i augusti blir det 6 år sedan vi började våran kamp) utan baby... kan ni förstå, 6 ÅR!!!!! känns som vi ÄR the truman show, vi lever någon annans spelvärld, om man slår upp i encyclopedin på barnlösa idioter som inte fattar att de inte kan, och borde ge upp, ör det väl ett stort fett kort på oss där vi står dumma och blåögda medan vi iklär oss ett hoppfullt flin... -
lillamillan skrev 2012-03-23 12:07:03 följande:Inget illa ment, men då kan du försöka sätt dig in i våran situation. Vi har fått vänta 1,5 år på att få komma fram i landstingskön, vi har lagt ut massa pengar på privata försök utan att lyckas och vi har INGA barn alls. Jag börjar förlika mig med tanken att jag ALDRIG kommer att bli gravid och min man kommer ALDRIG att bli pappa, inte ens "plastpappa". Min största fasa är att inte få några barn och den risken är överhängande stor just nu. Jag förstår att det är jobbigt för alla som inte kan få barn, men jag har svårt att tycka synd om de som redan har barn MEN jag förstår att din man väldrigt gärna vill ha "egna" barn och att du är rädd att han ska lämna dig. MEN jag är oxå rädd att jag och min man inte kommer att orka hålla ihop i all våran sorg, kommer vi att klara av att fortsätta leva tillsammans när inget blev som man hade tänkt sig.
Ta inte illa vid dig, för i dag är jag ledsen, egoistiskt och jävligt pessimistisk då vi för 5e gången har fått ringa till kliniken och säga att det inte blev något denna gången heller. Det är vad man får för över 100 000kr. Bara en jävla massa lidande och tårar.Vilken klinik går ni på där ni fått pröyssa 100 000??
-
pippilott skrev 2012-03-23 12:36:17 följande:
Vilken klinik går ni på där ni fått pröyssa 100 000??
Har man gjort 5 försök privat så blir det så mycket pengar tillslut. -
hmm...5 hela forsök, med sprutor och allt>? eller fem försök med både ET och FET? vi är uppe i 7 nu...ET/FET tillsammans..
-
nej, gick in o räknade, vi gjorde vårat 6:te försök.. de två senaste gångerna har vi fått två embryon.. förra gången blev jag gravid, men fick inte vara det längre än några dagar efter td...
-
pippilott skrev 2012-03-23 18:02:13 följande:hmm...5 hela forsök, med sprutor och allt>? eller fem försök med både ET och FET? vi är uppe i 7 nu...ET/FET tillsammans..
Vi ska vara glada om vi får så vi kommer till ET. Har aldirg fått til frysen någon gång. Så vi har gjort 5 st stimuleringar med ägguttag varav det blivit 4 ET. Köpte ett icsi på sophia hemmet för 35 000kr och sen ett 3-pack på ivf-kliniken för 55 000kr, ett avbrutet så vi fick ett extra försök därav 5.. Sen tillkommer mediciner och alla jävla lediga dagar så det är närmare 100 000 än 90 000. Jämnade uppåt då jag inte har koll på hur många dagars ledighet det kostat mig och min man. Sen har vi tagit prover och gjort undersökningar som vi har betalt flera tusen för oxå. -
mitt hjärta gråter för er..fan va orättvist den här skiten är!! hur lång tid har ni kvar av kö-tiden till landstinget? vi väntade ut den först, så det blir privat för oss efter de frysta är använda.. funderade på CvL kliniken..
ja, jag har aldrig ens funderat på alla dagar man är borta från jobbet, antingen som ledig eller "sjuk", det blir för jobbigt att fundera över känner jag...hoppas det tar sig för oss båda snart, är förjävligt den här situationen, eller tillståndet om man kan kalla det det. Vakum. Det är vad det är, Vakum. Man kan inte planera in för mycket, för "ifall att" och man går o väntar på något man inte vet om någonsin kommer hända...som jag sade i min desperation igår, bättre om man fick ett förfärligt besked av läkarn om någon sjukdom, då vet man ju om att det finns ett förlopp liksom, ett avslut på något sätt åtminstonde. nu är det bara som ett. ja. Vakum. -
Gick in på din profil nu-va glad jag blir över att ni har lyckats!!! Vi har inte kommit hem med bebis än, men har äntligen lyckats bli gravid med tvillingar efter vi köpte vårt 3-pack????Så nu är vi i v.25 o spända på fortsättningen!!lillamillan skrev 2012-03-23 19:03:35 följande:
Vi ska vara glada om vi får så vi kommer till ET. Har aldirg fått til frysen någon gång. Så vi har gjort 5 st stimuleringar med ägguttag varav det blivit 4 ET. Köpte ett icsi på sophia hemmet för 35 000kr och sen ett 3-pack på ivf-kliniken för 55 000kr, ett avbrutet så vi fick ett extra försök därav 5.. Sen tillkommer mediciner och alla jävla lediga dagar så det är närmare 100 000 än 90 000. Jämnade uppåt då jag inte har koll på hur många dagars ledighet det kostat mig och min man. Sen har vi tagit prover och gjort undersökningar som vi har betalt flera tusen för oxå.
Än en gång/GRATTIS till sonen!!