Vad sa ni för hemskt eller roligt till era respektive under förslossningen. Slängde ni kanske ut dem tillockmed..... Berätta nu
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-14 13:20:45:
Jag sa till Thomas. När huvudet skulle fram VAD HAR DU GJORT DET ÖR EN JÄTTE BEBIS: Han har sagt om blickar kunde döda skulle han varit sten död....
Favoritar
*
Fav
Kom in på förlossningen med fullt värkarbete, öppen 8 cm.
Hade lyckats sätta på mig tensapparaten i bilen på väg in.
Tog tacksamt emot lustgas därinne och kände smärtor i ryggslutet. Tyckte min man kunde flytta tensplattorna från magen till ryggslutet istället.
Med lustgas på för fullt lossar han plattorna och jag släpper lustgasen och skriker AJ AJ AJ FÖRSIKTIGT!
Varpå mannen svarar: värkarna klarar du av men inte och dra bort tensplattorna?
Personalen fnissade lite.. 
Åh, vad rolig tråd.. Jag som inte sa något kul lr pinsamt alls... Det värsta under min förlossning va att jag skrek på min man att han skulle vakna för att vattnet gått och att jag sa till BM strax innan jag födde att nu känns det som att jag ska bajsa på mig.. Det sa BM på föräldragruppen att då vet man att det är nära..
Jag var så koncentrerad på att andas genom värkarna så jag hade inte tid att bli arg lr tänka på så mkt annat.. Mellan värkarna har jag tydligen sovit.. Men efter 46 timmars värkarbete så är det kanske inte så konstigt att jag var trött..
När jag kom på att om jag andas lustgasen hela tiden så kändes de som jag var hög. Jag har själv aldrig testat på någon form av knark så jag sa till min sambo när jag var som mest borta, att nu förstår jag varför man knarkar och det är jätte synd att det är skadligt för kroppen.
Sen när det var dax för att sy lite så vägrade jag att släppa lustgasen, eftersom jag hade kommit på den smarta ideén att om jag andades lustgasen hela tidemn så slapp jag vara närvarande. Så jag andades på där och till sist börja jag asgarva och alla bara tittade på mig och hon som sydde kunde inte knappt hålla sig för skratt heller och sa att det här har hon aldrig varit med om tidigare.
Kom på en sak till som jag sa när vår lilla dotter kom. Min sambo sa att hon såg ut som en liten pirat. till historian hör att jag höll på att lära mig >Ungerska och sa då jätte stolt Piritos vilket inte betyder priat utan rostat bröd. Min sambo tittade väldigt konstigt på mig och jag försökte förklara för alla varför jag sa just piritos och inte pirat.
Vilken rolig tråd!
När jag fick lustgas (ville egentligen inte ha, men då det gjorde så ont så tog jag det ändå) sa jag till min man:
- Om det var du som var jag nu så skulle du skratta hela tiden.... (Skrattar hysteriskt) Men nu blir jag ju sådär som jag inte ville!! (Vänder mig till sköterskorna) Jag är inte så här flamsig på riktigt, jag är en ganska seriös person. (Till min man) Det här berättar vi inte för någon!!
Under krystningen, jag börjar gråta av smärtan.
- Jag vill inte mer. Jag slutar nu. Det går väl? (Tittar argt på mannen) Vad gråter du för?! Har du ont någonstans eller?! Vem är det som föder barn här, du eller jag?! Sluta gråt nu!!
Den här stunden, precis innan lillan kom, var min mans värsta och bästa stund i livet fram tills dess tror jag. Tänk vad jobbigt att se den man älskar mest av allt ha så ont, samtidigt som han vill att jag ska fortsätta få ont för att han (vi) ska få se sitt barn och inte kunna göra så mycket för att underlätta annat än att peppa.
Hög på lustgas och mellan några jävliga värkar hade jag sagt "men heeeej snygging" till sambon.
Och när epiduralkillen kom in i rummet var jag så pass borta att jag inte visste varken ut eller in, men jag fick sitta upp och försöka koncentrera mig på att kunna hålla mig still. Epiduralkillen var en riktig muntergök och typ ba "nä men hejsan, går allt bra här?!" Jag å min sida hade visst bara sagt ett kort och kallt "tja...". Störde mig på att han var så jävla glad, allt var ju bara hemskt.
Efteråt var jag dock själaglad över att han var så himla bra. ;)
Sedan sa jag att jag kommer att dö, när beslutet till akutsnitt kom. Jag trodde verkligen det.
Vattnet gick i vecka 34+2. Fick lustgas och var Ganska borta och orkade inte bry mig om någonting. Ville bara vara ifred. Jag hade blivit undersökt och frågade 10 minuter efter dom gått vad dom gjorde här inne.
Sen när bebisen kommit ut så undrade jag om livmodern kommit ut. Dom skrattade och sa nej, jag tyckte de va jättesynd då jag inte vill gå igenom detta igen.
Ett par timmar hade gått, sambon kom tillbakagång neo och var självklart lika sliten som mig efter natten, då sa jag att naturen får ha sin egen gång. Är nu gravid igen..
Superrolig tråd! Vill läsa mer!