Hur beter ni er på stranden med barn som inte kan simma?

Tror förövrigt att armpuffar och dylikt för icke simkunniga barn kan invagga en i en mycket falsk säkerhet. Förstår inte riktigt vad de fyller för funktion för icke simkunnig barn helt ärligt.

Vi har sommarstuga precis vid havet. Typ så att gräsmattan slutar i havet. Underbart, men farligt farligt.

Vi har solklara regler för våra barn (förra sommaren 3 och 6 år). Man får inte vara på bryggan utan flytväst. Bryggan börjar på land kan man säga, men ett par meter ut (innan vattnet börjar) har vi en gräns. Barnen vet att de inte får gå längre ut än så utan flytväst och informerar alltid alla gästande barn (och vuxna om detta). Om någon gäst skulle bryta mot regeln blir det ett himla liv och skvallrande.  

När de badar är vi alltid med. Skulle inte lita på armpuffar för fem öre. Visst använder våra barn dem också, men det är mer än leksak som jag ser det. Inte något säkerhetshjälpmedel. 6-åringen fick bada/leka i vattnet med kompis om han hade flytväst, men då var vi alltid ute och inom synhåll. Men han kan simma ok även utan flytväst.

Sedan tränar vi varje sommar på vad som händer om man ramlar i. De får hoppa i med kläder på och så livräddar vi varann.    

Vi har även en livboj på bryggan och barnen vet hur den ska användas.   

     

Min tonåring knäckte simkoden sent (7 år), trots att vi började med lek och plask när han var 4 år. Han har inte heller varit en badunge, gillat att bada sådär lagom mycket. Stranden vi brukade vara vid, var långgrund och barnvänlig.

Sedan vi fick två barn har jag inte varit iväg själv och badat då jag vill ha uppsikt hela tiden just vid vatten. Antingen har vi varit iväg när min man varit hemma eller så har jag tagit med min mamma som barn/bad-vakt. Vi har armpuffar/flytväst, men  de används knappt då jag inte vill invaggas i någon falsk trygghet och lita mer på prylar än mina ögon.

Blir skönt när stora killen är större så vi kan komma iväg bara jag och barnen eller barnen och deras pappa för den delen.

Jag är livrädd för vatten själv. så när jag ska ta me min son till bad så kommer jag vara på helspänn.
Till sommaren så ska min son få bada i en sjö för första gången. då få de bli armpuffar eller va de heter. å jag ska vara med han hela tiden.

Mina grabbar gillar att göra bomben från bryggan/bassängkanten så det blir definitivt armpuffar på. Men jag är alltid i närheten och bevakar ändå. En puff kan lätt åka av och då måste man hinna fram innan det går illa.

Mina pojkar är 2 och 5.

Vi vakar som små hökar över dem, vi badar med dem, en vuxen minst per barn.

Flytredskap så som armpuffar och badringar används inte alltid. Men oftast badar vi utomhus i sjöar eller hav så är det långgrunt och vi håller oss där, lite kallt och då vill barnen ändå inte bada så länge. De leker oftare i vattenbrynet och bygger sandslott/sandkakor och då bygger vi med dem.

Hej!

Både mannen o jag är glada för vatten så från första sommar har barnen badat i havet.

Armpuffar med mera har varit bojkottat här, som någon annan skrev så innebär det falsk trygghet.

Båda tjejer har simmat klockrent under vatten från ca tre års ålder, blev satta i simskola när de skulle fylla
fyra och var färdiga med alla märken året de fyllde sex. 

Eftersom vi bor vid havet så vill vi att barnen ska kunna simma, klara av vågor o kallsupar utan att drabbas av panik. Vi har aldrig varit ängsliga eller speciellt vakande utan hållt koll och ibland medvetet när de var mindre låtit dem hamna under vattnet för att se vad de gjort. Spottat o fräst men de har aldrig varit panikslagna utan fortsatt bada och ha kul i vattnet

Idag har vi tjejer som älskar att bada o vi har inga problem när de tar cykeln ned till stranden för att bada                          

Det har aldrig varit något problem för oss.

vi parkerar oss alltid nära stranden där ja har koll på sonen och sen så får han plaska vid strandkanten själv. han har alltid puffar på sig. men längre ut får han inte gå än till knäna sen vill han längre ut så får ja följa med ut.

Försöker hitta en strand där vi är ensamma. Då vet man att så länge det är två huvuden över vattenytan är det lugnt (vi har två barn). Är det hundra andra ungar är det ju skitsvårt att hålla reda på vilka barn man ska ha koll på. 

Jag lärde mig simma som två åring. Eller tre veckor innan jag fyllde tre. Ramlade ner från en brygga och började simma själv till land på en gång. Jag hade tydligen börjat simma på en gång så mamma hejjade på så simmade jag till land själv och sen dess fick hon mig inte ur vattnet.

Men min stora pojk på snart 4,5 år måste ha arm buffar på sig och vi vaktar honom som hökar. När vi var i Grekland när han var 2 år ramlade han i poolen och jag hoppade i för att lyfta upp honom. poolen var kanske 50cm djup.
Jag skulle aldrig lämna dem utan uppsikt nära djup vatten, hemma får han bada själv med kanske 20cm vatten och öppen dörr då jag är i köket väggen bredvid. Men de händer inte ofta. Nu blir lilla killen 1 år till juni och jag fasar för strand besöken redan.
Jag och mannen brukar dela upp oss med en halv timma var med "vakt" passet.. Och arm puffar är ett måste nära vatten, kommer nog ha sån flyt väst på lillen.. Livrädd faktiskt för de kan hända vad som helst på ett ögonblick..