Barn som inte vill flytta.

Pojkvännen flyttar till er, eller så hittar ni bostad i ett område så barnet inte behöver byta skola.

Håller med tow2mater.

Vill du inte att din dotter skall ryckas upp ur tryggheten, då är det bästa att ni försöker hitta ett boende i närheten av skolan.

Är det så att du vill att hon skall vara glad, lycka till, då får du slå knut på dig själv. 

Killen flyttar till er så slipper barnet ryckas upp

Kanske för att vi flyttar till landet nära sjö och barn hittar förhoppningsvis nya kompisar. Jag vill försöka få det funka med flytt.

För det första vill jag verkligen, verkligen vara tydlig med att jag tycker att det låter som en fantastisk möjlighet för ditt barn. Man flyttar för att det är bäst för familjen och då måste alla personerna i familjen anpassa sig efter det som är bäst. Att följa barnet vilja i en flytt är helt absurt. Om det blir dåligt för familjen t.ex. ska barnet då känna dåligt samvete för att det blev fel? Nej! Den som är vuxen är också den som bestämmer var familjen ska bo. 

Tyvärr är det ju nu så att detta kanske inte är helt enkelt att förklara för en 6-åring. Så här skulle jag göra:

1. Inte fråga eller diskutera OM det ska bli flytt av. Beslutet är fattat och inget hon säger kommer att förända detta. Låta henne få veta att detta är det bästa beslutet och att det är fattat. Ge henne tryggheten i detta. (stressen brukar bli lättare att hantera när man inser att man inte kan förändra saken, då måste man istället lära sig att förhålla sig till det och det finns en ro i detta)

2. Prata med henne om det. Är hon rädd? För vad? Kan du hjälpa henne med det som oroar henne? Kanske handlar om att hålla kontakten med gamla vänner - kan ni hjälpa henne med det? Visa på lösningar! Förklara varför flytten är viktig och rätt för familjen. Trösta om hon gråter. Vara empatisk inför hennes sorg. (Men inte backa en halv sekund, beslutet är fattat). 

3. Hjälp henne att finna det positiva med flytten. Visa henne det nya huset, prata om hur hennes rum skulle kunna inredas. Var ligger rummet? Hur ser planritningen ut? Kommer hon att kunna ha ett djur där? Finns det något i närheten som hon skulle kunna gilla, en sjö, hästar? Kan hon ha ett eget trädgårdsland på tomten? Hade pratat med min man i vardagsrummet om dottern inte ville prata, försökt att göra henne nyfiken. Visa vår glädje inför flytten osv. Förr eller senare kommer hon och då bjuda in och ABSOLUT inte låtsas som att hon ibland protesterar. Inga skämt om att "men du ville ju inte flytta, men nu med kaninen har du ändrat dig..." Ingen, inte ens 6-åringar, vill tappa ansiktet. 

4. Om möjligt hade jag försökt att hjälpa henne skaffa henne någon kompis innan på det nya stället.  Någon bekant kanske bor i närheten, någon aktivitet i området. Lära känna någon förälder på samma gata etc. 

Det är i alla fall så som jag hade gjort det.