Vitamin skrev 2012-03-23 21:56:09 följande:
Jag antar att internaten inte vill ta på sig ansvaret för att passa halvvuxna partyglada ungdomar på helgerna... Jag tycker också att det är ett lite knepigt val från dotterns sida, men det tycker ju du och jag från vårt vuxna perspektiv. Har pappan och hon har en god relation? Har hon bott med pappan tidigare? Gillar hon dej, hur kommer ni överens? Det här med gymnasieval är lite skruvat, överhuvudtaget. Barnen som är 15, år i åk 9, får själv söka sitt gymnasieprogram och behöver inte ha föräldrarnas underskrift. Många ungdomar gör sitt val efter vad kompisarna väljer, eller var man får bästa datorn eller väljer efter vad ryktet säger om hur lite man behöver plugga och hur softa lärarna är... Kanske ska tjejens bästa kompis välja den där skolan, o det är därför hon vill dit? Kan mamman ha påverkat henne att välja att inte flytta till er? (Min sambos exfru skulle göra vad som helst för att förhindra att nåt av deras barn skulle bo hos oss...) Det drar iväg många extra tusenlappar per månad när barnen går på internat. Inackroderingstillägg (som i detta fall kanske skulle handla om 1200-1300 kr per månad) får man bara om utbildningen inte finns på hemorten, och hemresor får man bekosta själv om man får inackorderingstillägg. Så i ett sånt fall kan ju barnen faktiskt inte bara välja en skola o kräva att föräldrarna går med på det. Mamman kan ju inte heller lova att pappan ska vara med och betala, utan att de kommit överens om det först. De skulle ju behöva prata ihop sig dels med varandra, och dels alla tre (mamman, pappan och dottern)
Ja, pappan och dottern har god relation, jag och dottern också och dottern bodde hos oss när hon var yngre. Hon har alltid varit pappas flicka, men det kan ju dock ändra sig med åldern.
Föräldrarna emellan har dock ingen god relation alls och vi känner ibland att mamman helst av allt önskade att pappan inte existerade, men om det verkligen är så, vet vi förstås inte.
Ja, det där med gymnasieval verkar konstigt och det hade helt klart varit bättre om de kunde sätta sig ner och diskutera saken tillsammans, men det gäller ju att alla parter vill. Dottern ville inte ens tala om för oss vilken skola hon "valt" först, vilket gjorde oss väldigt förvånade... Eller så skäms hon över att välja en skola så långt bort istället för att välja en nära någon av föräldrarna, vad vet jag.
Dohgon skrev 2012-03-23 22:15:17 följande:
jag flyttade när jag var 15 år för att gå gymnasie. skolan låg ca 20 mil hemmifrån, inte direkt värt att pendla.
Mamma betalade sin del. pappa (eller snarare FK) betalade underhåll. fick inackorderingstillägg samt studiebidrag.
Man får inte skriva sig på den "nya" adressen då man inte längre får inackorderingstillägget i så fall. det är ett övernattningsställe för att klara studierna. Men givetvis kan man ändå stanna över helger om man hyr eget boende (dock ej på internat)
på internat ingår frukost och kvällsmat har jag för mig, sen äter man på skolan. så mat behöver man inte själv stå för.
Många väljer att jobba extra på kvällar någon timme här och där för att dryga ut kassan.
Att flytta hemifrån (vilket man inte direkt gör när man flyttar till internat) anser jag att man lär sig mycket på som ung och är en viktig del av utvecklingen. nu får hon ju chansen att lära sig saker hon inte kommer lära sig hemma hos föräldrarna
Eget boende tror jag inte är ett alternativ för en tonåring som på sin höjd klarar av att koka spaghetti. Då är nog internat både billigare och bättre.
Dock verkar det faktiskt jobbigt att åka hem varje helg. Gjorde du det, eller hade du egen lägenhet?
) och lika mycket i månadspeng. Ska bli vuxen och "flytta hemifrån". Håller alla tummar jag har för att det blir en positiv upplevelse för livet, med många nya vänner och god sammanhållning, även om jag är helt övertygad om att livet hos pappa inte hade varit sämre. 
