Hur gör man det bästa för sin dotter?
Jag har alltid otur i relationer, speciellt med släkter osv..
Inte den bästa förutsättningen för min dotter precis,
då hon hamnar lite väl mycket i kläm i frågan om relation med sin släkt 
Har en del sammanhängande frågor om relationer och släkt, men avaktar med det sålänge
och tar upp den viktigaste frågan av dem alla
MIn pappa som är MOrfar till min undebara dotter bor här i närheten (vad jag vet, om han bor kvar?!?)
MIn dotter är 2.5år och förstår mycket väl efter ett besök förra sommaren hos honom vart han bor,
hon minns ganska så exakt vart, både hon och jag söker oss bortåt dit om dagarna
spec när det var varmare när vi cyklade mot hans gårds område, just för att komma närmare tror jag,
vi besöker en lekplats vid vägen (staket runt) men förhopningen är väll innerst inne att han ska se
oss när han kör in mot gården och ser vad han missar
sjukt jag vet, men jag vet vilka ärr han lämnade mig när han lämnade mamma och mig och syster
när vi var knappt 4 och 3år gammla.... plötsligt dyker han upp runt när ja var 10, min syster 9..
vi hade fått en inre bild av att han var död, alla andras pappor fanns där för dem,
våran bara stack, var lättare att hantera att han inte fanns mera..
men så plötsligt var han där igen, vi fick en andra chans, han charmade oss med alla tänkbara presenter som liten tv till rummet, tv spel mot mammas förtvivlan (ensamstående med 4 barn) och hade inte råd med mycket, så kommer han in i våran liv, hon ville vi skulle uppskatta sakers värde..
han köpte godis osv, gav oss varsin peng på födelsedag/julafton, vi var hela igen, vi hade våran pappa närvarande.. vi såg upp till honom, vi skröt om honom, vi var så stolta och vi fick tilomed sova hos honom 2 gånger, jag minns det fortf i minnet som om det vore igår...
han tog oss till liseberg, fortf en magisk känsla av att gå där, något slags pirr i magen...
Helt sjukt vilka känslor allt väcker bara att skriva allt dethär, jag hatar honom så mycket samtidigt som jag älskar honom...
Jag skickade bilder på tösen min när hon föddes till honom, jag försökte att ringa honom
men efter den dagen fredagen den 13 när jag var gravid när ja för första gången på 2år ringde upp honom ige för att berätta att ja snart skulle föda hans barnbarn så sprack min glädje bubla,
all min glädje rann åt sidan när han anklagade mig att bara vara ute efter pengar
och att ja minsan skulle punga ut varenda krona han hade, ja hann inte ens säga ja väntade hans 3 barnbarn (hade 2 sedan innan) vad ja vet...
sedan dess har våran relation legat på is, tills den förbannade dagen för några månader sedan nr jag och tösen åkte som vanligt och handlade med mormor (min mamma) och vi mötte honom i en mataffär, han sa inte ens hej, vi kom ut ifrån toaletten jg och dottern, det var första gången hon var så nyfiken på vem han var som pratade med henne mormor, hon som annars är så himla blyg....
jag fick en knut i magen nrä jag tilslut kopplade att det var pappa..-.
jag valde att gå och sätta mig på bänken en bit ifrån med dottern och förklarade för dottern att de var hennes morfar, pirret i mage ja hade som yngre kom igen, men ersattes snart av hat känslorna igen, jag trodde han skulle komma fram och hälsa på sitt barnbarn, hon ville så gärna hälsa på honom,
jag bad henne inte göra det, hon vågade inte mellanåt,...
han gick efter mycket om och men efter pratat skit om mig till mamma lite sm¨ått, vi gick in i butiken och dottern lägger sig på golvet och tvär sklriker NEEEEJJJJ MORMOR MOFFFAAA... nejj häärrr moffa... hon hade inte börjat prata särskilt bra ännu, förens nu.. det skärde verkligen i hjärtat
seda kom det ja befarade, moffa död??? nej svarade ja mitt älskade hjärta morfar hade bara bråttom hem förstår du, då frågade hon, se moffa annan dag..
Hur gör jag, ska jag låta honom vara helt, ska ja strunta i honom helt, trots att mind dotter vill träffa sin släkt med gämna mellanrum
hur gör jag det bästa för min dotter, struntar i människor som vill mig illa eller ler och ser glad ut och gör det bästa för hennes skull???
är det ens värt en ansträgning detta med pappa, eller stampar ja sönder på samma ställe???
jag vill inte min dotter ska uppleva den där ensamhets känsla ja upplevde när han stack igen, men samtidigt ja vill aldrig beröva henne känslan att lära känna sin släkt
HUR GÖR JAG????
förlåt för rörigt inlägg såhär sent på kvälls kvisten
mvh sårad
