Goddess T

Äldre 30 Mar 15:05

43 svar

Rättigheter som bonus förälder?

En snabb bakgrund för att ni ska först min frågeställning och kanske kan sprida lite ljus på min situation.

Jag har 2 underbara bonus pojkar i mitt liv, varannan vecka. Jag kom in i deras liv när dom precis fyllt 2 & 4år (Nu är dom 5 & 7år) & ser dom mer eller mindre som "mina egna". Jag är gift med deras pappa sen 2år tillbaka. Jag älskar dom och bryr mig om dom precis lika mycket som min egna son.

Nu undrar jag vad mina rättigheter som "bonus mamma" är. Pga deras biologiska mammas egna bitterhet och ovilja att vilja sammarbeta med oss så har hon nu, för 1 mån sen, bla "förbjudit" mig att närvara på föräldramöten utvecklingssamtal och andra möten som gäller "hennes" barn.
OBS: Detta har varit oki innan, men just nu är hon väl i en period då hon själv är väldigt missnöjd med sig själv och då ska jag minsann inte ha nått med "hennes" barn att göra.

Skolan svarar med att det är hennes rättighet att inte ha mig närvarande vid möten gällande barnen. Det gäller endast vårdnadshavare. MEN dom har även sagt vid ett möte att för barnens BÄSTA så ser dom gärna att alla 4 (alltså min man & jag + hon & hennes sambo) är närvarande vid ex. utvecklingssamtal gällande barnen. Men detta vill hon alltså inte.

Jag har nu försökt hitta i vår svenska lag gällande vårdnadshavare och i skollagen för att hitta detta men kan inte hitta det någonstans.... Har jag verkligen inga rättigheter eller skyldigheter alls när det kommer till dessa pojkar? Jag tycker det är konstigt, för när jag är gift med min man så får jag bla. ta ut föräldrapenning för hans pojkar och min inkomst räknas med i barnomsorgsräkningar.

Varför detta är en så viktig fråga för mig nu är för att vi i höstas märkte en oro och missnöjdhet i "vår" 7-åring & varit på en hel del möten (tillsammans) i skolan ang detta. Han har nu gått hos skolkuratorn i 3 mån tid. Men nu då helt plötsligt så ska jag enligt henne inte längre få vara delaktigt. Det känns så otroligt ledsamt, för jag bryr mig så mycket om dessa 2 pojkar. Och jag och min man har ett väldigt jämnställt förhållande. Och då min man jobbar vanligt 7-16 jobb och jag i mitt har periodvis mycket ledighet tillsammans med barnen, så är jag oftast mer med barnen i veckorna än han, och är då mer delaktig i deras vardagar & då så klart mer i händelser som kan behövs diskuteras om.

Hoppas verkligen att någon här har någon erfarenhet att dela med sig av. Positiv eller negativ, bara jag vet vad jag som gift bonus mamma är värd.

Lilith Dark

Äldre 2 Apr 13:41

#31

Mina barn har en helt otroligt underbar bonusmamma och jag är otroligt tacksam över att hon är en del av deras liv. Hon behandlar dem underbart och finns alltid där för dem. Skulle det någon gång ta slut mellan deras pappa och henne skulle jag bli otroligt ledsen för att jag tycker så mycket om henne.

Hon är självklart välkommen med på avslutningar, luciatåg och liknande, men nej, jag vill inte att hon ska vara med på möten och utvecklingssamtal. Det har inget med att göra att jag är osäker på mig själv som mamma, rädd för att hon ska försöka ta över mammarollen osv, men jag anser att det är en sak för mig och deras pappa. Självklart får han gärna berätta vidare till henne vad som blev sagt och vad vi kom överens om, men jag ser ingen poäng med att hon ska vara med på utvecklingssamtal och liknande. Det fyller ingen funktion att hon är med då det är deras pappa och jag som fattar besluten om deras liv. Det handlar inte om att jag inte tycker om henne, är rädd att hon ska ersätta mig osv, utan helt enkelt om att det är deras pappa och jag som är föräldrarna.

LILITH - Borderline och mamma lilith.se

Litet My

Äldre 2 Apr 13:46

#32

Lilith Dark skrev 2012-04-02 13:41:27 följande:

Mina barn har en helt otroligt underbar bonusmamma och jag är otroligt tacksam över att hon är en del av deras liv. Hon behandlar dem underbart och finns alltid där för dem. Skulle det någon gång ta slut mellan deras pappa och henne skulle jag bli otroligt ledsen för att jag tycker så mycket om henne.

Hon är självklart välkommen med på avslutningar, luciatåg och liknande, men nej, jag vill inte att hon ska vara med på möten och utvecklingssamtal. Det har inget med att göra att jag är osäker på mig själv som mamma, rädd för att hon ska försöka ta över mammarollen osv, men jag anser att det är en sak för mig och deras pappa. Självklart får han gärna berätta vidare till henne vad som blev sagt och vad vi kom överens om, men jag ser ingen poäng med att hon ska vara med på utvecklingssamtal och liknande. Det fyller ingen funktion att hon är med då det är deras pappa och jag som fattar besluten om deras liv. Det handlar inte om att jag inte tycker om henne, är rädd att hon ska ersätta mig osv, utan helt enkelt om att det är deras pappa och jag som är föräldrarna.

Jag tänker samma sak, fast sonen har en överjävlig bonusmamma och är bara där VH.

Men hade hon kommit till avslutningar och sånt hade det varit okej om hon inte börjat gapa hora och fitta som hon brukar.

Däremot hade jag inte velat ha med henne på utvecklingsamtal och dyl, och det handlar inte heller om att jag skulle vara osäker i min föräldraroll. Ser inte heller någon poäng i att hon skulle vara med, speciellt som hon inte har någon direkt kontakt med barnet/barnets skola.

Anonym (Pia)

Äldre 2 Apr 16:27

#33

Goddess T skrev 2012-04-01 23:14:10 följande:

Tack så mkt! Skönt med någon som verkar fatta att bara för att man e bonusmamma så blir man en känslolös bitch när det kommer till andras barn.
Vår 5åring eller rättare sagt DERAS, har inget minne av sin mammas och pappas gemensamma liv. I hans värld så är sättet vi lever på nu alltid varit, för det är det ända han vet.

Grejen är att biomamman inte vill att hennes nya ska vara delaktig i barnen, tyvärr. Han är med på ex, avslutningar. Thats it !
Men det är ju deras grej och det skiter ju vi i, de är ju deras val!

Min man och jag är däremot väldigt jämnlika. Hjälper och stöttar varandra i allt vad gäller barnen (hans och min).

Men tror att du har rätt i att det förmodligen ligger i biomammornas rädsla och osäkerhet i sig själva, om att inte vara den PERFEKTA mamman, som speglas i att dom måste trycka ner oss.
Hos är är det mer en maktkamp från hennes håll.

Hon köper ALLt till som, varje vecka nått nytt. Nu senast fick 5 åringen ett Nintendo DC! Och hon säger aldrig till dom om dom gör nått fel. Pga just rädslan att dom ska tycka dåligt om henne. Nu har det gått så långt så att 7åringen har börjat slå henne.
Detta beteende existerar inte hos oss, vi har inte en sett en tedens till det. Detta fick vi reda på under just ett utvecklingssamtal.
Så nu har VI fått prata med honom, för hon vågar inte säga ifrån ifall han skulle bli arg på henne.
Hur bra vårdnadshavare är man då......

Ursäkta, men det spelar ingen roll att du vill vara delaktig. Du är inte vårdnadshavare, alltså får inte skolan delge dig information om barnet.

Det spelar heller ingen roll vad du tycker om mamman eller hennes uppfostran av barnen. Varken du eller pappan har något att säga till om hur mycket saker mamman köper till barnet.

När du skriver om biomammors rädsla och osäkerhet i sig själva får jag en stark känsla av spegling, dvs att du speglar dina egna känslor i andra. Om du hade varit trygg i dig själv och din roll som vuxen i de här barnens liv så hade du inte behövt bekymra dig om varken utvecklingssamtal eller biomammans sambos delaktighet.

Sinne12

Äldre 2 Apr 17:29

#34

Jag förstår inte riktigt problemet?

Räcker det inte att pappan berättar för TS i stora drag vad som sades på t ex utvecklingssamtalet?

Eller vill pappan inte berätta nåt för TS? TS tror att pappan undanhåller information?

VAD är problemet liksom?

Goddess T

Äldre 2 Apr 17:39

#35

Anonym (Pia) skrev 2012-04-02 16:27:39 följande:

Ursäkta, men det spelar ingen roll att du vill vara delaktig. Du är inte vårdnadshavare, alltså får inte skolan delge dig information om barnet.

Det spelar heller ingen roll vad du tycker om mamman eller hennes uppfostran av barnen. Varken du eller pappan har något att säga till om hur mycket saker mamman köper till barnet.

När du skriver om biomammors rädsla och osäkerhet i sig själva får jag en stark känsla av spegling, dvs att du speglar dina egna känslor i andra. Om du hade varit trygg i dig själv och din roll som vuxen i de här barnens liv så hade du inte behövt bekymra dig om varken utvecklingssamtal eller biomammans sambos delaktighet.

Jag vet att jag ÄR en bra vuxen i dessa barns liv så NEJ jag behöver inte hävda mig mot henne eller dyligt.

Anledning till att jag undrart över mina rättigheter är just att, hon är väldigt psykiskt instabil.
Första ½ året i min mans och min relation så kunde hon ringa 4-6 ggr per kväll med ca 20 min mellanrum och skrika att jag var en hora, fitta, ett jävla knulle, att han aldrig skulle få ses sina jävla ungar osv.
OBS: Detta skede även när deras barn var hos henne.  Och hon hade då och har ännu ett förhållande med den kille som hon valde att var otrogen med mot min man. under minsta sonens andra levnads år.

Hon har varit på psykakuten och vi har varit hos barnpsykologer och familjerätten tillsammans alla 4 just för att hon själv känner att hon inte kan hantera barnen. Men samtidigt vill hon inte att vi ska avlasta henne och ha dom längre, just så att hon kommer på fötter igen. För det ser inte "fint ut" utåt sett, att hon då är en "dålig" mamma.

Inte konstigt att man då, som vuxen, blir oroligt när situation är som den är...

Anonym (pom tideli pom)

Äldre 2 Apr 17:43

#36

Goddess T skrev 2012-04-02 17:39:01 följande:

Jag vet att jag ÄR en bra vuxen i dessa barns liv så NEJ jag behöver inte hävda mig mot henne eller dyligt.

Anledning till att jag undrart över mina rättigheter är just att, hon är väldigt psykiskt instabil.
Första ½ året i min mans och min relation så kunde hon ringa 4-6 ggr per kväll med ca 20 min mellanrum och skrika att jag var en hora, fitta, ett jävla knulle, att han aldrig skulle få ses sina jävla ungar osv.
OBS: Detta skede även när deras barn var hos henne.  Och hon hade då och har ännu ett förhållande med den kille som hon valde att var otrogen med mot min man. under minsta sonens andra levnads år.

Hon har varit på psykakuten och vi har varit hos barnpsykologer och familjerätten tillsammans alla 4 just för att hon själv känner att hon inte kan hantera barnen. Men samtidigt vill hon inte att vi ska avlasta henne och ha dom längre, just så att hon kommer på fötter igen. För det ser inte "fint ut" utåt sett, att hon då är en "dålig" mamma.

Inte konstigt att man då, som vuxen, blir oroligt när situation är som den är...

Men vilken skillnad skulle det göra om du hade rättigheter? Hade hon inte ringt då? HAde hon kunnat hantera barnen bättre? Hade ni fått ha dem längre?
Jag förstår inte ditt resonemang.

Ebba Caroline

Äldre 2 Apr 17:47

#37

Goddess T skrev 2012-04-02 17:39:01 följande:

Jag vet att jag ÄR en bra vuxen i dessa barns liv så NEJ jag behöver inte hävda mig mot henne eller dyligt.

Anledning till att jag undrart över mina rättigheter är just att, hon är väldigt psykiskt instabil.
Första ½ året i min mans och min relation så kunde hon ringa 4-6 ggr per kväll med ca 20 min mellanrum och skrika att jag var en hora, fitta, ett jävla knulle, att han aldrig skulle få ses sina jävla ungar osv.
OBS: Detta skede även när deras barn var hos henne.  Och hon hade då och har ännu ett förhållande med den kille som hon valde att var otrogen med mot min man. under minsta sonens andra levnads år.

Hon har varit på psykakuten och vi har varit hos barnpsykologer och familjerätten tillsammans alla 4 just för att hon själv känner att hon inte kan hantera barnen. Men samtidigt vill hon inte att vi ska avlasta henne och ha dom längre, just så att hon kommer på fötter igen. För det ser inte "fint ut" utåt sett, att hon då är en "dålig" mamma.

Inte konstigt att man då, som vuxen, blir oroligt när situation är som den är...

Spelar ingen roll. Eftersom du inte är vårdandshavare för barna så har du inga rättigheter.

Blanda INTE ihop min personlighet med min attityd. Min person - det är vem JAG är. Min attityd beror på vem DU är!

Furstinna

Äldre 2 Apr 17:47

#38

Som alla andra skrivit. Du har noll rättigheter och skyldigheter. Och så ska det vara. Dotterns extravuxen är jättebra på alla sätt men uppfostran och allt som rör vår dotter sköter jag och hennes pappa. Det funkar jättebra för oss:)

Nero

Äldre 2 Apr 21:54

#39

Om du nu vill hjälpa barnet i skolan, och vill ta del om information om det och det går i kommunal skola, kan du med hjälp av offentlighetsprincipen begära ut all dokumentation om barnet. Då får skolan sålla i det som de anser är sekretessbelagt. DVS inte individuell utvecklingsplan och skriftliga omdömen, då dessa troligen, om det inte föreligger specifika skäl, är sekretessbelagda.

På så sätt kan du få reda på vad barnen behöver hjälp med i skolan utan att vara med på utvecklingssamtal mm.

Furstinna

Äldre 3 Apr 08:39

#40

Nero: eller så ber hon sin sambo berätta.. Lite enklare.

Anonym

Äldre 3 Apr 09:20

#41

Furstinna skrev 2012-04-03 08:39:04 följande:

Nero: eller så ber hon sin sambo berätta.. Lite enklare.

Precis. Väldigt enkelt och helt naturligt att göra. Dessutom får ju barnet och föräldern med sig en kopia av IUP hem.

Lilith Dark

Äldre 3 Apr 16:39

#42

Nero skrev 2012-04-02 21:54:03 följande:

Om du nu vill hjälpa barnet i skolan, och vill ta del om information om det och det går i kommunal skola, kan du med hjälp av offentlighetsprincipen begära ut all dokumentation om barnet. Då får skolan sålla i det som de anser är sekretessbelagt. DVS inte individuell utvecklingsplan och skriftliga omdömen, då dessa troligen, om det inte föreligger specifika skäl, är sekretessbelagda.

På så sätt kan du få reda på vad barnen behöver hjälp med i skolan utan att vara med på utvecklingssamtal mm.

Och du tror att det skulle hennes förhållande må bra av, om hon gjorde så?

Nej, det hennes sambo beslutar att berätta för henne, eller det barnet berättar, är det enda hon faktiskt behöver veta.

LILITH - Borderline och mamma lilith.se

Anonym (hedvig)

Äldre 5 Apr 23:12

#43

Litet My skrev 2012-04-02 13:46:52 följande:

Jag tänker samma sak, fast sonen har en överjävlig bonusmamma och är bara där VH.

Men hade hon kommit till avslutningar och sånt hade det varit okej om hon inte börjat gapa hora och fitta som hon brukar.

Däremot hade jag inte velat ha med henne på utvecklingsamtal och dyl, och det handlar inte heller om att jag skulle vara osäker i min föräldraroll. Ser inte heller någon poäng i att hon skulle vara med, speciellt som hon inte har någon direkt kontakt med barnet/barnets skola.

what? menar du allvar om att hon har gapat hora mm på skolavslutningen?
Vad är det för människa egentligen!!! Snacka om att vara dålig förebild för barnen...
Varför ens åka dit om hon inte tål att se dig.. !?

Rättigheter som bonus förälder?

INNEHÅLL