Bara låta det vara?

Vänta - bollen ligger hos motpartern just nu. Innan nu hamnar i Tingsrätten och det eventuellt kan bli en dom kommer det bli en vända till familjerätten för att hitta en frivillig överrenskommelse.

Där har du möjlighet att föreslå en stegvis upptrappning av pappans umgänge t ex.

Vaddå "ser som sin pappa"? 

Går du in med den attityden till tingsrätten lär du få det svårt. Barnet har en pappa, som nu vill bygga upp en relation med barnet. Att du har en ny man gör inte att barnet får en ny pappa. 

Är du helt bakom flötet eller? Självklart spelar det STOR roll att mitt barn redan har fått sig en pappa som faktiskt ställt/ställer upp för honom och har gjort de under nästan HELA hans liv! 

För mitt barn finns ingen annan än just den pappa han har nu, klart som fan de blir komplicerat för en 2-åring att nån obrydd snubbe helt plötsligt ska komma in i hans liv och kalla sig "pappa", när han redan har en!

Tänk efter och använd hjärnan (som jag hoppas du har) innan du svarar på sånt här.
Dessutom så verkar de inte bli något av med hans umgänge som han ville ha, oj vad konstigt va? ;)
Han som verkligen är SÅ engagerad och brydd i ungen, verkligen.  

Om ni hamnar i domstolen så kommer den här attityden att skapa stora problem för dig. Grunden i lagstiftarens tanke är att varje barn har rätt till kontakt med båda sina föräldrar, det innebär att ert barn har rätt till sin pappa. Om så pappan är borta ur barnets liv i 10 år så kommer domstolen att se det som positivt att pappan vill ha kontakt med barnet. Det blir förmodligen en upptrappning av umgänget, men umgänge kommer det att bli.

Det bästa du kan göra är att samarbeta med pappan och hjälpa barnet att bygga upp sin relation till pappan. 

Självklart vet jag att de kommer bli umgänge, och jag är absolut med på det. Bara de att mitt barns pappa inte riktigt fattat grejen med att vara pappa. 
Mitt barn ska inte vara i närheten av någon som är våldsam och inte söker hjälp för det! Finns en anledning till varför jag har ensamvårdnad och till varför de behövs övervakade besök, men som jag skrev tidigare så blir det ändå inte av med umgänget från hans sida

Problemet är inte att det finns en bra styvpappa – tvärtom, det är jättebra, utan att du förmedlar en attityd av att det skulle vara barnets riktiga pappa, vilket det ju inte är. 

Det bästa i ert fall är säkert att domstolen avgör, så ni både får klara och tydliga regler för vad som gäller för umgänget.

Anklagelser och skitsnack om den andra föräldern kommer ligga dig i fatet. Sånt lyssnar verken tingsrätten eller socialen på. Har du inga bevis läggs ingen energi alls på det. Det ska finnas domar på att han har misshandlat BARNET för att det ska läggas i åtanke vid umgänge.

Bara för att han tidigare varit våldsam mot någon så betyder inte det att han kommer att göra illa sitt barn.

Vad menar du med att du har "makten"?

Du har ingen "makt" utan en enorm skyldighet att göra vad du kan för att barnet ska ha en nära och god kontakt med sin pappa.

Övervakade besök är egentligen umgänge med umgängesstöd för barnet....och det kan inte du bestämma om utan enbart tingsrätten.

Det låter som om du vill bli av med honom som pappa till ert barn men det kommer aldrig att hända.

Ställer du orimliga krav kommer hans ombud att rekommendera honom att stämma och då förlorar du den "makt" du tror dig besitta och vad som helst kan hända. Speciellt med tanke på att du verkar vilja få bort honom ur barnets liv.

Oroa dig inte. Jag tänker såhär: går detta vidare till stämning, KOMMER det göras en utredning och du bör ha en advokat. Man kommer prata och utreda vad som är bäst för barnet och vad barnet har för stöd och relationer.

Jag tycker definitivt ditt barn ska ha kontakt med sin biopappa, men på ett sätt som är bra för ert barn. Har de inte haft kontakt innan bör ju det bästa vara att de ses med pedagog på öppna förskolan och leker ibland. Då har barnet umgäng och relation med sin bio pappa på barnets vilkor.

Jag tror inte tingsrätten kommer fatta några beslut som enbart är till pappans fördel. Advokaten måste dock hålla en hård ton i brevet för att skrämma dig. Bry dig inte om det och låt det gå vidare helt enkelt.

Men prata med egen advokat inom familjerätt!      

Har du erfarenhet av att domstolen dömer till umgänge som du rekommenderar?

Vad i det du skrev tycker du omfattar "komma överens"?? Att du bestämmer och han ska acceptera ditt beslut är inte att komma överens.