En otrohet förstör så mycket

Tänker inte moralisera över din otrohet , du har har gjort ditt val och får även stå för konsekvenserna om det uppdagas.. vilket du oxå verkar medveten om. Det jag däremot blir lite fundersam över är hur du motsäger dig själv när de menar att du inte kommer ljuga för din man men samtidigt inte kommer säga allt heller ?

Är inte det precis samma sak som TS fru gör ?

Ur den bedragnes synpunkt är det ingen skillnad mellan lögner och halvsanningar , det är jätteviktigt för den som blivit bedragen att få HELA sanningen för att kunna göra sig en klar bild över vad han eller hon ska "förlåta" , att komma med halvsanningar i hopp om att det ska göra det lättare för den som blivit bedragen att förlåta är bara ren idioti , och gör bara saker och ting 100 ggr värre , varje lögn eller halvsanning sätter ännu en spik i kistan. Det är precis det som TS fru håller på med.

hej 
Jag förstår dig detta hände oss ockå med mig...det är jag den otrogna fru 
min man o jag har varit gifta i 17år med 3 barn,hus o gemmensam företag...

Detta hände min man kom på mig när jag var iväg o stämde träff med en man som jag hade träffat på nätet.
vi hade endast chattat ej lämnat mobilnr..
jag åkte iväg o träffade denna man vid kl 18 . Jag sa att skulle till en vännina i granskapet.....min man misstänkte varför helt plötsligt? ,Min man började ringa som en galning tills jag svarade ....
jag fick skynda mig hem igen ...min man ställde mig mot min son för att jag skulle hålla mig till sanningen.
kanske låter detta helt galet  men just då helt rätt?
hur länge ? varför ? för min del var det första gången och sista
varför nja min man o jag har ett bra sexliv enda jag kommer på är bekräftelse behov av en annan man ..

Vi har gråtit till sömns båda två ett tag sen sökte vi hjälp hos en privat parterapeut som hjälpte oss fram att förstå varför mm. och även att lära oss att leva med det bakom oss....ett antal gånger...

vi kom fram till att jag har inte haft något sexellrelation förre min man och detta gjorde att jag sökte mig till detta....Du skulle höra hur min man höll mig ett tag : fick ej gå utanför huset själv, inga vänninor fick jag gå utan dem fick komma hit mm (min man är helt svensk)

Ja det var rätt kämpigt för oss alla 
Nu har vi fattat att kanske detta låter konstigt för andra men vi har valt att swinga tillsammans avdramatisera detta med sex med andra män. För att jag inte ska göra det själv igen 
Detta funkar för endast oss just nu och jag ville endast berätta hur vi löste detta ...

tilllägga min man o jag har bra kommunikation och pratar ständigt om känslor mm                           

#12, Jag förstår inte hur du kan tycka du handlat rätt- Det finns inga djävla ursäkter för att vara otrogen särskilt inte om man är förlovad eller gift. 
Är det okej att råna och mörda folk för att man hade en taskig barndom? Varför ska det vara okej för dig att knulla runt för du inte hade sex innan du träffade din man?
Idiot argument och din man är uppenbarligen också en idiot som behåller dig. Ut på gatan om du inte kan hålla dig till vem du valt att leva ihop med. 

Jag säger inte att det ok utan att det hände oss 
Vet ej om du har någon erfarenhet av detta och låter som du också blivit sviken???
min man älskar just mig och du vet inte hur mycket jag har ställt upp alla dessa år med allt nä det visste du inte..
jag o min man jobbat upp ett helt verksamhet i 10år med en arbetstid i snitt 50tim/v och det även gjorde vi började glida isär . Nä det visste du heller .....
Nej det är inte rätt det jag gjorde såra min man sååå . 

Bestämde även jag gå på kbt terapi nä det visste inte du heller...
många har lätt att döma andra o deras fel mm......Alla är inte perfekta undrar om du är det??

sov gott om natten             

Jag säger att det finns ingen godtagbar ursäkt, Men det är så typiskt falska fruntimmer att skylla på andra omständigheter. Som jag sa... Tänk kan en pedofil skylla på sin uppväxt och man ska förlåta det? 
Nu är visserligen otrohet inte olagligt enligt lag, Men det är en oskrivenlag och ett brott mot det avtal man ingår när man gifter sig. Det borde vara straffbart.

Och ja jag har blivit väldigt sviken, Och jag tror inte du kan förstå hur det känns eftersom du uppenbarligen själv enbart är en djävla svikare. 

jo du har rätt jag är en svikare det sa även min man när han gormade o skrek..
Men nu har jag tagit mitt staff och börjar allt nästan som vanlig
om du skulle fråga min  man ja ni skulle ha massor att prata om .

sköt om ditt du o vi vårat på vårt sätt
ha en glad påsk       

Hur går det TS?

Till "anonym 43-årig kvinna" så vill jag säga att om du skriver om din otrohet i detta forum så måste du ju vara beredd på att få kommentarer! 

Den här tråden är ju startad av "sänkt man" och handlar om resonerande kring otrohet. TS undrar hur man går vidare efter otrohet. Det vore intressant att höra om det finns någon "sviken" som kan berätta hur man återfår förtroendet och tilliten till sin partner igen? 

Tycker det är otroligt lågt och fruktansvärt sorgligt att man är villig att spela ett spel med ens livskamrat som insats!   

Tack alla för ert stöd.

Som många av er skriver att det bara är att sparka ut, så kan jag svara på en gång att allt är inte så svart-vitt. Har tänkt tanken några gånger men finner inte kraften att ta det stora steget att göra det. För under dessa dagar som vi har haft denna otrohet på tal så har jag fått klart för mig själv hur mycket min fru betyder för mig. Hon är min värld och kommer nog alltid att vara det. Ett stort MEN har växt fram i hela den här diskutionen, att ärlighet måste vara det som vi skall bygga upp vårt liv igen på.

Vi har tagit steget att prata med både parterapi och psykologer, väldigt förvånad hur snabbt det gick att få hjälp när allt rasar omkring sig. Det har varit skönt att få en opartisk person som kan lyssna och ge lite förslag på svar varför vi har kommit hit. Jag har personligen alldrig trott på att träffa dessa personer skulle göra någon skillnad, men det känner jag nu att detta är en bra väg att gå om vi vill tillbaka.

Den gemensamma nämnaren ni kvinnor skrivit i tråden om er otrohet är bekräftelse, detta är samma sak som min fru har sagt om och om igen. För att hon skulle känna sig duktig och snygg så sökte hon denna bekräftelse hos okända. Hon fick en kick av att någon annan sa hur snygg hon var, sedan så ville hon ha mer av den varan tills det spårade ur. När hon inte kunde bara hålla det sms nivå utan måste träffa denna person, tillslut så fanns det inga gränser kvar. 

Något som både psykologen och parterapin sa till mig, var att jag måste sluta gemföra mig med honom. Att jag måste få känslan tillbaka att jag duger. För det är inte lätt att blicka framåt när tankarna driver iväg mot att "du borde vara med honom för han är så mycket bättre" Den som har fått klarhet i det här är min fru, när vi har diskuterat honom hur han var, behandlade och uppträdde så förstår inte hon vad som egentligen drog henne till honom. Detta blir väldigt svårt för mig att tro på när allt hon säger känns som en lögn just nu.

Det finns par som har klarat sig att ta steget vidare från en sådan här händelse. Att vända detta till något väldigt bra. Finns det en chans att vi kan så tänker jag ta den. Visst detta kommer att ta väldigt lång tid, men med kärlek så kan man göra mycket.

Det finns tyvärr ingen handbok hur man skall leva sitt liv, eller hur man tar hand om varandra. Detta är något som varje person måste få fram genom sin tid i livet. Därför kan man inte dömma folk som valt en väg som inte följer din egen.       

      

  

Ja, jag vet inte riktigt.... alltså, jag kanske är för sviken och "skadad" men min egen erfarenhet är att det tyvärr inte går. Jag kan naturligtvis inte dra alla över en kam. Kanske finns det par som det fungerat för fast jag kan ändå inte låta bli att tänka att dessa ränder tyvärr inte går ur. Har det blivit fel så tror jag att det är väldigt lätt att komma in på samma spår igen. Något var fel, från början och beviset på det blev en otrohet.

Ångrar redan att jag skriver svar på detta och kommer troligtvis inte ens att vilja läsa vad det blir för svar på detta inlägg. Varför? Jo, för att jag redan vet att det blir en massa bevis på att det inte är så. Men vet ni? Jag är inte intresserad... för jag har varit där. Försökt, kämpat och det bara för att det senare visar sig att det oftast är en i dessa förhållanden som vill mer. Och en som kanske vill, fast inte lika mycket...

Ja, det är sorgligt. Och när jag läser alla inlägg så inser jag att det kanske är jag som är sorglig. Fast då av en vis erfarenhet... som jag egentligen skulle vilja vara utan...

Men, till TS vill jag ändå säga att det kanske finns hopp. Jag vet inte hur det är i erat förhållande och precis som du skriver så finns inte någon handbok för hur man ska göra. Din fru kanske är ett undantag från det som jag varit med  om, i mitt liv. Jag hoppas verkligen det, för du verkar vara en fin man. Som förtjänar det bästa. Det är nog få som du... jag tror verkligen att sådana som du inte växer på träd. Så ändra inte din inställning till familjelivet och vad kärlek mellan två människor handlar om. För om det inte skulle fungera i framtiden, är det till en stor fördel och jag kan säga.. en stor fin egenskap du har, som ger allt till din käresta.

Tappa aldrig det, kram och glad påsk till dig o din familj 

TS:

Citerar lite:
"Som många av er skriver att det bara är att sparka ut, så kan jag svara på en gång att allt är inte så svart-vitt."

Jo, det är det. I slutändan kommer det visa sig vara just svart eller vitt, och jag säger, bespara dig tid i livet och avsluta nu eller dra ut på det. Jag anser som föregående att det inte kommer att bli bra efter detta som hänt.
 

"För under dessa dagar som vi har haft denna otrohet på tal så har jag fått klart för mig själv hur mycket min fru betyder för mig. Hon är min värld och kommer nog alltid att vara det."

Du låter krafigt beroende och underlägsen henne. Min uppfattning är att det är få tjejer som finner det särskilt intressant och spännande. Det talar inte till fördel för dig att ni kommer lyckas hitta tillbaka. Jag tror att hon redan är långt borta och du panikartat håller fast vid din "värld".  
 

"Något som både psykologen och parterapin sa till mig, var att jag måste sluta gemföra mig med honom. Att jag måste få känslan tillbaka att jag duger."

Precis. Genom att du redan gjort det har du bara spätt på din underlägsenhet och dessutom visat att du själv anser dig "sämre" än den andre, vilket gör dig ännu mer ointressant i din frus ögon.

"Visst detta kommer att ta väldigt lång tid, men med kärlek så kan man göra mycket."

Ja, under föursättning att den är dubbelriktad. Är eran det?

Detta är vad jag erfarit i min värld, nu kan det ju vara annorlunda med din fru, men jag är tveksam. Lycka till i vilket fall! 

 

     
   
    
      
   
    

Jag tror också att detta är en känsla man ska ta med en nypa salt, speciellt i början. Tror att detta är vanligt att känna som bedragen, framförallt initialt i bearbetningen. Känslan att den här personen är "det viktigaste" för mig ökar med osäkerheten att personen känner samma sak tillbaka.

Steg ett i både "raggningsteknik" och psykisk misshandel är väl att göra en viss person beroende av en själv genom att göra de osäkra på var de har den andra personen. 

Jag har inte varit med om att någon varit fysiskt otrogen mot mig. Däremot så hade mitt ex en massa internet-kontakter, vilket var tjejer som han raggade på. Detta fick jag reda på långt senare. Han hade försökt få till dejter, skrivit att han var singel och de var så himla vackra osv. Jag tycker egentligen inte att det var SÅ farligt, eftersom han aldrig träffade någon, men det som gjorde att jag kände mig så himla sviken var att han själv hade varit onaturligt svartsjuk och hållit extrem koll på mig (tex. blivit förbannad så fort någon kille skrev till mig på msn), trots att jag aldrig gjort något liknande mot honom. Jag förlät ändå, men det gick inte att bygga upp tilliten så det tog slut ändå efter ett halvår. Jag blev för paranoid att han skulle göra så igen, och betedde mig nog inte helt schysst mot honom i slutet.

Jag lider verkligen med dig ts. Om din fru ska få en chans till så måste hon verkligen visa att hon är värd det, tycker jag. Då krävs det ju av henne att hon är fullkomligt ärlig och visar för dig att det bara är dig hon älskar - och framförallt, att hon aldrig kommer göra något sådant igen, utan att hon verkligen vill satsa på ert förhållande till 100 procent. Jag önskar dig lycka till och hoppas att ni klarar av att bygga upp tilliten igen!

Det går att ta sig igenom otrohet, min man var otrogen mot som jag skrivit i tråden tidigare, det är nu två år sen och vi har det bättre än någonsin. Visst har jag dåliga dagar men vi känner varandra bättre tack vare det vi gått igenom.

Idag vet han precis hur jag mår genom att se på mig i min blick, han är lyhörd och vill hela tiden visa hur mycket jag betyder. Så ja det kan bli bra efter kaos, det kan bli mycket bra.

Vi tar oss tid för varandra på helt annat sätt nu än innan, allt handlar om oss idag, vi är väl sk ego på den punkten att vi gör bara saker som gör oss gott. Vi lägger all ledig tid på vårt äktenskap. Vi pratar mycket, skrattar mycket och bråkar inte om skitsaker längre det är inte viktigt när man haft en riktig kris. MEN allt detta har krävt enormt mycket av honom. Jag har gråtit, skrikit, anklagat och mått skit och han fått utstå detta under nästan ett år innan det vände för oss.

Starkt av dig att släppa det och gå vidare! Roligt att höra att det gått så bra för er

Tack! Känner mig inte så stark bara men ville att TS skulle veta att det går att jobba sig igenom en otrohet.

Tror TS gör ett stor misstag och tror dessvärre att TS inte kommer ta till sig några varningar , han är så desperat över att rädda sin värld att han bara ser framgångssagorna för det är vad HAN så gärna vill , vilket hans frun vet mycket väl och kommer att utnyttha hänsynslöst. Men vissa saker måste man ibland lära sig den hårda vägen

TS , om du ändå är fast besluten att ge henne en ny chans så kan jag ge dig några råd:

1) Var noga med att hela tiden ha klart för dig vem som gjort vad , låt henne inte vända på steken och få dig att framstå som ansvarig för hennes otrohet genom att skylla på problem i ert förhållande , glöm inte att det är hon som har felat inte du , alltså borde det vara hon som desperat kämpar för att rädda ert förhållande inte tvärtom

2) Innan ni ens börjar prata om relationsproblem (vilka faktorer som ledde fram till en otrohet) så måste ni först reda ut och försonas kring otroheten. Den som varit otrogen brukar oftast gärna vilja snabbspola genom detta eftersom det innebär att deras otrohet granskas in i  minsta detalj

3) Handlingar säger mycket mer än ord , håll ögonen på hur hon agerar , stirra dig inte blind på vad hon säger , lita på din magkänsla , om hennes agerande inte riktigt stämmer så bör du dra öronen till dig.

4) Familjerådgivning är en lång process , bli inte förvånad om det inte händer något de första gångerna , terapeuten måste först göra sig en bild av er och era problem innan han eller hon kan hjälpa er.

5) Genom att ge henne en chans trotts att hon fortsätter ljuga har du även visat din svaga punkt , dvs att du är desperat att rädda ert förhållande , mao att du är panikslagen över tanken att förlora henne och er trygghet , din fru är nu medveten om det och kommer att spela på det , hon kommer mer eller mindre medvetet att testa gränserna , hur långt du är villig att gå , hur långt hon kan pusha innan det säger stopp.

Ok  kontinuerligt otrogen under ett års tid, ljuger försöker missleda samt förmildra
händelserna. Gör dagboksanteckningar som i allt styrker hennes kärlek till den
andre. Tar till våld i att hon inser att det liv hon vant sig vid eventuellt riskeras,
således ger hon beskedet att detta är inget hon villigt släpper. Kan för mitt liv inte
förstå hur du undvikit att misstänka någonting i att hon tagit varje chans till umgänge
med den "andre". En partner som hon tillika betraktar som någon så mkt bättre.
 Din fru har inte varit otrogen som du så snällt formulerar det, hon har "valt bort dig"
och sitt äktenskap. Som många före mig har noterat är du/kommer alltid att vara i
ett känslomässigt underläge. Den fråga du skall ställa dig är. På vilket sätt tror du
att det hjälper er relation att försöka förstå någonting som inte går att förstå ?. En
partner som uppenbarligen presterar sämre än de allternativ hon nu vet finns,dvs 
grannens gräsmatta är bevisligen "grönare". Återigen vad får dig att tro att hon skall
välja ett liv med dig?. Ja kanske i någon månad eller så, men förr eller senare är ni 
tillbaka i det liv som hon bevisligen inte är nöjd med, men denna gång så vet hon ju 
att i bästa fall dölja sitt beteende bättre. Mitt förslag är att du omgående tar tillbaka ditt liv
dvs lämnar henne.
 

hej,
 jag har läst din historia  och den är skrämmande lik min nye pojkvännens historia. alltså jag är 37 år och är ihop sedan några månader med en man på 43 år som var nyseparerad i 6 månader när vi träffades. han var gift men sin ex fru i cca 10 år , har två söner på 9 och 6 år (som tog skillmässa hårt. ) exfrun var otrogen i flera månaden innan han kom på henne, han har även träffat hennes älskare (kan bara tänka mig hur traumatiskt detta var) och alla tre har pratat om situationen, men han bestämmde sig ändå att ta skillsmässan. exfrun tog faktumet hårt eftersom hon blev lämnad av sin älskare i samma veva som maken begärde skillsmässan (älskaren insåg plöstligt att han inte har lust på en frånskild kvinna med två barn i skolåldern hemma)
min kille är en jättesnygg, välutbildad man på 43 år som tjenar bra och tar hand om sina barn (något alla kvinnor drömmer om, he he). trots detta blev han oerhört traumatiserad av att hans ex fru gick bakom hans rygg. han känner sig ofta otillräckligt, söker bekräftelse hos mig och frågar ofta om han ser bra ut (vilket är löjligt för han ser jättebra ut). det där med att söva i tröjan gjorde han också periodvis... han har ofta haft problem med prestation i sängen pga låg självkänsla trots att jag tycker att han är en jättebra älskare (och jag tycker att jag kan vara objektiv här, he he) . och det är nästan två år sedan affären uppdagades. hur än jag är lycklig med honom, tycker jag att det är mycket jobb att "ta hand " om honom som partner just nu. och som utomstående tycker jag att det är verkligen tragiskt att se hur mycket en otrohet han förstöra. vad än du bestämmer angånden stanna eller gå, ta hand om dig och försöka bygga upp din självkänsla igen. det vore kanske bra om du kunde prata ensam med en psykolog (utan din fru) och fokusera bara på dig.  lycka till