Anonym (Familjehem)

Äldre 15 Apr 14:08

21 svar

Tiden efter umgänget!

Vi är familjehem och har haft vår placering (4 år) i ca 1 år nu. Barnet har träffat den ena föräldern ca varannan/var tredje månad under några timmar.
Nu har barnen varit på sin första ungänge hemma hos föräldern i några dagar och nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett igen. :(

Barnet får fruktansvärda raseriutbrott nästan varje dag, lite kaxig och visar attityd.

Vi kör på samma vis som innan. Berättar att beteendet inte är ok och att kan man inte prata ordentligt utan att skrika slåss och sparkas så får man vara på rummet och komma ut och prata när man lungnat sig lite. Barnet har alltid fått valet att prata med oss utan att skrika eller komma tillbaka när man lungnat ner sig lite.

Ni som är familjehem, Hur länge kan detta beteendet hålla på? Ska det vara såhär efter varje umgänge? Jag kan ju inte anse att barnet mår bra av att träffa bio färäldern.

Anonym (Nadia)

Äldre 28 Nov 19:42

#11

Anonym skrev 2012-11-22 00:10:32 följande:

Stackars barn!

Mötet med riktiga föräldern gör det antagligen påmint om sin saknad.
Ifråga om umgänge så behöver ni tänka tvärtom! INTE ännu mindre umgänge, utan betydligt mer!! Barnet måste VETA att det snart får träffa riktiga föräldern snart igen!! En gång i månaden är alldeles på tok för sällan, särskilt för ett så litet barn!
Barnet skulle antagligen må bättre om det fick tryggheten att träffa riktiga föräldrarna minst en gång i veckan. Riktiga föräldrar kan vara idioter javisst, men de är de som är föräldrarna. Rycktes det bort för ett år sedan så var det i trauma i sig och barnet kanske aldrig läker helt. Ge tillbaka tryggheten så gott det går genom ett riktigt tätt umgänge.

Har själv varit fosterbarn och JA det är skitjobbigt att få åka hem till sina föräldrar och inte få stanna!
Att veta att det tar jättelång tid tills man får träffa dom igen.

nymedlem

Äldre 28 Nov 20:17

#12

Anonym skrev 2012-11-22 00:10:32 följande:

Stackars barn! Mötet med riktiga föräldern gör det antagligen påmint om sin saknad. Ifråga om umgänge så behöver ni tänka tvärtom! INTE ännu mindre umgänge, utan betydligt mer!! Barnet måste VETA att det snart får träffa riktiga föräldern snart igen!! En gång i månaden är alldeles på tok för sällan, särskilt för ett så litet barn! Barnet skulle antagligen må bättre om det fick tryggheten att träffa riktiga föräldrarna minst en gång i veckan. Riktiga föräldrar kan vara idioter javisst, men de är de som är föräldrarna. Rycktes det bort för ett år sedan så var det i trauma i sig och barnet kanske aldrig läker helt. Ge tillbaka tryggheten så gott det går genom ett riktigt tätt umgänge.

Så bra skrivet! Hoppas ts läser detta!

Anonym

Äldre 29 Nov 17:02

#13

Jag känner en flicka som var fosterhemsplacerad. Hon var tio år då. Fosterfolket hon hölls hos, blev arga på henne varje gång hon varit i kontakt med sin mor. Det var nämligen då som flickan hade styrka nog att stå upp för sig själv, att säga ifrån, att leva ut lite av sin sorg över att inte få vara med sin riktiga familj.
Fosterfolket hotade henne varje gång, "ska du bli sån här när du pratat med mamma så kommer du inte få ringa mer!" Detsamma om flickan pratat med någon jämgammal vän, då fick hon också lite styrka och glädje i sig, hon kunde skutta omkring och vågade säga emot, för hon kände sig inte lika ensam. Fosterfolket hotade henne varje gång och soc försökte sätta restriktioner på ringandet. Det resulterade naturligtvis i att flickan smög. Att minska kontakten med riktiga hemmet, än mindre klippa den, var inget alternativ.
När soc stal hennes telefon skaffade modern henne en ny i smyg. Mamman visste ju att telefonen var flickans enda livlina. Mamman sa att hon skulle smuggla 100 telefoner till dottern om det var nödvändigt.
Så TÄNK OM, TÄNK RÄTT, fosterfamiljer!

PS - flickan är hemma sen länge. Har fortfarande men av vistelsen borta från sin familj. Som var välfungerande, ska sägas.

Anonym

Äldre 29 Nov 17:21

#14

Usch, jag tycker detta låter förskräckligt otillräckligt av er som familjehem. Har ni ingen handledning?

Du skriver att barnet bott hos er i ungefär ett år och att ni nu "kör som tidigare". Betyder det att hen redan som treåring blev tvungen att välja på att få prata med er eller sitta på rummet? På rummet ensam eller med er som sällskap? Och hur kan man efter att ha åtagit sig att verka som familjehem vara så uppgiven efter en helt naturlig och högst förståelig relation från det lilla barn man fått placerat?

Har ni ingen utbildning eller vanlig kunskap om barn, barns utveckling och barnpsykologi?

Anonym

Äldre 29 Nov 17:24

#15

Anonym skrev 2012-04-21 17:59:18 följande:

Förvisso, men i ts fall har umgänget skett i förälderns HEM i NÅGRA DAGAR! Tror knappast att barnet skulle tvingas umgänge i föräldrahemmet så länge om barnet blivit våldtaget eller misshandlat!

I de lägena är det övervakat umgänge i max ett par timmar som gäller.

LÄS vad ts skriver innan du svarar på inlägg!

Barnet har ju haft övervakade umgängen under ett års tid och nu var första gången hemma. Jag tycker inte man kan utesluta att bioföräldern är olämplig.

Men barnet mår dåligt och det är inte ts fel att barnet är omhändertaget. Det är ju något som socialnämnden får stå för. Så många barn tas inte från välfungerande familjer varje år

Anonym

Äldre 29 Nov 18:58

#16

Anonym skrev 2012-11-29 17:21:23 följande:

Usch, jag tycker detta låter förskräckligt otillräckligt av er som familjehem. Har ni ingen handledning? Du skriver att barnet bott hos er i ungefär ett år och att ni nu "kör som tidigare". Betyder det att hen redan som treåring blev tvungen att välja på att få prata med er eller sitta på rummet? På rummet ensam eller med er som sällskap? Och hur kan man efter att ha åtagit sig att verka som familjehem vara så uppgiven efter en helt naturlig och högst förståelig relation från det lilla barn man fått placerat? Har ni ingen utbildning eller vanlig kunskap om barn, barns utveckling och barnpsykologi?

Håller verkligen med dig!!

Anonym

Äldre 30 Nov 14:34

#17

Anonym (Familjehem) skrev 2012-04-15 14:08:58 följande:

Vi är familjehem och har haft vår placering (4 år) i ca 1 år nu. Barnet har träffat den ena föräldern ca varannan/var tredje månad under några timmar.
Nu har barnen varit på sin första ungänge hemma hos föräldern i några dagar och nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett igen. :(

Barnet får fruktansvärda raseriutbrott nästan varje dag, lite kaxig och visar attityd.

Vi kör på samma vis som innan. Berättar att beteendet inte är ok och att kan man inte prata ordentligt utan att skrika slåss och sparkas så får man vara på rummet och komma ut och prata när man lungnat sig lite. Barnet har alltid fått valet att prata med oss utan att skrika eller komma tillbaka när man lungnat ner sig lite.

Ni som är familjehem, Hur länge kan detta beteendet hålla på? Ska det vara såhär efter varje umgänge? Jag kan ju inte anse att barnet mår bra av att träffa bio färäldern.

Om barnet mår dåligt så kan ni ju inte skicka upp barnet på rummet. Hur kan ni få bli familjehem när ni inte klarar av det? Om barnet träffar sina föräldrar så sällan kommer antagligen en stor saknad efter mamma och pappa in och det bekräftar du genom att skicka iväg barnet? Kanske bättre att utöka umgänget med föräldrarna så att barnet känner att de finns där och att det inte är för långt mellan tillfällena de träffas.

Anonym (:()

Äldre 3 Dec 14:53

#18

nu är vi inte ett familjehem utan jag är bio mamma och mitt barn beter sig så här efter umgänge med sin far. Barnet träffar inte sin far så mycket utan några få timmar per år. och varje gång så beter barnet sig mycket dåligt efter. Vi har försökt prata både hemma och på bup. men det vi förstår på barnet är att h.n mår dåligt över att inte få träffa pappan och han har andra regler och h.n måste va på tipp topp hela tiden för annars blir pappa kanske arg osv. så mycket krav ställs på barnet enligt barnet själv även om man som vuxen inte försöker att ha några alls ang umgänget. Nu är barnet i 10års åldern och det har varit så hela tiden ifrån barnet va liten. men enligt soc. och familjerätten så ska umgänget fortsätta för att det är bäst för barnet...

Anonym

Äldre 3 Dec 21:52

#19

Anonym skrev 2012-11-30 14:34:43 följande:

Om barnet mår dåligt så kan ni ju inte skicka upp barnet på rummet. Hur kan ni få bli familjehem när ni inte klarar av det? Om barnet träffar sina föräldrar så sällan kommer antagligen en stor saknad efter mamma och pappa in och det bekräftar du genom att skicka iväg barnet? Kanske bättre att utöka umgänget med föräldrarna så att barnet känner att de finns där och att det inte är för långt mellan tillfällena de träffas.

WORD!

Anonym (miA)

Äldre 5 Dec 12:00

#20

Anonym skrev 2012-11-22 00:10:32 följande:

Stackars barn!

Mötet med riktiga föräldern gör det antagligen påmint om sin saknad.
Ifråga om umgänge så behöver ni tänka tvärtom! INTE ännu mindre umgänge, utan betydligt mer!! Barnet måste VETA att det snart får träffa riktiga föräldern snart igen!! En gång i månaden är alldeles på tok för sällan, särskilt för ett så litet barn!
Barnet skulle antagligen må bättre om det fick tryggheten att träffa riktiga föräldrarna minst en gång i veckan. Riktiga föräldrar kan vara idioter javisst, men de är de som är föräldrarna. Rycktes det bort för ett år sedan så var det i trauma i sig och barnet kanske aldrig läker helt. Ge tillbaka tryggheten så gott det går genom ett riktigt tätt umgänge.

mamman64

Äldre 6 Dec 18:13

#21

Stackars lille pojke!! Hoppas ni nu lyssnar mer på pojkens sorg efter sina föräldrar, han har attityd istället för att gråta

Tiden efter umgänget!

INNEHÅLL