Tiden efter umgänget!
Sen kan man även tänka att situationen är ny för barnet och det är en reaktion på det som kan komma efter ug
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Eller att barnet är rasande för att det vill vara hos sin/sina föräldrar?
-
Prata med soc, barnet måste kanske inte träffa sina biologiska föräldrar. Det är inte alltid det är bäst att göra det. Jag har själv varit familjehem och jag pratade med soc så hen slapp träffa bio. Föräldrarna.
-
Anonym skrev 2012-04-16 20:30:17 följande:Prata med soc, barnet måste kanske inte träffa sina biologiska föräldrar. Det är inte alltid det är bäst att göra det. Jag har själv varit familjehem och jag pratade med soc så hen slapp träffa bio. Föräldrarna.
Barnet har bott med sina bioföräldrar i 3 års tid. Det vore väl fruktansvärt om familjehemmet försöker motverka umgänget. (tyvärr en vanlig företeelse hos dåliga familjehem!)
Ts: Prata med soc om att utöka umgänget så det inte blir så långt mellan tillfällena. -
Anonym skrev 2012-04-20 07:01:15 följande:Barnet har bott med sina bioföräldrar i 3 års tid. Det vore väl fruktansvärt om familjehemmet försöker motverka umgänget. (tyvärr en vanlig företeelse hos dåliga familjehem!) Ts: Prata med soc om att utöka umgänget så det inte blir så långt mellan tillfällena.
Gud vad fördomsfull du är. Nej, det bästa är inte alltid att vara med bio föräldrarna. Tänk dig själv in i en situation där du regelbundet har blivit våldtagen av din man. Du anmäler honom och får flytta någon annanstans. Men du tvingas fortfarande spendera tid med honom regelbundet. Skulle du nå bra av det? Varför skulle man nå bättre av det baraför att man är barn? Ska ett barn verklingen tvingas umgås med någon som har våldtagit det, slagits eller dylikt? Jag tycker inte det, sov i min komun tyckte inte heller det. -
Anonym skrev 2012-04-20 15:29:52 följande:
Gud vad fördomsfull du är. Nej, det bästa är inte alltid att vara med bio föräldrarna. Tänk dig själv in i en situation där du regelbundet har blivit våldtagen av din man. Du anmäler honom och får flytta någon annanstans. Men du tvingas fortfarande spendera tid med honom regelbundet. Skulle du nå bra av det? Varför skulle man nå bättre av det baraför att man är barn? Ska ett barn verklingen tvingas umgås med någon som har våldtagit det, slagits eller dylikt? Jag tycker inte det, sov i min komun tyckte inte heller det.
Förvisso, men i ts fall har umgänget skett i förälderns HEM i NÅGRA DAGAR! Tror knappast att barnet skulle tvingas umgänge i föräldrahemmet så länge om barnet blivit våldtaget eller misshandlat!
I de lägena är det övervakat umgänge i max ett par timmar som gäller.
LÄS vad ts skriver innan du svarar på inlägg! -
Stackars barn!
Mötet med riktiga föräldern gör det antagligen påmint om sin saknad.
Ifråga om umgänge så behöver ni tänka tvärtom! INTE ännu mindre umgänge, utan betydligt mer!! Barnet måste VETA att det snart får träffa riktiga föräldern snart igen!! En gång i månaden är alldeles på tok för sällan, särskilt för ett så litet barn!
Barnet skulle antagligen må bättre om det fick tryggheten att träffa riktiga föräldrarna minst en gång i veckan. Riktiga föräldrar kan vara idioter javisst, men de är de som är föräldrarna. Rycktes det bort för ett år sedan så var det i trauma i sig och barnet kanske aldrig läker helt. Ge tillbaka tryggheten så gott det går genom ett riktigt tätt umgänge. -
Jag känner en flicka som var fosterhemsplacerad. Hon var tio år då. Fosterfolket hon hölls hos, blev arga på henne varje gång hon varit i kontakt med sin mor. Det var nämligen då som flickan hade styrka nog att stå upp för sig själv, att säga ifrån, att leva ut lite av sin sorg över att inte få vara med sin riktiga familj.
Fosterfolket hotade henne varje gång, "ska du bli sån här när du pratat med mamma så kommer du inte få ringa mer!" Detsamma om flickan pratat med någon jämgammal vän, då fick hon också lite styrka och glädje i sig, hon kunde skutta omkring och vågade säga emot, för hon kände sig inte lika ensam. Fosterfolket hotade henne varje gång och soc försökte sätta restriktioner på ringandet. Det resulterade naturligtvis i att flickan smög. Att minska kontakten med riktiga hemmet, än mindre klippa den, var inget alternativ.
När soc stal hennes telefon skaffade modern henne en ny i smyg. Mamman visste ju att telefonen var flickans enda livlina. Mamman sa att hon skulle smuggla 100 telefoner till dottern om det var nödvändigt.
Så TÄNK OM, TÄNK RÄTT, fosterfamiljer!
PS - flickan är hemma sen länge. Har fortfarande men av vistelsen borta från sin familj. Som var välfungerande, ska sägas. -
Usch, jag tycker detta låter förskräckligt otillräckligt av er som familjehem. Har ni ingen handledning?
Du skriver att barnet bott hos er i ungefär ett år och att ni nu "kör som tidigare". Betyder det att hen redan som treåring blev tvungen att välja på att få prata med er eller sitta på rummet? På rummet ensam eller med er som sällskap? Och hur kan man efter att ha åtagit sig att verka som familjehem vara så uppgiven efter en helt naturlig och högst förståelig relation från det lilla barn man fått placerat?
Har ni ingen utbildning eller vanlig kunskap om barn, barns utveckling och barnpsykologi?
-
Barnet har ju haft övervakade umgängen under ett års tid och nu var första gången hemma. Jag tycker inte man kan utesluta att bioföräldern är olämplig.Anonym skrev 2012-04-21 17:59:18 följande:
Förvisso, men i ts fall har umgänget skett i förälderns HEM i NÅGRA DAGAR! Tror knappast att barnet skulle tvingas umgänge i föräldrahemmet så länge om barnet blivit våldtaget eller misshandlat!
I de lägena är det övervakat umgänge i max ett par timmar som gäller.
LÄS vad ts skriver innan du svarar på inlägg!
Men barnet mår dåligt och det är inte ts fel att barnet är omhändertaget. Det är ju något som socialnämnden får stå för. Så många barn tas inte från välfungerande familjer varje år -
Anonym skrev 2012-11-29 17:21:23 följande:Usch, jag tycker detta låter förskräckligt otillräckligt av er som familjehem. Har ni ingen handledning? Du skriver att barnet bott hos er i ungefär ett år och att ni nu "kör som tidigare". Betyder det att hen redan som treåring blev tvungen att välja på att få prata med er eller sitta på rummet? På rummet ensam eller med er som sällskap? Och hur kan man efter att ha åtagit sig att verka som familjehem vara så uppgiven efter en helt naturlig och högst förståelig relation från det lilla barn man fått placerat? Har ni ingen utbildning eller vanlig kunskap om barn, barns utveckling och barnpsykologi?
Håller verkligen med dig!! -
Om barnet mår dåligt så kan ni ju inte skicka upp barnet på rummet. Hur kan ni få bli familjehem när ni inte klarar av det? Om barnet träffar sina föräldrar så sällan kommer antagligen en stor saknad efter mamma och pappa in och det bekräftar du genom att skicka iväg barnet? Kanske bättre att utöka umgänget med föräldrarna så att barnet känner att de finns där och att det inte är för långt mellan tillfällena de träffas.Anonym (Familjehem) skrev 2012-04-15 14:08:58 följande:
Vi är familjehem och har haft vår placering (4 år) i ca 1 år nu. Barnet har träffat den ena föräldern ca varannan/var tredje månad under några timmar.
Nu har barnen varit på sin första ungänge hemma hos föräldern i några dagar och nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett igen. :(
Barnet får fruktansvärda raseriutbrott nästan varje dag, lite kaxig och visar attityd.
Vi kör på samma vis som innan. Berättar att beteendet inte är ok och att kan man inte prata ordentligt utan att skrika slåss och sparkas så får man vara på rummet och komma ut och prata när man lungnat sig lite. Barnet har alltid fått valet att prata med oss utan att skrika eller komma tillbaka när man lungnat ner sig lite.
Ni som är familjehem, Hur länge kan detta beteendet hålla på? Ska det vara såhär efter varje umgänge? Jag kan ju inte anse att barnet mår bra av att träffa bio färäldern.
-
WORD!Anonym skrev 2012-11-30 14:34:43 följande:Om barnet mår dåligt så kan ni ju inte skicka upp barnet på rummet. Hur kan ni få bli familjehem när ni inte klarar av det? Om barnet träffar sina föräldrar så sällan kommer antagligen en stor saknad efter mamma och pappa in och det bekräftar du genom att skicka iväg barnet? Kanske bättre att utöka umgänget med föräldrarna så att barnet känner att de finns där och att det inte är för långt mellan tillfällena de träffas.