Vad tror ni enskild vårdnad kommer att göra för er?

Jag kunde skaffa pass åt min son o åka utomlands på en veckas semester.
Pappan vägrade nämligen att skriva under passansökan - han rev sönder den istället. Likaså gjorde han med flyttanmälan då jag o sonen skulle flytta ca 2 km inom den lilla stad där vi bor.
Vilket dagis sonen skulle gå på tjafsades det också om.

Jag fick ensam vårdnad för några år sedan, o det var mkt tack vare att han vägrade skriva under pass o flyttanmälan.

Umgänget fortsatte dock som vanligt.

Fast även om nytt pass bara behövs avrt 5:e år så är det nog så arbetsamt när man inget pass får från första början, eller när man måste börja fråga efter en underskrift ca ett halvår innan resan eftersom man aldrig vet när den andre parten behagar skriva under.

För min del så var detta med pass en avgörande faktor vad gällde ensam vårdnad.

O även om man bara flyttar en gång så är det nog så jobbigt att bli av med bostadsbidrag o underhåll eftersom man under en tid inte är skriven på samma adress som barnet.
Det hände min väninna o hon flyttade ca 500 meter, till en större lgh så att sonen skulle få eget rum.

Det är inte så roligt att Skatteverket ska behöva starta en utredning om var barnet ska vara skrivet heller, det är inte alltid lätt som en plätt att genomgå en sådan sak.

Men det kanske är lätt för dig TS att säga, om du inte har varit i samma sits själv...?
Då är det väldigt lätt att sitta på FL o påstå att "det inte behöver vara ett problem"..

Eller varför inte vända på frågan;

vilket umgänge "erbjuder" pappan?

I vår kommun krävs båda vårdnadshavarnas underskrift för att ansöka om barnomsorg, byta skola osv.

Just det; tingsrätten med hjälp av Soc är dem som avgör i de fall föräldrarna inte är överrens.

Men ändå ifrågasätter du kvinnorna här i tråden o deras skäl till att ha enskild vårdnad om sina barn!?

Du har fått fyra sidor med svar från olika kvinnor, o ändå ser du inte problemet.

Vissa förstår inte!!!!

Vi har kommit överrens om ensam vårdnad för mig för att han mår psykiskt dåligt och när som helst kan gå in i ett skov och då klarar han inte av att vara pappa. 

Det är lite tragiskt att alla verkar förutsätta att det bara är mammor som är i behov av ensam vårdnad som skrivit här. Det finns precis lika många mammor som pappor som inte klarar av att sätta barnens behov och bästa över sina egna behov och önskemål. Självklart är det lika jobbigt för en pappa att ha en bråkande mamma att tampas med, som om situationen är den motsatta.

Papporna med ensam vårdnad är väl välkomna att skriva de med eller? 

Som ovan skrev; pappor har väl lika stor rätt att skriva här de också, eller hur?
Du kanske är en pappa själv, så isf är ju du välkommen att skriva din historia, ifall det stör dig att det till större delen är kvinnor som skrivit här inne.

Eller så kanske det är du själv som är tragisk, som har förutfattade meningar om oss här i tråden - bara för att vi till större delen är mammor som har skrivit här så betyder väl inte det att även pappor kan ha ensam vårdnad o att även de är välkomna att skriva i tråden...?!

För min del skulle det inte göra så stor skillnad. Men det känns så jävla fel att han som knappt träffar pojken mer än 3-4 timmar i veckan ska vara med och bestämma!!! Han vet inte ens va grabben pratar om ibland, för han förstår honom inte.

Jo men det är ju mest mammor som släpar på de tyngsta lasset el? men önska att de va lika!

Jag hade ensam vårdnad från födelse tills h*n var 7 år. Efter stämning, vårdnads utredning, där familjerätten förordade fortsatt ensam vårdnad pga samarbetsvårighete enades vi ändå i Tingsrätten. Vi har numera gemensam vårdnad, däremot har jag en fullmakt ( som inte går att säga upp förutan ny stämning) som gör det möjligt för mej att ta allabeslut, skriva på alla papper själv. Inget har förändras sedan vi fick gemensam vårdnad, ointresset för det somegentligen är vårdnad kvarstår, men han är nöjd eftersom det utåt sett ser bättre ut. För mej och barnet är det inte heller någon skillnad. .