Går det att leva i ett hetero-förhållande om man är gay?

Hejsan!

Ja det går att leva i en relation där man inte tänder på sin partner. Det är ju väldigt många heteropersoner som av olika anledningar har slutat tända på sin partner men ändå fortsätter med relationen av olika anledningar. Sen finns det många gaymänniskor som lever i en heterorelation och trivs.
Men de som lever så är och lyckliga är också de personer som av någon anledning vill leva så, om man inte vill, om man lever i en relation bara för man inte vågar att komma ut osv så kan det ju vara lite svårt.

Om du inte har talat med din partner så kan det ju också vara direkt taskigt. Om du talar med din partner så kan ni faktiskt komma fram till något ihop. Om ni inte talar om det så blir det lite taskigt tycker jag, även om jag mycket väl förstår att det kan vara svårt att tala om det. Men om du inte har talat om detta med honom av den anledningen att du tror att han ska vara homofobisk osv så gör du dig själv en otjänst anser jag. Du måste i vilket fall leva med någon som respekterar den du själv anser dig att vara.    

Tack för ditt svar.
Som jag skrev innan så har jag det hyfsat i den här relationen, men någonting i mig säger att det finns mer att uppleva. Den äkta kärleken.
Jag är väl fortfarande osäker på om jag verkligen kan lita på vad jag känner för kvinnor. Det vore ju hemskt att gå igenom en skilsmässa om det kanske är annat som spökar i vår relation, någonting som går att ordna upp.

Där var jag för ca 7 år sen...

För att göra en mycket lång historia kort...

Jag bröt upp, kom ut som flata, stannade upp och letade upp mig själv....idag vet jag vem jag är och att jag är BI.

Har varit en lång resa, men jag ångrar den inte.

Mitt råd är att man ska följa sitt hjärta och hjärna. MEN ärlighet mot sig själv och andra inblandade är det bästa. Man rår och styr inte över sina känslor,  men över sina handlingar....

Vill du ha mer info ang min resa går det bra att inboxa mig:)

Kram Skutt           

        

Ungefär så har jag det nu också. Bor tillsammans med pojkvän och vår son. Men jag tänder inte på han längre och har nog inga känslor heller. Låtsas också att det är någon annan när vi har sex. Har planer på att avsluta det hela men först vill jag fixa upp lägenhet och den ekonomiska biten.

Jag tycker det är jättesvårt att veta om mina äktenskapliga problem enbart beror på att vi befinner oss i de tuffa småbarnsåren eller om det faktiskt är så att jag är lesbisk.
Det är svårt att lämna det trygga och invanda livet.

Ja visst är det. Tog steget igår och gjorde slut. Han tror inte på mig och inte heller min mamma som vart här idag. Dom tjatade och "skällde" på mig och jag bröt ihop totalt. Mår inget vidare psykisk så blir akutpsyk ikväll för min del..

Till att börja med ska du berätta för din man så han också får vara med och besluta i hur hans liv ska se ut. Han kanske inte vill leva med en lesbisk kvinna men han ska ha rätt att göra det valet.

Håller med Netza!

Du låter väldigt ego måste jag säga. Hur du vill göra och leva är ju upp till dig såklart men din man ska ha samma val. Om min man var gay och levde med mig vetandes detta utan att tala om det hade jag blivit så jävla förbannad. Inte för att han var gay (är ju inget man rår på) men för att han "slösat" på min tid och chans att träffa någon som helhjärtat älskade mig och tände på mig.

Men hallå. TS är ju i en process där resultatet mycket väl kan bli det du tycker vore det bästa. Det gäller ju TS liv och besluten kommer att vara stora hur de än blir. TS gör rätt i att ventilera de jobbiga tankarna på ett anonymt forum för att förhoppningsvis till slut komma fram till ett sätt att hantera det hela som blir bra för både henne själv och hennes familj. Lycka till TS! Allt är inte svartvitt (inte för alla i alla fall...)

du har upptäckt att du under lång tid dras till kvinnor.Som singel är valet lättare, man får prova sig fram. Det finns flera alternativ.  Du bryter upp, och letar efter den rätte  i en kvinna. Du bryter upp och lever som BI  och träffar både och.  Du har en man kvar men ni har kvinnliga älskarinnor. Du skaffar en hemlig kvinnlig vän eller älskarinna. Du talar med andra gifta i samma situation.   Så kan du välja att helt gå in för ditt förhållande,och försöka glömma din lesbiska sida. Att försöka tala om det vore kanske det rätta,om du bär på det. Valet måste du göra själv. Man kan vända sig till RFSL, vilket jag skulle ge som råd, där kan man tala med någon. Till sist vill man vara ärlig mot sig själv. Andra avslöjar inget för att inte riskera att bekantskapskretsen säger upp vänskapen. Att komma ut är inte det lättaste. Vet din man om saken?  Vad du än gör , det avgör du helt själv. Det finns massor i din situation. Många många kvinnor är BI. Vad grannar , ens egna barn ,och vänner ska säga är det svåraste för gifta. Du är kanske lesbisk eller troligen BI, åt det lesbiska.  Det vet du bara själv. Tänk över det hela i lugn och ro.

Ts mans liv då? Ska han leva i en lögn?

Jag hoppas att du mår bättre nu. Det måste vara ett helvete för dig när omgivningen reagerar på det sättet.

Anledningen till att jag inte pratat med min man än är att jag vill avsluta den här processen själv och komma fram till vem jag är och vad jag vill helt på egen hand. Min man är väldigt bra på att pressa mig och styra mig när det gäller beslutstagande i viktiga frågor, och därför vill jag inte att han ska veta nåt. Jag kommer självklart prata med honom när jag väl kommit ur den här processen.

Om jag inte haft barn hade det varit så mycket enklare att prova att leva på skilda håll, men jag måste även ta hänsyn till att de får ett bra liv. Nu är det några av er som säkert vill skriva att barn som bor var annan vecka hos föräldrarna får ett lika bra liv som barn med sammanboende föräldrar. Men mina barn tyr sig inte särskilt mycket till deras pappa och han kommer envisas om att de ska bo lika mycket hos honom, även om han inte kommer orka med dem.

Samtidigt är jag fullt medveten om att ju längre jag drar ut på det här, desto längre tid kommer det att ta innan jag hittar den riktiga kärleken.
Det här är bara så jobbigt!

Oj, kunde nästan varit jag som skrev detta. Är så förvirrad över mig själv, vårt förhållande och vår framtid. Vi har 3 barn tillsammans och lever ett bra liv ihop, med det enda undantaget att jag inte tänder på honom längre. Skulle kunna skriva hur mycket som helst men vill inte outa honom så här, men vill du kan vi Mail mer privat?

Ja det verkar som att vi är många här på FB som känner så här.
Jag vill gärna maila privat, men hur? Har du någon anonym mailadress som du kan lägga upp här?