Mamma1 och Mamma2 och vad skillnaden blir i slutändan

Lövet2: Ursäkta om jag blir lite petig, men jag håller inte med dig om att din ts var helt fri från positiva eller negativa värderingar!
"Mamma1 får lite problem när barnet är 14 månader och vill klättra upp på köksbordet hela tiden. Nu är hennes "Nej" inte så lugna och vänliga, utan det blir oftast ett panikslaget rop i stället. Det tar en månad innan barnet förstår att man inte får springa på köksbordet. Då har mamman sagt "Nej" 300 gånger och barnet har fallit 5 gånger från bordet."
Hmm..... Håll ändå med om att det låter liiite som om mamma1:s sätt har en lite negativ klang.

Ja, jag får också uppfattningen att Mamma 1 är skrivet med en negativ klang...

lövet2 Det kanske också är så att Snuttensmamma inte är intresserat av ditt budskap eftersom hon inte tycker det verkar vettigt? Varför ska hon då låta det sjunka in?
Sen verkar ju de flesta i tråden ha uppmärksammat de tydliga skillnaderna mellan mamma ett och två, att den ena är väldigt negativ och den andra positiv...

Det verkar som om många deltagare identifierar sig med Mamma1 ....
Om de nu gör det, så borde fler ha kunnat besvara min fråga! VARFÖR göra som Mamma1? Är det bara i mina ögon som Mamma1 slösar tid och energi i onödan? Vad är det för fel på att vara lat som Mamma2, om slutresultatet blir detsamma? Eller tror ni inte att det är så? Tror någon att Mamma2:s barn slutar som bortskämda små skitungar?

Lövet2:
OM slutresultatet blir detsamma ja. En del barn är snabba o fattar direkt, medans en del barn tar lite längre tid på sig att lära...precis som i skolan.

"Mamma1 pottränar barnet varje dag från 1 år. För varje månad går det allt bättre, och vid 2 år är dottern helt torr på dagen! Då har mamman ägnat ca 365 timmar åt potträningen.

Mamma2 ställer fram en potta då dottern fyller 1 år. Vid 1,5 år börjar flickan förstå vad pottan är till för. Vid 1 år 9 mån vill dottern prova pottan. Vid 2 år är dottern helt torr på dagen!"

Kanske mamma1´s barn fattar galoppen med en gång med pottan och hon kanske blir torr redan vid 1½ års ålder.

Eller kanske mamma2´s barn inte vill börja prova pottan förräns dom är 2 år.

Eller tvärtom. Det går ju inte att säga att slutresultat blir detsamma av två olika sätt.
Man märker ju på barnen hur pass kvicka dom är på att uppfatta saker o ting.

Jag har t.ex. kört/kommer att köra med samma sak på alla 5 barnen, vad det gäller att bli blöjfri.
När barnen visar att dom är intresserade av att gå på pottan och göra ifrån sig, då börjar jag att introducera det. Och alla har än så länge blivit blöfria vid olika åldrar.
Jag tar det när dom är redo för det...inte när jag tycker att dom ska vara det. Och det har tagit olika lång tid på alla barnen.

Men Pyris - då har du egentligen kört med Mamma2:s metod snarare än Mamma1:s! Du väntade tills barnen var mogna för pottan, i stället för att börja "potträning" vid en tidpunkt som du tyckte var lämplig ....

Japp..det kan man nog säga..det var ju det jag sa..att jag var en Blandförälder .

Ja mamma 1 och mamma 2 är ju två olika varianter, fast jag tror (?) att de flesta kör en blandning av dem, eller? (Har inte läst alla inlägg ) I alla fall tror jag att jag kör en blandning av dem..Har inte använt 5mm, ammade inte vid fem månaders ålder, men Erik fick flaskan även på natten om han ville, oftast en gång per natt.. I fråga om barnsäkerhet så har jag försökt ställa för och skydda mot farligt, men jag har en klipsk pojke full av påhitt som ofta klurat sig igenom alla säkerhetsanordningar, då har jag fått förnya dem en tid samtidigt som det blivit många nej! Angående bordet så kom han på att han kunde klättra upp där, och jag fattade inte att jag kunde vända på stolarna ( ), men det räckte så vitt jag minns med två lite skarpare nej så har han faktiskt inte klättrat upp där mer, kanske för att jag prioriterat att ta ut min aktive grabb till lekparker och på skogsutflykter där han fått träna sin grovmotorik?? Och pottan, där stallde jag fram den när han var 1 år, när han visade intresse för den fick han prova, han hade då ca tre - fyra månader som han vägrade bajsa annat än i pottan, men nu vid två år vägrar han använda den helt istället, fullt medveten om när han är bajsnödig. Han talar om när han ska bajsa, då frågar jag om han vill gå på potta/toa, men svaret är för det mesta ett givet nej, så då låter jag honom bajsa i blöjan..
För det mesta försöker man väl anpassa sitt sätt att agera efter hur barnet agerar och är som person, plus hur osäker man själv är, hur mycket man lyssnar till andras råd osv.
Tror varken barn till nr 1 eller nr 2 behöver bli särskilt osäkra små individer pga uppfostran, däremot kan nog mamma 1 bli en aning mer slutkörd
/Madde - ett mellanting?

lövet2 Det verkar snarare som många motsätter sig det här med att dela in alla mammor i två grupper... Inse fakta, det du tycker är enkelt kan många tycka är krångligt och tvärtom...

lövet:

Nej, jag tror INTE att de flesta av oss som svarar identifierar sig med mamma1. Det handlar istället om att vi (eller jag iallafall) inte tycker man kan dela in mammor i två grupper och att man aldrig kan säga att "detta sätt är enkelt för alla" och "detta sätt är krångligt för alla". Det jag tycker illa om med ditt inlägg, vilket jag har sagt innan i tråden, är att ingen ska tala om för mig vilka "metoder" som passar för mig och min dotter, eftersom JAG känner henne bäst och vet vad som funegrar för oss!

Och nej, jag tror inte att mamma2:s barn slutar som bortskämda ungar, lika lite som jag tror att mamma1:s barn blir kuvade, rädda barn!

Jag tror att jag agerar som nån sorts blandning av mamma 1 och 2. Kan hålla med om att man inte behöver göra livet tjatigare och krångligare än vad det behöver vara men ser ändå ett visst värde i att en två åring lärt sig innebörden av ordet: Nej. Kan vara praktiskt i andra situationer, en hel rad upptänkliga situationer faktiskt, som mamma 2 inte kan förutsätta och förebygga var och en av.

Kan också säga att jag haft två Mamma 2 barn vad det gäller insomning och tro mig det somna INTE själva och sov hela nätter vid 2 års ålder. Nu har jag en Mamma 1 baby (fast NEJ; jag har inte använt 5 mm metoden) men jag valde aktivt att från 7 mån ålder så somna han helt inte i famnen utan lades trött men vaken i sin egen säng. Han sover hela nätter ALLTID och har gjort sen 6 mån och innan det vakna han max en gång, åt och somna om.

Så allt är inte svart och vitt, att lära sitt barn vissa saker och att ge dom verktyg att klara vissa saker tycker jag är bra!

För att svara på frågan i trådstarten: Jag tror att de flesta faktiskt gör det som är enklast för just dem, även om det inte framstår som så för dig eftersom du valt nåt annat.

Exempelvis så tycker jag att det verkar krångligt och jobbigt att gå upp o ge välling på natten så jag ammade istället. Min vän tycker tvärtom o kunde inte samsova och amma bekvämt o då blev ju mitt sätt att göra det mycket jobbigare än att hämta välling.

Du tycker det är enklare att ta bort allt som skulle kunna förorsaka ett nej från din sida och jag tyckte att det var lättare att mitt barn förstod så tidigt som möjligt att inte röra hundens mat eller vatten genom att konsekvent säga nej några gånger.

Jag förstår tanken med din ts och jag har själv funderat mycket och ofta på hur jag ska kunna göra saker på lättaste och bästa sättet för både mig och mitt barn. Men det som är lättast och bäst för min familj är ju inte det för alla, eller hur?

Intressant. När jag fick mina tvillingar började jag ungefär som mamma 1. För mig så kändes det som det kloka och riktiga förhållningssättet. Men under tidens gång så har jag blivit mer som mamma 2. Jag orkar inte säga ifrån 7000 ggr till en klättrande 14 månaders eller köra sömnmetoder på ett spädbarn. För oss hade det handlat om att spara på energin (absolut nödvändigt när man har tvillingar) och därför har vi samsovit, barnsäkrat och plockat undan och inte pott-tränat förrän de nästan varit övermogna. Nu när trean har kommit är vi "latare" än någonsin och det är med fascination som jag ser hur ungen lär sig allting bara genom att härma oss och framförallt sina tvillingbröder. Minstingen är nu två år fyllda och vi har inte ens orkat släpa ner pottan från vinden. Det har resulterat i att den lilla nu på helt eget bevåg har börjat gå på toaletten! Han klättrar upp på toalettstolen själv och kissar. (Han har även försökt att kissa stående som bröderna gör men han når inte riktigt upp).

Men det finns inga rätt eller fel. För oss har vårt förhållningssätt varit rätt, men det skulle vara helt fel i en annan familj .