9 år av barnlöshet och äntligen gravid
Hej!
Vill berätta för er alla lite kort om "min" historia.
Har försökt att få barn i nio år nu i januari. Har gjort elva hormonbehandlingar med Pergotime (både enkel dos och dubbel dos), samt tre inseminationer. Har aldrig fått göra IVF eftersom kön har varit så otroligt lång här i Jämtland (ca 7 år), och nu hade jag ca 2 år kvar i kön. Jag har aldrig blivit gravid någon gång...
Har varit både förbannad och ledsen genom åren som gått. Familj, vänner och bekanta som "känner nån som..." och att jag inte ska oroa mig, utan att även jag ska bli gravid. Att ständigt få höra historier om grannens kusin odyl som skulle till att adoptera barn och precis just då själv blev gravid. Eller om hon som försökte få barn i hundra år, men när hon sen slutade tänka på det blev gravid. Varför var "hon" i berättelserna aldrig jag? För jag har ju ändå aldrig tänkt så mycket på det...
Blev väldigt deppad i november och beslöt mig för att kasta bort allt... och gjorde det! Jag kastade mammabyxor, mammaklänningar, babykläder och alla tidningar och böcker som jag köpt eller fått genom åren. och vad händer?
Jag blir gravid!
Gravid, utan hormoner eller hjälp från någon utomstående (tja, pappan var ju med då). och jag kan inte sluta skratta och gråta... Jag är troligtvis helt knäpp som redan pratar med bebisen och smeker min mage. Trots att jag är livrädd för att få missfall så älskar jag att vara illamående (och det är jag nästan hela dagen), och jag älskar att få mina sura uppstötningar, och jag älskar att brösten är ömma.... och jag bara älskar apelsinjuice 
Tänker njuta av varje sekund...
Jag vet att ni som fortfarande försöker efter så många år, troligtvis hatar min berättelse, det hade jag gjort. Men ni får gärna skriva ändå... för det gör inget att ni tappar hoppet, det kanske är just då det lilla grynet kommer till er också?
*Stora kramar till er alla* från mig och bebis
