Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?

Anonym

Äldre 19 May 18:34
83 svar

Visa endast Anmäl

Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?

Pappan till mitt barn är psykiskt sjuk. Han har flera olika diagnoser. Dessa har resulterat i att han :

1) inte kunnat ha en relation till ngn kvinna mer än kortvarigt (hans egna ord),
2) att han blev omplacerad och tvingades sluta på sitt arbete ( ett vårdande yrke) oga samarbetssvårigheter
3) att han har varit långtidsjukskriven i många år och arbetstränar
4) att han är affektlabil, dvs impulsiv, reagerar inte som andra med sunt förnuft utan i stunden med käsnlor som de flesta skulle ha kunnat hålla tillbaka. Har medfört flera grova uttalanden och olaga hot mot mig
5) saknar insikt i att omgivingen uppfattar honom som just impulsiv, saknar konsekvenstänkande och att han har väldigt svårt för samarbete generellt.

Vad krävs för att umgänge med vårt barn skall bedömas som olämpligt?

Är rädd att denne jättebebis till sk karl inte skall kunna tygla sitt humör och att det skall gå ut över vårt barn, som ju i sammanhanget är helt oskyldigt. Själv är jag extremt trött på denne jättebebis som inte har mognat mer än till en 15 åringsnivå trots att han är medelålders nu.

Visst är umgänge viktigt men skall man behöver ta hand om både sitt eget barn och denne jättebebis?

Jag tycker att vårt fantastiska barn förtjänar stabilitet inte en jättebebis till pappa som reagerar mer barnsligt än vårt barn.....

/trött på psykfallet...(inte min bedömning bara, han är läkarbedömd och diagnosticerad...)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-07-03 20:45
Svaret på min egen fråga blev att det räckte med att pappan betedde sig mycket illa i samtalen på familjerätten för att de, hel oberoende av mig, bedömde umgänge som direkt skadligt och olämpligt.

Så var det med den saken.
- «
- ‹
- Sida 8 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?
Anonym Trådstartaren

Äldre 22 May 00:06
#72

Visa endast Anmäl

h8him skrev 2012-05-21 23:51:56 följande:
Diagnosen kan vara depression.Det behöver inte var märkvärdigare än så.

Jag tycker inte att du ska försöka ställa diagnos på honom utan lita på att sjukvården gör sitt.

Vill du veta vad han har för diagnos kan det kanske vara lämpligt att fråga honom. En depression är något annat än att vara nere och tycka att livet är besvärligt.
Måste säga att du har en bagatelliserande inställning här. Och jag tycker att du är insatt nog att uttala dig om vad det rör sig om i detta fall.
Jag bedömer att pappan inte berättat hela sanningen... kanske för att han saknar sjukdomsinsikt..
h8him

Äldre 22 May 00:06
#73

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-05-22 00:00:39 följande:
Jag kan diagnoskriterierna för de olika typerna av depressioner, tack. Som jag har sagt är de diagnoser han har uppgett inte hela sanningen. De som har en egentlig depression har inte de övriga symtom jag har sett över tid.

Problemet är att han inte vill låta mig veta vad han behandlas för. Det enda han säger är diagnos (X,) vilken inte förklarar hela symtomatologin.

Jag anser fortfarande att det är viktigt att sanningen kommer fram. Barnet har rätt att få veta. Och rätt att få stöd om pappan blir märklig. Detta är dessutom lagreglerat numera.
Du spekulerar. Du vet inte vilken diagnos han har och du verkar vilja tro att han är bipolär. Hur har du tänkt få veta hans ev diagnos?
Anonym Trådstartaren

Äldre 22 May 00:15
#74

Visa endast Anmäl

h8him skrev 2012-05-22 00:06:48 följande:
Du spekulerar. Du vet inte vilken diagnos han har och du verkar vilja tro att han är bipolär. Hur har du tänkt få veta hans ev diagnos?
Jag "vill " inte tro att han är bipolär, min bedömning är att han ter sig sådan. Stor skillnad. Man brukar inte "vilja" sätta diagnoser, man gör en bedömning. Kanske har gått dig förbi..

Att få reda på en diagnos kan man få genom att begära journalutdrag vida en utredning. Så en utredning får komma till stånd. Brukar initieras genom att ngn gör en orosanmälan socialtjänslagen § 14. Annars i samband med en utredning begärd av Tingsrätten.

Fö har vuxenpsykiatrin sedan något år ett lagstadgat ansvar att screena sina patienter och ta reda på om de har barn och isåfall initiera nödvändiga åtgärder. Detta görs tyvärr inte på rutin så kanske får man puffa på där.

Dock är observationer över tid ett annat instrument. Som kräver mindre dramatik och skapar mindre rabalder.
h8him

Äldre 22 May 07:38
#75

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-05-22 00:15:15 följande:
Jag "vill " inte tro att han är bipolär, min bedömning är att han ter sig sådan. Stor skillnad. Man brukar inte "vilja" sätta diagnoser, man gör en bedömning. Kanske har gått dig förbi..

Att få reda på en diagnos kan man få genom att begära journalutdrag vida en utredning. Så en utredning får komma till stånd. Brukar initieras genom att ngn gör en orosanmälan socialtjänslagen § 14. Annars i samband med en utredning begärd av Tingsrätten.

Fö har vuxenpsykiatrin sedan något år ett lagstadgat ansvar att screena sina patienter och ta reda på om de har barn och isåfall initiera nödvändiga åtgärder. Detta görs tyvärr inte på rutin så kanske får man puffa på där.

Dock är observationer över tid ett annat instrument. Som kräver mindre dramatik och skapar mindre rabalder.

Du skrev i ts att han har flera olika diagnoser. Varför skrev du det om du inte med säkerhet vet att han har det?

Eftersom barnet inte ens får ha umgänge med sin pappa så blir det nästan omöjligt att göra en orosanmälan gällande barnets umgänge med honom, eller hur?
Anonym (nja)

Äldre 22 May 20:03
#75

Visa endast Anmäl

jag har inte varit i rätten men mitt x har flera diagnoser som bl a innebär depression och ångest. Dessa båda saker kan jag säga påverkar barnet väldigt mycket.
Han vill själv inte ha barnet så mkt för han säger att han inte klarar av att ta hand om det. Vissa saker ser han inte alls att han gör och jag har faktiskt förbjudit nattumgänge i dagsläget men det accepterar han utan problem så han vill nog inte heller ha det.

Barnet har blivit väldigt rädd för att göra "fel" t ex spilla på bordet, kissa på sig, be om hjälp med t ex toabesök eller påklädning mm pga att barnets pappa blir arg på saker som är helt normala för ett mindre barn. Så fort någon höjer rösten blir barnet väldigt ledset och har väldigt svårt att hantera detta pga att pappan alltid skriker på barnet.

Barnet har fått lära sig att klara sig själv i mångt och mycket för att det inte vågar be pappa om hjälp och att barnet vet att pappa går ändå inte upp om det ber om hjälp om nåt när pappan är trött (som kan vara kl 11 på förmiddagen). Vågar inte fråga om mat ifall barnet är hungrigt etc

Så visst påverkas barn av att vara hos en förälder som har dessa diagnoser. Barnet var ändå bara där varannan helg men påverkades otroligt mycket. Barnet har blivit mkt lugnare och kan nu t o m prata om pappa och sakna pappa när det inte finns något nattumgänge, så jag tror du ska stå på dig och försöka få umgänge dagtid till en början.
h8him

Äldre 22 May 20:10
#76

Visa endast Anmäl

Anonym (nja) skrev 2012-05-22 20:03:23 följande:
jag har inte varit i rätten men mitt x har flera diagnoser som bl a innebär depression och ångest. Dessa båda saker kan jag säga påverkar barnet väldigt mycket.
Han vill själv inte ha barnet så mkt för han säger att han inte klarar av att ta hand om det. Vissa saker ser han inte alls att han gör och jag har faktiskt förbjudit nattumgänge i dagsläget men det accepterar han utan problem så han vill nog inte heller ha det.

Barnet har blivit väldigt rädd för att göra "fel" t ex spilla på bordet, kissa på sig, be om hjälp med t ex toabesök eller påklädning mm pga att barnets pappa blir arg på saker som är helt normala för ett mindre barn. Så fort någon höjer rösten blir barnet väldigt ledset och har väldigt svårt att hantera detta pga att pappan alltid skriker på barnet.

Barnet har fått lära sig att klara sig själv i mångt och mycket för att det inte vågar be pappa om hjälp och att barnet vet att pappa går ändå inte upp om det ber om hjälp om nåt när pappan är trött (som kan vara kl 11 på förmiddagen). Vågar inte fråga om mat ifall barnet är hungrigt etc

Så visst påverkas barn av att vara hos en förälder som har dessa diagnoser. Barnet var ändå bara där varannan helg men påverkades otroligt mycket. Barnet har blivit mkt lugnare och kan nu t o m prata om pappa och sakna pappa när det inte finns något nattumgänge, så jag tror du ska stå på dig och försöka få umgänge dagtid till en början.
Jag får inte uppfattningen av ts att hon alls kan tänka sig låta barnet få ha umgänge med sin pappa.

Personligen tror jag det är ännu värre att inte ens få lära känna sin pappa än att få ett begränsat umgänge med en pappa som är sjuk.
Anonym (nja)

Äldre 22 May 20:12
#77

Visa endast Anmäl

h8him skrev 2012-05-22 20:10:08 följande:
Jag får inte uppfattningen av ts att hon alls kan tänka sig låta barnet få ha umgänge med sin pappa.

Personligen tror jag det är ännu värre att inte ens få lära känna sin pappa än att få ett begränsat umgänge med en pappa som är sjuk.
absolut det tror jag med! det är därför jag menar att dagumgänge är ju jättebra tills man märker hur de funkar ihop och tills de lärt känna varandra.
man vill inte beröva barnet sin pappa, men man vill inte heller sätta barnet i en situation det inte mår bra av.
Anonym Trådstartaren

Äldre 22 May 21:51
#78

Visa endast Anmäl

h8him skrev 2012-05-22 20:10:08 följande:
Jag får inte uppfattningen av ts att hon alls kan tänka sig låta barnet få ha umgänge med sin pappa.

Personligen tror jag det är ännu värre att inte ens få lära känna sin pappa än att få ett begränsat umgänge med en pappa som är sjuk.
Du tolkar fel. Jag vill utesluta att barnet skulle lida men eller hamna i direkt fara innan jag låter pappan ha umgänge. Detta gör man ju enbart genom att ses och kolla av läget.

Man har ett skyddsansvar för sitt barn, vilket du verkar förbise helt.

En affektlabil, impulsiv person som snabbt ändrar sig, kan få för sig ngt helt annat än vad sanningen är, är inte pålitlig. Då behöver man observera umgänget. Ett umgängesstöd har inte kompetens att göra en bedömning om det föreligger sådan fara baserat på observationer. De är inte utbildade i det. Där litar jag mer på min egna kunskap och erfarenhet.
Anonym (nja)

Äldre 22 May 21:53
#79

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-05-22 21:51:33 följande:
Du tolkar fel. Jag vill utesluta att barnet skulle lida men eller hamna i direkt fara innan jag låter pappan ha umgänge. Detta gör man ju enbart genom att ses och kolla av läget.

Man har ett skyddsansvar för sitt barn, vilket du verkar förbise helt.

En affektlabil, impulsiv person som snabbt ändrar sig, kan få för sig ngt helt annat än vad sanningen är, är inte pålitlig. Då behöver man observera umgänget. Ett umgängesstöd har inte kompetens att göra en bedömning om det föreligger sådan fara baserat på observationer. De är inte utbildade i det. Där litar jag mer på min egna kunskap och erfarenhet.
tror du att du kommer märka det med en gång?
Mitt x är ju sån att han skärper till sig när andra är omkring honom o då går det oftast bra men det är när han blir själv som det inte alls funkar.

förstår din tanke och det är bra att du kollar upp men mitt x som sagt skulle jag inte märka nåt nämnvärt om vi inte umgicks i väldigt många olika situationer och under längre tid för som sagt, han skärper till sig när han folk omkring sig.
Anonym Trådstartaren

Äldre 22 May 22:01
#80

Visa endast Anmäl

Anonym (nja) skrev 2012-05-22 21:53:56 följande:
tror du att du kommer märka det med en gång?
Mitt x är ju sån att han skärper till sig när andra är omkring honom o då går det oftast bra men det är när han blir själv som det inte alls funkar.

förstår din tanke och det är bra att du kollar upp men mitt x som sagt skulle jag inte märka nåt nämnvärt om vi inte umgicks i väldigt många olika situationer och under längre tid för som sagt, han skärper till sig när han folk omkring sig.
Jo jag kommer att märka det. Han kan inte spela. Han är inte så smart att han kan vara beräknande utan agerar på impuls och känslor. Han är lätt att läsa av.

Och med mig i närheten så kommer nog hans rätta jag fram. Det är ju mig han är arg på osv....(för att jag har rubbat hans liv genom att inte göra abort och nu för att jag säger vart skåpet skall stå och tar mig friheter att kolla av honom...).

Han avslöjar sig hela tiden... detta är ingen psykopat, han är bara i en rejäl psykisk obalans pga sina sjukdomar. Ofta tycker jag synd om honom eftersom han inte har förmågan att lösa en konflikt eller samspela i ett samarbete... han försöker alltid först hota då han inte får som han vill och när inte det går så börjar han förnedra eller kränka istället.

Jag svarar alltid sakligt utan att gå in i affekt. Det gör att jag har kontrollen..han lyckas aldrig rubba min sinnesnärvaro.
h8him

Äldre 22 May 23:35
#81

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-05-22 22:01:18 följande:
Jo jag kommer att märka det. Han kan inte spela. Han är inte så smart att han kan vara beräknande utan agerar på impuls och känslor. Han är lätt att läsa av.

Och med mig i närheten så kommer nog hans rätta jag fram. Det är ju mig han är arg på osv....(för att jag har rubbat hans liv genom att inte göra abort och nu för att jag säger vart skåpet skall stå och tar mig friheter att kolla av honom...).

Han avslöjar sig hela tiden... detta är ingen psykopat, han är bara i en rejäl psykisk obalans pga sina sjukdomar. Ofta tycker jag synd om honom eftersom han inte har förmågan att lösa en konflikt eller samspela i ett samarbete... han försöker alltid först hota då han inte får som han vill och när inte det går så börjar han förnedra eller kränka istället.

Jag svarar alltid sakligt utan att gå in i affekt. Det gör att jag har kontrollen..han lyckas aldrig rubba min sinnesnärvaro.

Om det är du som får honom att må dåligt så är du helt fel person att vara med vid barnets umgänge med sin pappa. Det borde du väl förstå?

Jag förstår att du vill skydda barnet men du kan inte gå till såna ytterligheter att barnet inte får träffa sin pappa utan just dig närvarande.
Anonym Trådstartaren

Äldre 23 May 21:04
#82

Visa endast Anmäl

h8him skrev 2012-05-22 23:35:22 följande:
Om det är du som får honom att må dåligt så är du helt fel person att vara med vid barnets umgänge med sin pappa. Det borde du väl förstå?

Jag förstår att du vill skydda barnet men du kan inte gå till såna ytterligheter att barnet inte får träffa sin pappa utan just dig närvarande.
Det kan väl inte du sitta och tycka ngt om eftersom du varken känner mig , barnet eller pappan! Jag anser att det är självklart att man är med i början. Och visar sig en instabil bild så tänker jag närvara i fortsättningen också.

Du har fort inte svarat på varför du sugs in i alla trådar om familjerätt och vårdnadstvister.
Donum

Äldre 23 May 21:13
#83

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-05-23 21:04:37 följande:
Det kan väl inte du sitta och tycka ngt om eftersom du varken känner mig , barnet eller pappan! Jag anser att det är självklart att man är med i början. Och visar sig en instabil bild så tänker jag närvara i fortsättningen också.

Du har fort inte svarat på varför du sugs in i alla trådar om familjerätt och vårdnadstvister.
Du skrev ju själv att det är dig han är arg på och att din närvaro kommer att få fram hans dåliga sidor.

«
‹
Sida 8 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?

Hur svårt psykiskt sjuk behöver en förälder vara för att umgänge skall bedömas som olämpligt?

INNEHÅLL