Svarta katten skrev 2012-05-22 21:02:55 följande:
Intressant. Vi var faktiskt hos läkaren för ca ett år sen eftersom det även då var problem. Det har varit lite bättre emellan dess men har åter igen blivit ett större problem. Det doktorn kollade var ju endast om han hade urinvägsinfektion, eller om det fanns högt socker, dvs diabetes.
Hur kan man komma till rätta med det här med singalfel? Vi tycker många gånger att han inte kissar speciellt mycket åt gången, dvs vi tänker att han inte kissar klart. Plus att han efter en timma kan kissa på sig igen, det tror man ju inte. Man tycker ju inte att det borde finnas nåt kiss som kan läcka ut efter bara en timma.
Hur konstaterade man dina problem med att känna av signalerna?
det låter precis som jag, kunde bli akut kissnödig så att mamma fick springa med mig till toaletten för att jag inte skulle kissa på mig men sedan kom det bara droppar och bara ngn halvtimma senare kunde jag kissa på mig igen...
kommer inte ihåg till hundra, men minns att vi gjorde ultraljud där de kollade hur mycket urin som fanns kvar efter jag hade varit på toaletten och det var antingen massor eller eller så fanns där knappt ngt fast jag kände det som om jag skulle kissa på mig. hade även svårt att hålla tätt om jag skrattade eller grät, då trycks det ju över magen.
men de förklarade för oss att eftersom signalerna inte funkar som de ska så slutar även urinblåsans muskler att fungera - just detta fenomen kallas ibland stressblåsa. urinblåsan vill tömma sig direkt.
det blir en ond cirkel, man känner inte signalerna utan väntar hela tiden tills blåsan är på spricknings gränsen och då kissar man på sig trycket av det sliter på blåsans muskelatur så även de slutar fungera bra.
det är iaf så jag har förstått det - men exakt hur de kom fram till det minns jag inte.
sedan så fick jag börja träna för att hålla tätt, knipövningar. sedan så fick jag inte gå på toa för ofta, alltså bhövdes det så fick jag ju gå men vi fick sluta med att springa flera gånger för säkerhetens skull, detta för att vänja blåsan med att den kunde fyllas. samt så åt jag ngn medicin som skulle signalera när blåsan var halvfull - 3/4 full.
detta hjälpte någorlunda tillslut men jag hade problem ända upp i högstadiet, då började det stabiliseras men jag känner fortfarande inget förrän jag verkligen måste till toaletten och jag måste nog gå minst dubbelt så många gånger som andra människor per dag - kommer inte mycket. men inga olyckor längre, kan hålla mig bara jag går direkt till toan eller iaf inom ett par minuter.
hoppas allt löser sig bra för er. tror det går mycket snabbare att få hjälp idag eftersom vården är mer medvetna om sådana här problem. det tog jätte lång tid för mig att bli ordentligt hjälpt eftersom ingen direkt trodde mig och mamma när vi sa att jag faktiskt inte kände ngt utan de trodde bara att jag glömde gå på toa, hade bättre saker för mig etc. fast givetvis är det ju vanligare att barnen glömmer men om ni är bekymrade och inte tycker det verkar helt hundra så ring er barnläkare och boka tid.
hoppas allt går bra
(enligt han själv)
