• Voorhees

    Au Pair...?

    Har den närmsta tiden börjat fundera på att åka som Au Pair till USA i 1 år. Fyller 20 i år och har hela livet framför mig, så det är klart att jag ska det! Ett litet problem bara...

    Om jag åker kommer jag lämna min familj, mina vänner och min pojkvän hemma. Vännerna och familjen stannar kvar, men pojkvännen? Jag har pratat med honom lite löst om detta och han säger att han vill vänta på mig och stötta mig genom detta och han säger att vi kommer klara det, bara vi litar 110% på varandra. Det får mig att känna mig trygg, men jag känner mig fortfarande rädd för att åka iväg då man hört historier om pojkvänner/flickvänner som tagit steget och brutit upp sina förhållande eller liknande.

    Skulle jag råka ut för något liknande skulle jag ångra att jag någonsin åkte iväg och får men för livet. Men samtidigt känner jag att jag kommer ångra mig om jag inte åker. Jag har svårt att veta i denna situation vad jag ska göra? Man ska aldrig ge upp drömmar för någon, men när jag vet att min pojkvän är en del av min dröm så är det svårt.

    Om jag skulle åka blir jag ju sysselsatt med att vara Au Pair, upptäcka USA och min pojkvän kommer börja plugga. Tanken var ju att vi båda skulle börja plugga tillsammans, men så kommer jag med mina drömmar och förstör. 

    Vi har vi det här laget varit ett par i 3 år, ett väldigt tight par som ses väldigt ofta och hörs i princip varje dag, om jag åker iväg så har vi hunnit vara ett par i 4 år.
    Vågar bara inte ta steget att åka iväg och kanske utmana ödet, riskera att förlora det absolut finaste jag har och har haft här i livet. Vi är båda unga, men vår kärlek är så stark, men frågan är om den kommer fortsätta att vara det om jag åker iväg ett helt år.. 365 dagar.. 52 veckor.. 9 timmar med flyg till andra sidan jorden.

    Behöver alla tips och råd jag kan få... 

  • Svar på tråden Au Pair...?
  • Voorhees

    Vaknar liv i tråden igen! Vill väldigt gärna åka iväg och tänker göra det.. tror jag. Familjen finns kvar och pojkvännen vet att vi kan få det till att fungera, gör det inte det så var vi inte menade för varandra heller. Så, jag har talat ut med både pojkvän och familj. Min familj känner sig skeptisk dock, att jag ska vara borta i en så lång tid, men givetvis vill de inte stå i vägen för mina drömmar. Det tycker bara att det kommer bli jobbigt och sakna mig väldigt mycket.

    Givetvis kommer jag sakna min familj, pojkvän och mina vänner. Det är numera DET som är problemet. Jag har en enorm rädsla för att drabbas av jobbig hemlängtan, jag vet inte hur jag ska göra. Vill åka, men är rädd för att få svår hemlängtan och må dåligt. Samtidigt om jag inte åker, kommer jag ångra att jag inte ens försökte!
     
    Hjälp.. någon? 

  • BuoBä

    Skulle du inte åka efter studierna? I så fall är det väl flera år kvar, och helt onödigt att oroa sig redan?

  • Voorhees
    BuoBä skrev 2012-11-15 22:24:27 följande:
    Skulle du inte åka efter studierna? I så fall är det väl flera år kvar, och helt onödigt att oroa sig redan?
    Funderar på att åka mitt i faktiskt och göra uppehåll, så jo, jag oroar mig.
  • BuoBä

    Ok. Men vad är det allra värsta som kan hända? Jo, att du får sån stark hemlängtan att du måste åka hem igen. Värre än så är det inte. Snopet kanske, men inte hela världen. Mitt tips är att du redan nu läser på om kulturchocker och de olika stegen man går igenom. Då är du lite mer förberedd när hemlängtan sätter in, och kan intala dig själv att det är normalt och övergående. För det är normalt. Man behöver inte ens flytta utomlands för att drabbas, det kan många studenter intyga. Mitt nästa tips är att du inte beställer biljetterna hem när allt känns som jobbigast. Hitta någon i samma situation att gnälla av dig med, sov på saken och utvärdera sen situationen.

  • min hemlighet

    Jag pluggade i Australien i ett halvår medan pojkvännen var hemma och det gick toppen bra.

    Det finns ju både telefon, skype och mail så så länge ni båda VILL hålla kontakten kommer det inte vara några problem alls =) Dessutom kan han ju komma och hälsa på, kanske tom läsa nån kurs på distans och vara hos dig så ni hinner träffas

  • Voorhees
    BuoBä skrev 2012-11-15 23:09:46 följande:
    Ok. Men vad är det allra värsta som kan hända? Jo, att du får sån stark hemlängtan att du måste åka hem igen. Värre än så är det inte. Snopet kanske, men inte hela världen. Mitt tips är att du redan nu läser på om kulturchocker och de olika stegen man går igenom. Då är du lite mer förberedd när hemlängtan sätter in, och kan intala dig själv att det är normalt och övergående. För det är normalt. Man behöver inte ens flytta utomlands för att drabbas, det kan många studenter intyga. Mitt nästa tips är att du inte beställer biljetterna hem när allt känns som jobbigast. Hitta någon i samma situation att gnälla av dig med, sov på saken och utvärdera sen situationen.
    Är det så lätt att åka hem verkligen? Det kostar ju en del, för att man får betala själv och sedan är risken stor att man gör sin värdfamilj besviken osv. Jag har fått uppfattningen om att det ska vara rätt svårt att ta sig hem om man skulle må dåligt/bli deprimerad/drabbas av svår hemlängtan etc..
  • evaoregon
    Voorhees skrev 2012-11-18 15:52:08 följande:
    Är det så lätt att åka hem verkligen? Det kostar ju en del, för att man får betala själv och sedan är risken stor att man gör sin värdfamilj besviken osv. Jag har fått uppfattningen om att det ska vara rätt svårt att ta sig hem om man skulle må dåligt/bli deprimerad/drabbas av svår hemlängtan etc..
    Mår man så dåligt så är det nog bäst att åka hem.  Visst får man betala biljetten själv men ingen värdfamilj lär trivas med en au pair som mår dåligt, är deprimerad och har svår hemlängtan.  Ingen kan stoppa dig ifrån att åka hem om du inte trivs.
  • evaoregon
    BuoBä skrev 2012-11-15 23:09:46 följande:
    Ok. Men vad är det allra värsta som kan hända? Jo, att du får sån stark hemlängtan att du måste åka hem igen. Värre än så är det inte. Snopet kanske, men inte hela världen. Mitt tips är att du redan nu läser på om kulturchocker och de olika stegen man går igenom. Då är du lite mer förberedd när hemlängtan sätter in, och kan intala dig själv att det är normalt och övergående. För det är normalt. Man behöver inte ens flytta utomlands för att drabbas, det kan många studenter intyga. Mitt nästa tips är att du inte beställer biljetterna hem när allt känns som jobbigast. Hitta någon i samma situation att gnälla av dig med, sov på saken och utvärdera sen situationen.
    Jag håller med.
  • BuoBä
    Voorhees skrev 2012-11-18 15:52:08 följande:
    Är det så lätt att åka hem verkligen? Det kostar ju en del, för att man får betala själv och sedan är risken stor att man gör sin värdfamilj besviken osv. Jag har fått uppfattningen om att det ska vara rätt svårt att ta sig hem om man skulle må dåligt/bli deprimerad/drabbas av svår hemlängtan etc..

    Man är ju liksom inte livegen som au-pair, så det är klart att man kan åka hem. Det är möjligt att det finns en uppsägningstid, det kan ju vara bra om du kollar upp innan du åker. Sen kostar det inte precis miljarder att ta sig hem från USA. Du får väl se till att ha en buffert innan du åker, eller avtala med familjen att du får låna av dem ifall det blir total kris.
  • BuoBä

    Även om det är bra att tänka ut en plan för att åka hem ifall allt går åt skogen, så tycker jag att du ska fokusera på att förbereda dig på att klara att det och stanna kvar hela året. Läs på om kulturchock (som är något annat än kulturkrock) som jag sa, läs på om staden när du vet vart du ska åka, läs bloggar av andra au-pairer, hitta andra svenskar i området om det skulle kännas bra, kanske ta kontakt med närmsta svenska kyrka när du är på plats...

  • Voorhees
    BuoBä skrev 2012-11-18 17:20:18 följande:
    Även om det är bra att tänka ut en plan för att åka hem ifall allt går åt skogen, så tycker jag att du ska fokusera på att förbereda dig på att klara att det och stanna kvar hela året. Läs på om kulturchock (som är något annat än kulturkrock) som jag sa, läs på om staden när du vet vart du ska åka, läs bloggar av andra au-pairer, hitta andra svenskar i området om det skulle kännas bra, kanske ta kontakt med närmsta svenska kyrka när du är på plats...
    Absolut! Fokus ligger på att jag ska trivas så gott som möjligt, träffa andra au pair och hamna hos en bra familj. Då tror jag att det kommer fungera utmärkt! Men jag känner att en plan behöver finns OM något skulle hända. Det är nog viktigt, för man kan aldrig veta.
  • ebk88

    Jag var Au Pair i Italien.. Åkte hem efter 2 veckor för att mamman i familjen var dum i huvudet och fick mig att må dåligt etc. Ångrar varken att jag åkte eller åkte hem!

  • Voorhees
    ebk88 skrev 2012-11-18 17:33:37 följande:
    Jag var Au Pair i Italien.. Åkte hem efter 2 veckor för att mamman i familjen var dum i huvudet och fick mig att må dåligt etc. Ångrar varken att jag åkte eller åkte hem!
    Så med andra ord: man bör ta chansen oavsett?
  • iisabeell

    Hej känner igen mig!

    Hittat en underbar familj....men min familj är inte så glad vid det, och jag har pojkvän sen 2 år tillbaka som stöttar mig och säger att vi fixar det...men är så osäker!
    Hur gick de för dig?

  • gvarn

    Väcker liv i en gammal tråd.

    Min flickvän är väldigt sugen på att göra ett år i USA som au pair, antagligen blir det någon gång till våren isåfall.

    Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta.. samtidigt som jag inte vill stå ivägen för hennes drömmar, så känner jag redan nu en stark oro och blir ledsen bara av tanken på att hon kommer vara borta i ett år.. hon säger att hon tror att det kommer funka för oss, men jag är inte lika säker. Visst kommer vi ha kontakt varje dag osv, och ses ett par gånger under året. Men samtidigt är 1 år en sån fruktansvärt lång tid..

Svar på tråden Au Pair...?