• Anonym (Så ledsen!)

    Hur kommer det att gå för mitt barn!

    Hej.

    Jag hoppas så att du kan komma med några klokheter kring det här. Det är så att min sambo och pappa till mitt barn har sagt att han vill gå isär efter 12 år. Hans känslor har dött efter att vi har haft det jobbigt en period. Jag tycker inte heller att vi har haft det bra men har insett att jag har så mycket känslor kvar för honom trots allt. Men nu finns ingen återvändo. Min stora stora oro i det här är våran dotter på 6 år. Hon vet att vi ska flytta isär och vi har sagt att hon ska få bo varannan vecka. Hon blev jätteledsen och ville så att pappa skulle älska mamma igen och att alla ska bo ihop. Hon säger att hon inte vill bo med mig någon annanstans. Hon tittar argt på oss och frågar hela tiden om vi är ledsna. Hon vill inte höra talas om något av det här utan säger nej och går.  Hon vill inte se att man är ledsen. Det är inte alltid lätt att stå emot tårarna. Hon är ensambarn och jag undrar hur hon kommer att klara detta. Vad ska man göra för att det ska bli så bra det bara kan? Ska vi prata med henne eller låta tiden utvisa? Till saken hör att hon alltid varit en mammig tjej, men jag vet att hon behöver sin pappa lika mycket.  Det gör så så så ont i själen att se sitt barn lida.

    Tack på förhand.
        

  • Svar på tråden Hur kommer det att gå för mitt barn!
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Under din fråga om hur det kommer att gå för din dotter anar jag en djup undran hur det kommer att gå för dig som "måste" separera mot din önskan. Du befinner dig sannolikt i en svår krissituation och känner då naturligt att det är svårt att se så långt fram i tiden.
    Det är svårt att ta hand om sina barn när man själv är i kris, så mitt tips till dig är att försöka få stöd och hjälp för egen del under den här akuta fasen när ni ska flytta isär. Ofta brukar det vara bra att göra konkreta saker. Skaffa ett bra ställe att bo på. Inred och planera hur det ska bli så bra som möjligt.
    När det gäller din flicka så gör hon det som är naturligt för alla barn med separerande föräldrar. Hon försöker hålla ihop, förneka att det är sant och hindra så gott hon kan.
    Det ni som föräldrar kan göra för henne är att ni var för sig pratar om att ni ska fortsätta ert liv tillsammans med henne och fortsätta att älska henne jämt.
    Separationen gäller bara er föräldrar. Detta ställer lite extra krav på dig att vara med och ta ansvar i separationen, trots att du egentligen inte vill ha den. Det är viktigt att du tar på dig en vuxenroll i detta och inte medvetet eller omedvetet använder henne som ett skäl till att fortsätta att hålla ihop. Du vill ju göra det så bra som möjligt för henne. Försök då att börja planera ditt fortsatta liv och visa henne att du tar ansvar för det och att det kommer att bli bra. Och om detta känns alltför tungt, se till att du får någon som stödjer dig i den processen. 
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Hur kommer det att gå för mitt barn!