Ska jag begära ensam vårdnad?? hjälp tack

ursäkta att det är långt men tacksam att ni tar er tid. Jag är så trött på detta med vårdnad och vet inte hur jag ska göra. och vill gärna ha era tips och erfarenheter.

jag och min dotters pappa separerade när hon var 10 månader. jag har under hela vårt förhållande tagit hand om honom. hans ekonomi, skött hemmet, samtal med myndigheter osv ganska precis allt som rör vardagen. han har mått dåligt psykiskt och varit sjukskriven för depression. han kan inte hålla ett jobb för han har världens sämsta arbetsmoral utan tycker att man säger upp sig om det är tråkigt eller jobbigt. och i o med detta så har han ju inte rört ett finger när det kommer till vår dotter. 1 bajsblöja och det var för att jag var hos läkaren. jag har fått bett om lov för att han ska ta henne då ja behövt gå ner i tvättstugan osv. han tycker det är jobbigt och krävande att ha henne. så när vi gick isär trodde inte jag att han skulle finnas där för henne så mycket. vilket jag hade rätt i. jag bor ihop med min sambo som jag träffade när pappan och jag gick isär. och pappan ville komma hem till oss och träffa henne nån gång i veckan. det var ok i början men han kom inte för att va med henne utan han kom och satte sig i soffan drack kaffe o pratade med oss när hon ville upp så gav han henne nåt annat att göra, och när jag sa till att hon vill ju upp säger han att "jag vet men jag är varm och orkar inte nu". så efter att ja satte ner foten och sa att han får vara med henne och inte med oss så gick det till varannan vecka och då tog han ut henne 10 min på gården eller liknande. hon är 16 månader nu. han bor inneboende för tillfället så jag har sagt att jag inte vill att hon sover där vilket han förstår bla eftersom han som äger lägenheten röker på. och att jag vet att pappan inte orkar med henne. jag gav honom en stor chans till umgänge här om veckan då han skulle sova över här och ta hand om henne för vi var tvungna att åka bort över en natt. det hade gått bra sa han men han ringde 10 gånger klagade på hur trött han var och frågade hur man gjorde olika saker osv. detta trots att ja gjort ett A4 med instruktioner (vilket en vuxen människa inte ska behöva).  han hjälper gärna till om vi vill ut osv och passar henne. men tar inga egna initiativ. och ringer inte jag för att erbjuda att han kan komma och träffa henne kan det lätt gå 2 veckor.  och nu har han börjat sätta stopp för mig och dottern tex. hon har bara pappans efternamn och jag vill att hon ska heta som jag eftersom hon bor hos mig och kommer alltid ha bäst kontakt med mig.självklart får hon ha faderns oxå men då sa han bara NEJ hon ska ha mitt efternamn punkt slut och att jag ska inte få ta henne ifrån honom. (hur han nu kunde tycka det eftersom jag bara ville lägga till mitt efternamn). sen så vill vi, jag och min sambo flytta ut på landet vilket betyder kanske till en annan stad fast ändå närliggande den stad vi bor i eftersom husen blir billigare då. då sa han bara att det kunde jag glömma och att han aldrig skulle godkänna det. och säger då att jag är knäpp som vill ta hennes pappa ifrån henne. (vilket jag inte allt vill men man måste ju tänka på vad som blir bäst för henne).  sen nu ska hon börja dagis och man ska skriva på ett intyg då orkar han inte göra det för vädret och ber mig fota pappret så han ser att det inte är nåt lurt osv med andra ord han bara krånglar och det är så jobbigt.  så frågan är bör jag ansöka om ensam vårdnad?
 hon bor hos mig heltid han har ALDRIG gett henne nån ting jag har stått för allt från början. han träffar henne sporadiskt. jag hör aldrig honom uttrycka att för hennes skull eller hon skulle må bra osv utan det är alltid jag vill inte, jag kan inte osv.
jag vet att han skulle kämpa tappert emot mig om jag ansökte om ensam. han skulle ta det som att han aldrig får träffa henne. trots att jag säger att det får han. det värsta är att han är så manipulativ och skulle säkert få rätten och ta hans parti.
 
så vad tycker ni??