Trotssyndrom
Hej!
Finns det nån mer som har det som vi?? Har en 13-årig dotter som sedan hon var liten varit lättretad, fått utbrott för småsaker...En period när hon var 8-9 år hade hon problem med olika ritualer som skulle utföras, hon kunde bara ha vissa kläder, gosedjuren skulle ordnas exakt på sin plats vid läggning mm. Vi fick inte ta henne på huvudet eller ryggen, fortfarande får vi periodvis inte ta henne på ryggen.
Vi har aldrig kunnat göra en biltur utan bråk eller utbrott, alla semestrar har varit en plåga, troligen pga ändrade rutiner.
Hon har jätteproblem med sömnen, somnar inte på kvällen fast hon är trött, kl kan bli 12 innan hon samnar och sedan är hon trött nästa dag och då blir ju utbrotten värre - en ond spiral.
Har gått hos skolans kuratorer, Bup i två omgångar (första gången fick vi höra att det var min mans och mitt fel att hon var så här) har därför dröjt med att söka igen, nu går vi på bup igen och hon ska utredas till hösten. De säger att vi ska berömma henne översvallande när hon gör nåt bra och i möjligaste mån låta henne göra som hon vill för att undvka konflikter.
självklart försöker vi berömma henne MEN det är svårt för hon är så stöddig, dryg och ibland elak.
Vi har två barn till som blir lidande av alla konflikter och bråk, de är rädda för henne, hon kan slå till dem utan anledning.
Om det ska funka någolunda får vi andra fyra i familjen tassa på tå och försöka att inte göra något som retar henne, lillebror råkade nudda osten med sitt finger en dag - då blev hon galen.
Senaste halvåret har hon börjat slå mig när hon blir riktigt arg och får utbrott, hon har kastat en sko på fönstret, sprungit runt och slagit på huset, listan kan göras lång.
Det går inte att spela spel hon blir tokig om hon förlorar.
Hon har haft stora problem och har fortfarande jobbigt med att ta på sig kläder och skor, det får inte vara veck allt ska sitta perfekt, skorna måste sitta superhårt på fötterna.
Hon fungerar i skolan nu, hade problem i 1-3:an men det försvann sedan tack och lov. Många i vår närhet släkt och vänner förstår oss inte för hon uppför sig toppen när vi hälsar på någon.
Nu har jag läst om trotssyndrom ODD och det är som att läsa om vår dotter!!
Jag älskar min dotter och hon är en fin tjej, har empati, gillar småbarn och har humor.
Känns som att detta blev lite virrigt :) Men finns det någon som går igenom samma sak som vi eller har gått igenom detta och kan komma med tips och råd är jag tacksam!!!!!!
