Kan mitt barn ha diagnos eller är det fel på oss föräldrar?
Hej, är mycket orolig för mitt barn han är 6 år fyllda och har i hela sitt liv betett sig annorlunda , kan räkna upp några saker här:
-är otroligt fixerad vid några personliga ting som han inte fungerar utan,no way!..alltid varit så...han kan inte ens ta ett steg utan.
-är extremt fixerad vid olika saker såsom ex: ca 1-3v BARA en viss musik, alt BARA 1 film , 1 kompis person, bara 1 viss mat.... osv....går inte att byta eller förleda till att han skall välja något annat.
-har mycket svårt att leka eller fungera i grupp, (mer än 1-2 kompisar)....blir konflikter nästan direkt!
-har någon vän som är jämnårig men inte mer än 1 åt gången.
-leker bäst & mest med de som är 3-4 år äldre.
-är mycket bra på det han intresserar sig för, ex. skatebord, sparkcykel trix och cykla....oftast bättre än de som är 3-4 år äldre.
-lagsporter som fotboll mm går INTE.
-gick när han var 9månader, och har en väldigt bra balans.
-inte intresserad av att lära sig läsa tex...svårt att sitta stilla och göra klart en uppgift...kan några bokstäver och kan skriva sitt och nåt mer namn, det är allt.
-räkna är han dock bättre på!...+ & -
-är mycket känslig vad gäller lukt, smak..känner minsta minsta lukt...och lukatr alltid på allt nytt osv....verkar koppla minnen med lukter.
-är känslig för beröring...kramar, klappar, kel & massage går inte!..ytterst sällan.
-är INTE känslig om han slår sig....han kan halvt slå ihjäl sig utan att han ens reagerar !
-har ett väldigt temperament om saker inte går som han vill.
-är extremt vilje fast.
-väldigt envis.
slåss,bits och sparkar när man säger nej!
-lyssnar inte alls när vi säger nej till olika saker, utan han bara gör det ändå och säger vi nej igen och tecx tar av honon det han tagit utan lov tex så sparkar & slåss han och kallar oss mycket otrevliga saker.
-och nu ett stort bekymmer....han har börjar "sticka" från skolan, har hänt 3-4 ggr nu för att han säger sig hata skolan och vill bara vara hemma.
1 gång har det även hänt att han stuckit från oss på en utflykt m familjen för att han följde efter 2 andra äldre kompisar vi mötte, trots att vi sade nej och stanna & kom tillbaka säkert 50ggr från normal samtalston till vrål...så stannade han inte.
denna gången hittade vi honom, ensam, efter ca 10-15 minuter , vid öppet vatten ganska djupt och i denna siutationen hade jag hunnit blir arg,ledsen,rädd och så vidare så när vi hittar honom så håller jag honom så att han inte kan sticka igen , vilket han sade att han skulle göra...han skulle bara efter sin andra vänner som är 3-4 år äldre och hade lämnat honom där..., de får cykla fritt i staden, vilket vår son på 6 inte får...han förstod inte att han inte fick, förstod heller inte varför vi kom efer honom eller varför jag var arg och ledsen och rädd!
den här händelsen var så upprörande och stark att både han och jag nu mår dåligt, vi har pratat lungt efteråt och förklarat varför jag blev arg & ledsen ochvarför jag höll fast honom och vad som var fel med det han gjorde och vad som kunnat hända, men han förstår inte!...
när det hände så gav vi honom utegångsförbud i 2 dagar så att detta skall få konsekvenser iom att han inte lyssnar på oss, främst då mig (mamma).
vet inte om det är rätt eller fel metod att först då Hålla fast honom så att han inte kan sticka, + ge utegångsförbud....?
jag fick ringa efter pappan så han kom och hämtade honom i bil den där gången för det gick inte att få honom att lyssna......och detta gör mig så ledsen, förtvivlad han inte lyssnar eller ens förstår när vi förklarar för honom....
-om han får en tanke i huvudet...då ska han bara genomföra den, kosta vad det kosta vill liksom....och allra helst då om han är lite arg, då stänger han av helt och bara drar!...detta gör mig så rädd för att han skall skada sig i trafiken , eller gå vilse, eller ännu värre råka hamna i vattnet ( vi bor nära vatten), han kan inte simma!
hur ska vi göra?
ha talat lite med skolspykolog, men de säger att tydliga regler hemma löser problemet...men HUR då?...när han inte lyssnar?...är det fel / rätt att ge tex utegångsförbud (mer?)...är så rädd att göra skada & såra och göra detta värre, kankske vi gör fel så det ger men för livet iom att vi uppfostrar fel ????
jag försöker verkligen att välja striderna , för det strids om det mesta kan jag säga från morgon till kväll, fel kläder, fel mat,ska inte komma in...ska inte gå med oss till skolan, ska cykla när vi ska gå, ska skejta när vi ska åka bil, ska inte med om vi ska på kalas, ska inte tvätta sig, ska inte bada, ska inte borsta tänderna, ska inte sova, ska inte ska inte ska inte....allt allt ! ...så att många många av dessa mindre viktiga saker får liksom slinka igenom, vi tar inte strid där...men de mer viktiga och lite farliga sakerna....de måste vi ju strida om och få bestämma över!.....men det går inte.
behöver verligen få råd, hur vet vi om det bara rör sig om vanligt trots eller en diagnos....?
han är ju en underbar person däremellan, om man bara är ensam med honom och hemma tex...då är han hur go som helst fast oftast då på hans villkor!....älskar honom så oerhört mycket-vilket man ibland tror hade varit lättare om man inte gjorde!....man blir så oerhört sårbar när man älskar någon!
känner att jag inte orkar, är mycket mycket nära gränsen till ett sammanbrott eller liknande...klarar inte detta , minsta lilla och jag faller i gråt, skrik, hopplöshet/maktlöshet....känner att han vunnit över mig för att jag inte har orken längre....säger saker jag ångrar och tyvärr höjer rösten alltför snabbt och högt!
-finns det någon föräldra utbildning?....HUR GÖR MAN?
