Ni kunniga om autism! Fel diagnos? Hjälp mig!

HAB kan inte ställa en diagnos utan tester och bara två korta möten! Min väninnas dotter har autism och det tog två år med olika psykologiska tester, kontinuerliga möten med barn, föräldrar och skola innan de med säkerhet fastslog autism, trots att föräldrarna och vi närmast familjen hade starka misstankar om autism redan från flickan var två år gammal.

Visst, jämför man sig för mkt med en annan person, eller snarare jämför en annan med sig själv, kan det vara så att man "stirrar sig blind" på ett område: man projicerar sina egna känslor på en annan, och kan därmed tolka in fel information men känner man att det verkligen stämmer, så tycker jag att man ska lita på sin magkänsla! Du har all rätt att be om en ny utredning, både på HAB och BUP, be om en annan psykolog. Lycka till!!

Jag tror inte vi får en ny utredning nu när denna är gjord.
Två år har vi väntat på denna utredning, och de sa att det är brist på personal. Därför denna psykolog var inhyrd från en annan kommun.
BUP i denna kommun ville inte ens träffa sonen utan skickade oss föräldrar på komet-utbildning.

Jag vet att man kan projicera över sina känslor och så, men vår son kan omöjligt bete sig på detta sätt pga att jag för över mina känslor på honom.

Jag vet inte, börjar tappa hoppet...

Vet inte vad vi ska säga om vi inte håller med om vad psykologen säger?

Och är det vanligt att fler än en psykolog och kanske läkare kollar på utredningen?

våran son gjorde neurologisk utredning via ks i sthlm. Det var en massa tester och sånt, med neurologer, psykologer ovh några till.. kan säga att man inte kan ställa en diagnos på bara två möten med barnet, krävs massa för att dom ska ställa en diagnos. Så gå till barnläkar mottagningen där ni bor, och be att få en remiss till Neurolog mottagningen där ni bor.!

Håller med flera andra talare här. En utredning kan inte göras av bara en psykolog och jag har aldrig hört att någon från HAB kan göra det. Det är bup som genomför utredningar av ett helt team. I vårt fall var det en psykolog, en läkare och en specialistpedagog. Vår son är 2,5 år och diagnos ställdes efter tre omfattande prov: en intervju med oss föräldrar, en lekobservation på bup och en observation+möte på förskolan. 
Det låter som EXTREMT oproffsigt uttalande att denna psykolog skulle vara orolig!!!! Vad har hennes känslor med detta att göra???? Blir förbannad när jag hör sånt! :-/ Det händer säkert då och då att vissa feldiagnosticeras så om det varit en riktig utredning kanske det ändå varit läge för en second opinion... 
Min bror som idag är över 30 fick nyligen en ADD men ingen AS... Vi är helt säkra på att han har AS eller någon diagnos inom autismspektrat men det var inte var de kom fram till på utredningen. Så i hans fall tycker jag han ska göra det en gång till. Dock är det en jobbig process och kostar en del när man är vuxen. Han är inte den som tar tag i saker om man säger så, så då måste någon sköta processen åt honom. Så jag vet hur det känns att leva med en udda bror som aldrig får hjälp och hela livet fallit mellan stolarna. Det är hemskt och jag vill inget hellre än att han ska få sin rätta diagnos så att han har rätt till LSS m m.
Självklart kan det vara en idé att ni tar ett steg tillbaka vad gäller era misstankar trots du har en AS så att ni är öppna för allt som kan uppstå i en utredning, men oftast stämmer ju magkänslan bra... Dessutom måste ni ju få en riktig utredning först!!! Men jag fattar inte, varför vill inte bup utreda? Har man inte rätt till det om man misstänker?
GE INTE UPP!!! 

Kan ni söka er till en annan kommun? Jag tror att den kommunen man bor har en skyldighet att utreda men är inte säker... Någon som vet? Vad säger skolan? Det kan ju inte bara vara så enkelt att bara för att er son visar på bra resultat är där inget att snacka om. Autism innebär ju problem i kommunikation, det sociala och samspel och många med AS är supersmarta!!! Jag tycker att skolorna är alldeles för dåligt pålästa!!!! Bläää

Hos oss sa de att BUP inte har nånting med det neurologiska att göra. Att bara HAB kan göra det.
Denna psykolog har ensam träffat honom på skolan två ggr, sammanlagt kanske en dag.

Jag har ingen aning, man tror ju att de ska kunna sånt här!

Nu vill ju hon träffas på torsdag, och prata. Och hon vill även då träffa sonen senare samma dag, hemma hos oss. Varför?
Jag vill INTE att hon säger till honom vad hon kommit fram till, för vi tycker inte att detta är klart!

Vad är neurolog mottagningen? Har jag inte hört om. Måste googla..

TACK från både mig och mannen för era svar! Det betyder massor för oss!

Alltså VEM gör utredningar? Och var, hur och vilka ska vara med?!
Känns som om det inte gått helt rätt till med sonen....  

Det låter lite som om vi är helt insnöade på att han har as.
Att jag jämför mig med honom hela tiden, men så är det inte. Jag har däremot försökt se skillnader mellan oss, för det sista jag vill är att han ska bli som mig!
Jag tycker mer det är som att jag känner igen mig, jag jämför inte honom med mig utan jag känner igen känslor och uttryck och det gör så ont, för jag VILL inte att han ska behöva ha det som mig hela sin uppväxt!

Men när situationer som tex dessa sker, att vi tex

-Vi måste åka på ett möte till staden intill, som vi får veta väldigt sent, hämtar sonen i skolan och åker direkt, försöker säga det lite försiktigt, men det är inte som vanligt.
Reaktionen blir att han sitter hela vägen in till staden och gråter hysteriskt, har svårt att andas, dunkar huvudet i bildörren, skriker att han HATAR "STADEN" och är helt hysterisk och går inte att lugna. Hela kvällen är förstörd och han kommer inte bli glad igen.

eller

-Det är julafton, alla är glada och förväntansfulla, men sonen sitter ute i tvättstugan och dunkar sitt huvud hårt mot väggen. Han säger att allt är meningslöst, tråkigt och han vet inte vad han ska göra. Han vill inte leva längre.

eller

-Sonen kommer hem från skolan och är helt slut, gråter och säger att ingen förstår honom och han förstår inte dem. Han orkar inte mer och han är hungrig för han äter inte all mat i skolan. Lärare har tvingat honom smaka och dom är "döda" för honom. Han kräks av fel mackor, ris likaså. 
Kvällarna avslutas ofta med svår ångest inför skoldagen nästa dag, värst av allt är söndagkvällar då vi får ligga och hålla honom hårt hårt för han kan inte andas, bröstet gör ont, han skriker och gråter och vill ingenting. Han vill inte leva längre.

eller

-Vi träffar min gamla klasskamrat, sonen säger "Varför i hela friden har du så stora tuttar?!", vi står i kö på affären och sonen säger "Alltså, mamma, jag var jättelös i magen när jag var på toa förut, det var som vatten". Han uppfattas som väldigt oförskämd och ouppfostrad.
Han säger hela tiden till klasskamrater, släktingar, folk överallt vad man får och inte får göra, han "skvallrar" enligt de andra och blir utfryst.
Han blir retad i skolan pga det, och pga att han endast leker med sin lillasyster och hennes kompisar, om han inte spelar fotboll och pga att han inte förstår att de bara driver med honom.
Han VILL inte leka med kompisar på fritiden, det är bara en släkting han vill leka med ibland, och det är helt på hans villkor. 

eller

-När han ser en fin (helt vanlig) sten som ligger mellan räckena på en rulltrappa i en affär, och han ska ha den, han försöker krypa ner i mellan. Hela situationen slutar med att vi får BÄRA ut vår 10-åring som skriker hysteriskt och får en enorm ångestattack. En ångestattack som övergår till svår sorg som sen håller i sig till dagen därpå.

eller

-Vi tar ner ett träd på gården, och sonen faller ner i sån sorg över trädet att han är otröstlig, i flera dagar. Sitter och gråter vid trädet och är så ledsen såsom en vän har dött. 


Det är DÅ jag KÄNNER igen mig i honom. Det är då jag ser MIN asperger i honom.
Och då kan jag hjälpa honom för jag vet hur han känner, och det har hjälpt, och då känner jag att jag måste nånstans ha rätt om vad jag tror han känner?    
Och jag kan förklara för min man, hans pappa, hur det känns, så han får förståelse för honom oxå.

Det är så jag tror. Jag JÄMFÖR mig inte med honom och vill att han ska ha asperger bara för att jag har det.
För det är det SISTA jag vill.

                            

Måste tillägga att jag har fler diagnoser än as, men jag tycker ingen passar så bra på honom som as...

Ados test tror jag INTE är gjort då de inte filmat honom och de bara träffat honom några timmar * 2...
Och som sagt att det är bara en psykolog som träffat honom...

www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_kan_man_gora/utredning/utredning_av_barn/

på autism.se står det så här:

Vart vänder jag mig för att få en diagnos?
Om du tycker att ditt barn, du själv eller en anhörig
-          har svårt med ömsesidig kontakt med andra jämnåriga
-          har svårt att kommunicera och
-          har begränsad förmåga att fantisera och leka eller har speciella begränsade intressen
bör du, vad gäller barn, kontakta barnavårdscentralen (BVC), skolhälsovården eller lokal BUP-mottagning (Barn- och ungdomspsykiatrin). Vad gäller vuxna kontaktar man läkare/husläkare för bedömning och begäran om utredning. Kvarstår misstanke om att någon form av autismspektrumtillstånd kan föreligga ska man remitteras till ett neuropsykiatriskt utredningsteam för fortsatt utredning. För att kunna ställa en autismspektrumdiagnos krävs att man genomgått en neuropsykiatrisk utredning. I vissa landsting finns specialiserade neuropsykiatriska utredningsteam medan man i andra landsting gör sådana utredningar på BUP eller inom vuxenpsykiatrin.

<< Tillbaks till frågorna

Hur går en neuropsykiatrisk utredning till?
Det finns inget officiellt antaget dokument om hur en utredning ska gå till men i stora drag så ska en fullständig levnadsberättelse – ända från graviditet och förlossning till nutid – göras. I en sådan levnadsberättelse skall barndomen, utvecklingsstegen, utveckling av förmåga till kommunikation och social interaktion belysas, liksom anpassning och prestationer i skolan. Vilka problem och svårigheter har personen själv och omgivningen upplevt? För att kunna göra en sådan omfattande levnadsberättelse krävs dels att all nödvändig bakgrundsinformation samlas in (journaler), dels information från den enskilde, föräldrar och andra anhöriga. Även skolan eller andra informationsbärare kan vara viktiga att ha med. Därefter gör psykologen en neuropsykologisk utredning. Denna innefattar en bedömning av den allmänna begåvningsnivån, begåvningsprofil, samarbetsförmåga, kvaliteten på den sociala interaktionen, exekutiva funktioner, central koherens (hur man sorterar information från omvärlden), uppmärksamhet, impulskontroll med mera. Det finns inte något särskilt psykologiskt test som diagnostiserar autism utan testresultaten ger viktig information om både personens brister i funktioner och starka sidor. De anhöriga intervjuas med hjälp av strukturerade intervjuformulär. I vissa fall kan det också vara rimligt att en arbetsterapeut gör en bedömning av motorik, koordination med mera. Psykolog och läkare sammanställer sina iakttagelser och kommer fram till ett diagnostiskt ställningstagande. Detta är ett diagnosförslag som sedan ska diskuteras med personen och eventuella anhöriga innan diagnosen fastställs.

Tack

Vad innebär kognitiv funktionsnedsättning egentligen?
Har det samma symtom som autism?

Jag är inte så insatt i autism och tänker inte spekulera i ditt barns diagnos men tänkte berätta hur det går till med utredningar där jag arbetar (en skola).

Vid misstanke om att det är något som inte står rätt till (skolpersonal eller föräldrar är oroliga) kan barnet få träffa en psykolog som gör ett sk visk-test. Observera att man inte gör detta för minsta lilla. Innan detta test får skolpersonal samt föräldrar svara på flera frågor om barnet. Det är frågor om hur det fungerar i olika situationer, svårigheter, saker barnet har lätt för, språkutveckling mm mm. Därefter träffar barnet psykologen några gånger. Efter att testet är utfört får föräldrarna en återkoppling. Vid denna återkoppling berättar psykologen om hur barnet klarat testerna och om hon/han tycker att man ska gå vidare med en utredning. Skolläkaren skriver då remiss till barnmottagningen.
Ex. En lärare tycker att det är något i barnet X beteende som inte stämmer. Olika åtgärder provas och tät kontakt med föräldrarna finns. Spec.pedagog kopplas in men problemen är fortfarande svåra och X har svårt att hänga med i skolarbetet, svårt socialt och hemma är det mycket konflikter. X får träffa psykolog som gör VISK-test. Tetserna visar att X ligger lågt inom flera områden. Psykologen rekommenderar att man går vidare då hon misstänker en diagnos xx. Skolläkare skriver då remiss till barnmottagning där barnet får träffa en läkare som utreder och ställer ev. diagnos.

Min första tanke var att är det inte bara ett första utlåtande ni ska få, för att ställa en diagnos måste man väl vara läkare, eller?

Hoppas att allt löser sig.

Hej!
Jag har 4 barn varav 3 har autism. Jag har skrivit om resan mot rätt diagnos i min blogg www.orkidemamman.blogspot.com
Inlägget om Matilda heter Tio fingrar och tio tår. Inlägget om Anton heter Resan mot Antons diagnos

Både A (6) och M (8) fick sina första diagnoser när de var 3,5 år. De remitterades vidare från BVC när de var 2,5 år.
De fick ospecificerade adhd-diagnoser. När det gäller M så var vi säkra på att hon hade autism, vilket BUP helt avfärdade!
Vi stod på oss om att det var något mer och efter att läkaren konsulterat med en expert i annat landsting om Bipolär sjukdom, så sattes den diagnosen också, då var hon 4,5 år.
Inför skolstart (6-års) begärde vi en ny utredning och efter denna stod de fast vid de diagnoser som var satta (plus dysomni, väldigt grav sömnstörning)

Vi sa att vi kände igen vår flicka i allt som de beskrev, förutom att det inte var humöret som styrde henne. De menade att är M glad så flyter allt! Vi menade tvärtom, att om allt flyter, DÅ är hon glad.
Jag menade på att hon uppfyllde kriterierna för autism men de menade att de inte jobbar så. Hon beter sig så men har inte autism!!

Vi fick hem och begrunda men sa på mötet efter återgivningen att vi inte höll med om deras diagnoser.
Vi blev då erbjudna second opinion. Jag kontaktade Svenny Kopp och BUP hjälpte oss att komma dit.
Där togs ersattes diagnoserna av autistiskt syndrom (hon uppfyllde med råge 8 kriterier och 6 krävs för diagnos) adhd, motoriskt koordinationstörning, trotssyndrom, dysomni. Hon var då 6,5 år!

Anton gick samma resa tillmötes. Vi fick höra att vi letade fel av Hab, dit vi remitterades av bup för autismutredning. Han fick ingen autismdiagnos. De behöll ospec adhd och språkstörning tillsattes. Vi fick kräva second opinion och man har rätt till det!!!
Denna gjordes av en expert inom området som utbildar yrkesverksamma. Han var även med under äldsta dotterns utredning för adhd ändrades till AS, vilket vi sagt under alla år att hon hade! Vi kände därför tilltro till honom.
Anton uppfyllde 10/12 kriterier för autistiskt syndrom och fick därmed den diagnosen. Han var då 5,5 år!

Du har rätt att begära second opinion och bör Göta det om du inte känner igen ditt barn i den beskrivning som ges till er! Har de observerat i skolan?? Har man inte rätt glasögon och vet vad man ska titta efter då är det lätt att tro att man ser en massa ömsesidigt samspel mm.

Stå på dig!

Tack så jättemycket! Ska läsa din blogg.

En fråga, till, om nån har ett svar?
Vi ska på återgivningen imorgon och då ska vi fråga exakt VAD för test hon gjort, vad det är för slags utredning.
Om det är wisk, snabb eller asperger utredning (vilket det skulke vara)
För vi har inte fått veta vad hon gjort, hon sa att hon skulle utreda om han har as.

Och hon vill ju prata med sonen.
Ska hon få göra det, nu?
Vi tycker ju inte att detta är klart.
Vi vill inte att hon säger till honom att han har något, eller inte har något, som vi sen ska ändra o hålla på?

Kom gärna hit om du har facebook. Här finns många att diskutera med.

 https://www.facebook.com/groups/119824674747044/