Hur lång tid med dåligt sexliv bör man "stå ut" med?

Beror väl på  HUR dåligt det är! Jag är rätt missnöjd nu när vi bara får tillde ett par gånger i veckan pga av veckopendling men det är ju ingen anledning att bryta upp.

Jag skulle nog faktiskt säga att, om man inte har en familj, skulle jag stå ut några månader kanske.
Med familj - ett bra tag innan jag skulle säga ifrån och kanske göra slut med honom.

Alltså. Sex är ju självklart inte det viktigaste i ett förhållande, men det är en tillräckligt stor del. Sex är något man har med sin partner för att visa kärlek och ömhet.
Visserligen finns det ju som inte tycker att det är så viktigt med sex och inte vill ha det så ofta.

Jag hade själv känt att jag inte vore älskad om min sambo skulle neka sex under en längre tid eller inte vilja alls.
Jag och förmodligen många, många andra känner att sex i ett förhållande är bevis på kärlek.

Så även med familj, så hade nog jag, personligen, sagt att jag ville göra slut om det så gå alltför lång tid. Eller om det då skulle vara så att han själv hade sagt att han inte vill ha det med mig längre - att han tröttnat på sex, antingen med mig eller över huvud taget.
Men det är ju bara min åsikt. :/

Du får helt enkelt känna efter vad du vill. Är sex ett ömhetsbevis för dig, eller kan du klara dig utan de?
Men prata med honom om hur du känner. Att prata är så viktigt. 

Sex ett bevis på kärlek?? Haha hur naiva får folk vara. Ni tror inte att era partners har sex med er för att det är ett fysiskt behov?? *Skrattar*

Du verkar se lite (eller mycket?) annorlunda på sex och vad det har för funktion och betydelse för en del (jag tror det är många).

För att ta en liknelse på det så du kanske kan se hur andra (i alla fall jag) ser på sex:

Att äta mat är ett fysiskt behov (annars dör man), men ändå gillar folk att äta middagar tillsammans med andra. Är det naivt att tro att nån vill gå ut på restaurang och äta en god middag som ett bevis för att man uppskattar den personen eller handlar det bara om ett fysiskt behov ändå? Isåfall kunde man ju skippa restaurangen (snacka om slöseri med tid och pengar!) och trycka i sig ett knäckebröd och keso eller nåt på egen hand och sen kan man sätta sig nånstans och umgås efteråt istället? 

Och ja förresten, jag är medveten om att det finns de som verkligen tycker restauranger är slöseri med tid och pengar, hoppas du inte är en av dem så du förstår vad jag menar med min liknelse ändå... ;)

Sex är viktigt i ett förhållande, tror jag. Finner man ingen lösning på det samspelet så tror jag att det är bättre att sluta tjata på den ointresserade och inleda en sexrelation med en annan vid sidan av, på ett snyggt sätt som inte märks av. Båda nöjda och glada?

Varför inte separera istället?

Kunde varit jag som skrev det där, in i minsta detalj.
Här finns ingen närhet eller ömhet än mindre sex.
Så visst sexet kanske man kan klara sig utan ett tag, men kärleksfull närhet o ömhet, det klarar inte jag mig utan.
Fattar inte varför jag är kvar egentligen......
 

Jag levde i ett förhållande i 12 år med barn och hus o gift o allt.. Vi hade det bra på alla sätt utan sexet... Jag hade ingen lust utan gav med mig i bland.. Förstod inte allas prat om bra sex osv.. Till slut lämnade jag honom..  Nu sedan 4 år tillbaka lever jag i ett nytt förhållande och vi har ett underbart sexliv.. Han har "lärt" mig att sex är underbart... Vi tar på varandra o kysser o kramas mycket...

Så jag har lärt mig att sexlivet är ganska viktigt... Idag är jag lycklig på alla sett...  

Det är bäst att man upptäcker att sexet inte är bra från början. Ingen idé att fortsätta i så fall. En gång i mitt liv har jag stått ut med att sexet inte var bra. Det var när jag träffat en ung man, som jag kände hade sån stark sexuell utstålning att han inte gick att motstå. När vi väl (efter av olika skäl, lång tid) hamnade i säng, visade han sig vara helt usel. Han kom efter 20 sekunder, han ville inte varken det ena eller andra och han var i stort sett oskuld utan någon erfarenhet alls. Jaha, det var inte roligt. Efter att ha väntat på honom över ett år, så var det en fullständig antiklimax. MEN, jag kände ändå att jag hade haft rätt från början. Han hade potential. Han måste bara tränas upp och fås att blomma. (dessutom tyckte jag om honom som människa) Så jag bepansrade mig med tålamod. Jag tog det hela bit för bit. Jag visste att under den här oskuldsfulla och oerfarna ytan, fanns något mycket eldfängt.

Och jag hade rätt! Vartefter tiden gick blev det bättre och bättre. Efter någon tid var han precis den älskare jag ville ha och behövde.

Men i allmänhet och för det mesta är det lika bra att inte fortsätta ett förhållande där sexet är dåligt.

I ditt fall verkar ju din partner iaf haft viljan att vara bra. Jag undrar hur man gör när ens partner ställer upp (inte uttalat, tillräckligt tydligt) en gång i månaden och inte verkar ha något intresse egentligen. Att det är så har gjort mig usel i sängen.. det blir ju inte speciellt sensuellt så att säga. Att jag blir sämre och sämre ökar ju inte heller chanserna för att hon ska vilja igen. =(

Om jag hade haft mod och vi inte haft barn som jag inte kan vara utan skulle jag dumpat - trots att jag älskar henne. Jag mår skitdåligt av det här och det upptar mina tankar jämt.

Är inne på mitt 5e år med skit dåligt sex liv, sämsta jag vart med om. Åter kommer med svar när jag ger upp!

Om allt annat än det sexuella fungerar så borde ni väl kunna prata om att du kanske få ha en eller några älskare som ger dig det du vill.

Ja, men om man vill ha barn då? Det kan man ju inte får "med sig själv"

Håller med. Man kanske inte vill lämna - och då kan ett prassel vara bra.
Diskret och hemligt. Sex är viktigt, men inte det viktigaste i livet.

Har man pratat igenom de med sin partner o det inte blir några ändringar så tycker jag att de känns som den inte är intresserad av en o tappat lusten för en, sex är en så pass stor del för oss människor som har ett förhållande för att bli visad vår kärlek till varandra. Så jag hade nog tyvärr lämnat om inget hänt..

Jag har gått i snart 3 år och väntat på vändningen men har väl senaste tiden gett upp hoppet. Älskar dock vårt bristande förhållande ändå men har en känsla av att det kommer att vara ohållbart i längden. Så länge barnen är så pass små kommer jag att bita ihop har jag lovat mig men sedan är det nog dags att gå vidare om saker och ting inte ändrats är jag rädd för.