Delad vårdnad när pappan har slängt ut sin gravida kvinna i vecka 18?

Men rent krasst så undrar jag om du har gjort vad du kan för att främja ett gott samarbete?
Jag tror säkert att ni har haft det jättejobbigt, men dessvärre så är det helt enkelt så att pappan är lika mkt förälder som du till det här barnet, o det faktum att ni har samarbetssvårigheter gör varken honom eller dig till en sämre förälder.

Är barnet fött ännu?
Om inte så är mitt tips att ta avstånd från pappan fram tills barnet är fött så att du slipper den stressen det innebär att vara oense med någon, o när barnet har kommit så bjud in pappan att träffa sitt barn o sedan tar ni det därifrån.
Blir det sedan tjafs så se till att boka tid för samarbetssamtal hos familjerätten för att med deras hjälp komma fram till en lösning så att pappan kan träffa barnet o de får lära känna varandra.

Dessvärre spelar det inte så stor roll vad du tycker i detta fall.
Han är pappa till erat barn o tills dess att motsatsen är bevisad så får du helt enkelt lita på att han kommer att vara en alldeles utmärkt pappa till erat barn.

Jag skriver det inte för att vara elak, utan för att det helt enkelt är den simpla sanningen o för att det är så det fungerar.
Det ska väldigt mycket till för att en domstol ska ta ifrån en förälder umgänget, o tyvärr är inte dina skäl tillräckliga.

Självklart ska han ha umgängesrätt! Det är omänskligt att förhindra honom att träffa barnet och det är inte alls bra om barnet inte får lära känna sin pappa. Jag undrar bara om man kan ha schemalagt umgäge så att det inte blir bara "dropp in" för honom? Självklart önskar jag att han kan söka hjälp för sina problem men tyvärr just de som har det problemet brukar aldrig söka hjälp!

Jag är inte alls insatt i hur domstolen brukar besluta om sånna ärenden, jag har dock kontaktat en advokat som påstår att hans chanser för att få gemensam vårdnaden är ringa med tanke på hur han har varit. Jag vet inte om det kommer från hennes erfarenhet eller som en jest alla advokater har för att man ska anlita dem.

Barnet är inte fött än. När han kastatde ut oss hotade han mig att han har tagit juridisk hjälp och att framöver ska all kontakt vara via jurister. Jag kan tillägga att vår relation var lång lpng i från att behöva inblanda en jurist i. Biologiskt är han väl lika mycket förälder som jag men att vara pappa är mycket mer än det biologiska han är far till barnet men är han en pappa som inte har varit delaktigt i någonting och inte ens har frågat var barnet befinner sig under de här 5 månaderna, det tvivlar jag på. Som du säger vill jag nu i allra högsta grad undvika honom de här sista veckorna fram till förlossningen och efter allt jag har gått igenom bara koncetrera mig på förlossningen men han maila hela tiden och vill ha ett svar!

Jag vet vad ordet betyder. Min pappa hade såna drag.

Hur länge hade ni varit tillsammans?

Men om barnet inte ens är fött än (?) så kan ju en advokat omöjligt säga ifall ni kan ha gemesam vårdnad eller ej!
Det brukar krävas år av samarbetssvårigheter för att de ska döma motsatsen.
Din advokat har dessutom bara hört din version än så länge; i rätten får ju även ditt ex framföra sin version av det hela, samt att en utredning oftast brukar göras av socialtjänsten.

Här är inget barn fött ännu så ingen av er vet ännu hur föräldraskapet kommer att fungera er emellan, o ingen vet heller hur stora samarbetssvårigheter ni kommer att ha.

Ansvaret gällande ett gott samarbete ligger dessutom hos er båda, så det är även upp till dig att främja ett gott samarbete.

Naturligtvis kan ni ha ett schemalagt umgänge; kom överrens med ditt ex om vilka dagar o tider som passar. I början antar jag att det är lättast att han kommer hem till er, o träffar han barnet regelbundet från start så är det ju inget som hindrar att han har barnet på egen hand om några månader.

Hoppas det löser sig för er!

Tvärr ganska kort tid och det är förstås så synd att jag bestämde mig att ha barn med honom. Men vi var kära och allt fungerade jättebra mellan oss. Han berättade för mig dock om sin lååånga terapi fast pga andra saker som hade hänt i hans liv tidigare.
Jag känner nu att jag har en lång och jobbig väg att gå med honom och är bekymrad över hur det kommer att gå. Du som har kännedom om narcissism, hur ska man handskas med sånna personer? 

Ok.

Jag vet inte, jag tyckte aldrig om min pappa. Ingen i familjen vågade säga ifrån till honom.
Men jag vill gärna tro att man kan bli en bra förälder trots detta drag.

Med de karaktärsdag du tillskriver honom är det ännu märkligare att du valde att skaffa barn med honom.

Så är det precis med honom också, ingen vågar säga ifrån till honom. Jag har inget förtroende för honom och om han kan vara en bra pappa är något han måste bevisa i framtiden. Ord räcker inte det är handlingen som räknas, tycker jag.

Titta gärna engång till till hur frågan lyder i trådstarten, jag behöver inte kommentarer som inte svarar på min fråga

Ser flera som undrat och som du besvarat, så ditt dåliga beslut vill du ska drabba även ungen?

Men återigen; hur han behandlar dig under graviditeten spelar rent krasst ingen som helst roll eftersom inget barn finns än!

Menar du att han skulle höra av sig o undra hur barnet i magen mår?
Ja, det kan man ju tycka att han borde, men å andra sidan så säger det i dagsläget inget om hur han skulle bli som pappa.

Försök nu att ta lite distans från honom under resten av graviditeten, o sen tar du det som det kommer när barnet är fött.
Bjud in pappan till att vara just pappa - gör upp regelbundan dagaro tider när han kan komma, o om han sen inte kommer så är det hans problem.
Blir det tjafs så säg bara vänligt men bestämt att ni kan boka en tid för samarbetssamtal hos familjerätten så kan de hjälpa er att komma överrens om hur umgänge kan ske.

Ge dig inte in i några diskussioner - om han hotar med advokat så låt honom göra det.
Så länge du har rent mjöl i påsen så behöver du inte oroa dig, o ingen kommer dessutom att slita ett litet spädbarn ifrån dig om du nu oroar dig över det.

Men så länge du tar ditt ansvar o medverkar till ett fungerande umgänge så långt du kan så har du iaf gjort vad du har kunnat.

Jag var också ensam under min graviditet med min yngsta, o den pappan brydde sig inte heller under grav.
Jag messade honom när barnet var fött, sedan var han hem till oss en gång när sonen var ca 5 dagar gammal.
Han satt o höll i sonen i en halvtimme ca, sen dess har vi inte sett röken av honom i princip.

Och det trodde jag aldrig från början, utan nog trodde jag att han skulle vilja vara delaktig i sonens liv iaf.

Så det jag menar är att man vet aldrig vad som händer, men så länge du är ärlig o gör det som förväntas så tycker jag att du ska ta det lugnt o slappna av.

Man vet aldrig hur livet blir framöver, kanske löser det sig jättebra trots allt!?

Ge dig inte heller in i några diskussioner, utan svara kort o sakligt ifall han börjar tjafsa.
Hänvisa till att boka ett möte hos familjerätten.

Tack för fina svaret! Jag hoppas också han visar att han kan vara en ansvarsfull och bra pappa. Tyvärr de som känner honom bättre än mig tvivlar på det och det är smärtsamt. Jag tror också att familjerätten eller möjligen en rådgivare kan vara til hjälp eftersom det är så svårt att nå fram tillhonom.

Men nu är barnet redan på väg så det känns som om man inte behöver skuldbelägga TS i denna tråd. Vill man diskutera val av barnafar så kan man ju göra det i en annan tråd.

Tack!

 Då vet du tydligen inte den riktiga definitionen av vad en narcissist är. Läs på innan du uttrycker dig på det sättet. 

TS, du har ju automatiskt ensam vårdnad om barnet när det föds, till och med det att du/ni skrivit på papper om annat. Det är oftast så att familjerätten rekommenderar ensam vårdnad till den förälder som har huvudansvaret för barnet, om ni inte är gifta. Ensam vårdnad är ju inget annat än att du inte behöver pappans godkännande när det gäller beslut som rör barnet. Det påverkar inte hans rätt till umgänge. Du får göra det klart för honom, så blir det kanske inte så viktigt med gemensam vårdnad, för hans del?

Lycka till och skriv gärna till mig privat. Vi har nog en del gemensamt, anar jag.

Kram