Säger ni "Jag älskar dig" i er familj?

Uppvuxen i en familj där man inte säger det. Så jag säger det ofta å gärna till mitt barn. Pappan, min kille, hade i början jättesvårt att säga det till sonen men gärna till hunden som är hans bästis numera säger han det ofta även till lilleman.

Vi sa det hemma och jag säger det till sambo och son, hela tiden :) Min sambo säger det dagligen till mig, men kommer inte lika naturligt för honom att säga det till sonen som det gör för mig. Men han säger det iaf, och han visar det verkligen på massa andra sätt. Han är uppvuxen med att man inte säger det särskilt ofta vad jag har förstått.

Jag ör bara 13 år men mina föräldrar säger varje dag hur mycket de älskar mig och hur fin och underbar jag är. Både mina föräldrar och syskon säger det till mig :) man blir ju glad då ????

TS. Jag känner igen mig mycket i din beskrivning. Mina föräldrar sa dessa ord till varandra men inte till oss barn. Därför känns det krystat att säga det till dem nu som vuxen men jag försöker visa det på andra sätt. Jag kan ibland skriva att jag älskar dem i ett kort vid ett speciellt tillfälle som tex när de fyller år.
Vi säger till våra barn dagligen att vi älskar dem. Hoppas de tar efter och fortsätter med detta! Det är ju det finaste vi kan säga till varandra...

Till sambon och barnet, inte till min mamma tyvärr så jag inte heller är uppvuxen med det.

Jag säger "jag älskar dig" dagligen till mina barn o man men är inte uppvuxen med det. Har nog aldrig hört min mamma säga det till varken mig eller syskon och jag säger inte det till henne.

Jag och sambon tycker att det går inflation i "jag älskar dig" om det används slentrianmässigt, så vi har många olika personliga uttryck som vi använder både både till varandra & sonen.

Jag säger det glatt till hundarna, när ingen annan hör.   Det känns otroligt krystat bland människor i mina öron, så nej, vi säger det inte inom familjen men jag har aldrig känt att det saknats heller. 

Jag och min storasyster gör det t.ex. efter längre telefonsamtal, då vi skiljs åt eller tröstar varandra. Några föräldrar värda namnet har vi inte (ja, de gav oss det nödvändiga - mat, husrum och ibland pengar för att avlasta sig själva - men sket i oss överlag) så vi har i praktiken bara varandra.

njae inte så ofta men smsar hjärtan och så till mor!

Jag säger det till mina föräldrar, men sällan till min bror. Jag märker dock att mamma har väldigt svårt att säga det tillbaka, nästan som att hon blir obekväm. Men hon hade en tuff uppväxt, så jag anar att det ligger något som påverkat där.. Min pappa säger det glatt tillbaka och han menar det verkligen! :) Till min sambo säger jag det varje dag.

Uppvuxen på 70-talet, mina föräldrar sade det aldrig. De tog väl hand om oss barn, så det var inte så att vi kände oss oälskade, det bar bara ett uttryck som inte användes mellan föräldrar och barn. Såg det som ett uttryck för romantisk kärlek.

Kommer ihåg hur jag satt och skruvade på mig framför the Cosby Show där kärleken mellan generationer iderligen skulle betygas muntligen.

Mitt barn är halvamerikan och säger det ibland, sällan. Jag brukar mest säga ?jag älskar dig också? när han är otrevlig mot mig.

Minst varje kväll vid läggdags men oftast blir det sagt även under dagen också:) mina barn är 2 och 5. Mannens barn är 8 och 10, de för också hörs de :)