Hur hanterar ni konflikter mellan syskon ca 1 och 3 år?

Nu är mina 11 mån respektive 4 ½ år men det är ju ofta liknande konflikter här. Om de ska leka tillsammans kräver det i princip en av oss föräldrar närvarande 100 % för att medla i olika små konflikter som uppstår. Jag tror inte de kan lösa sånt själva när de är så små. Jag tycker det är jättejobbigt faktiskt för det är en ständig passning och man får inte mycket gjort själv. Vi brukar lösa det genom att sära på dem om man inte kan eller orkar sitta med hela tiden. Storebror leker i ett rum och lillebror är med mig och leker med något där jag är. Jag har ingen bra lösning faktiskt. Den lilla förstår ju inget. Han sliter tag i allt han kan och storebror blir tokig. Jag försöker se till att storebror får stänga in sig eller ha sina saker högre upp om han vill vara ifred.

Tack för svaret, jag puffar och ser om någon annan har fler erfarenheter.

Tycker du fått ett bra svar! :)

Absolut!

Men någon som kanske har barn där den yngre är lite äldre också kanske vill svara?

För barnen leker mycket ihop och måste ju få göra, det ör mer hur nan ska agera när konflikterna uppstår som jag undrar hur andra gör. Vår äldsta gör inte så ofta sånt som lillebror kan förstöra så ofta leker de bra. Men sen ofta blir stora arg när han vill känna eller ta någon leksak. Som hon kanske inte ens leker med. När slutar de vara så min min min om allt?

Hej!

Nu har mina hunnit bli lite äldre. Lillebror är 3 år och storebror snart 4½. Jag tycker att det är lite svårt att säga generellt för det beror nog en hel del på barnens personlighet också. Min äldsta har alltid varit mycket mer "sak-orienterad" , eller vad man ska kalla det. För honom är vissa saker väldigt viktiga. Han samlar gärna i små burkar och annat, bär runt och det kan bli katastrof om något försvinner exempelvis. Det har dock blivit oerhört mycket mindre senaste halvåret......året kanske till och med. Har liksom minskat successivt , men han är fortfarande rätt mån om saker. Ska han köpa glaskulor t.e.x. så kan han stå och välja i timmar för att verkligen få dem han tycker bäst om. Lillebror är inte alls på det viset. Han delar friskt med andra för det mesta och försvinner en spade eller ett plastdjur så är det liksom inte så noga. han kan vilja ha en ny, men förlusten av den gamla är liksom inget problem.

Vi har fått jobba med båda på olika sätt. Storebror är rätt självsäker och snabbare i tanken än lillebror (hade varit det om de varit jämnåriga också) och utnyttjar detta ibland (läs inte alltför sällan ) för att tala om att lillebror har fel och att något minsann var hans. Lillebror å andra sidan är också rätt duktig på att veta vilka knappar han ska trycka på för att reta storebror, har också börjat utnyttja det faktum att han är minst - "jag är så liten så jag kan inte" - men han är generellt mycket mer här och nu i stunden och när han inte alltid kan möta storbror på intellektuellt plan så att säga så kan han bli fysisk, nypa, dra etc.

Jag tror mest på att faktiskt hjälpa dem. Nu sista månaderna har de börjat leka fantastiskt bra och båda har blivit bättre på att lösa konflikter de hamnar i. Vi lyssnar av vart det barkar hän åt och märker vi snabbt att det här löser de inte så går vi in och hjälper dem. När de var så små som dina så var vi med mycket, men våra hade mer konflikter då än era verkar ha .

I ditt läge hade jag nog försökt vara med dem rätt mycket för att pejla av läget lite. Hur brukar situationerna se ut? Vad är det storasyster blir sur över och hur kan ni lösa det? Beror det på att storasyster utnyttjar det faktum att hon är äldre, eller är det så att lillebror ofta tar saker hon håller på med etc. Det beror ju också på hur det fortsätter så att säga. Om det är så att lillebror bara nyfiket plockar lite medan hon leker så är det något som storasyster behöver hjälp med att acceptera. om lillebror däremot tar, går iväg, slänger iväg, gör sönder så är ju situationen en något annan.

Som sagt, summa summarum så har vi vi lagt oss i ganska mycket. jag tycker att det är svårt att hjälpa dem annars hur man hanterar olika situationer.              

Hej!
Tack för ditt svar! Vi är ju med dem för det mesta, de leker i vardagsrummet mest och då är ju vi där eller omkring i köket, hallen, tvättstugan möjligtvis men allt är inom hörhåll och oftast synhåll. Ibland stänger de dock in sig i gästrummet/lekrummet en stund men då lyssnar vi noga om det blir problem, annars får de vara i fred där.

Det är nog faktiskt mest storasyster som är orsaken till konflikterna. Hon är väldigt mycket min, min och min, även om saker som hon inte leker med just då. Ena stunden kan lillebror lugnt leka med dockvagnen medan en annan stund (hennes dagsform antagligen) blir hon jättearg över att han leker med den och ska putta bort honom osv. Lillebror är en lugn och snäll kille än så länge och förstör sällan saker hon har/gör, men däremot är han ju nyfiken och vill titta och känna. Han vill oftast bara känna lite, kolla hur hjulen känns och fungerar (han älskar hjul). Men eftersom hon blir hysterisk många gånger när han bara vidrör hennes sak (tex stora saker som nya sparkcykeln eller annat) så är det inte lätt. Det är alltså helt klart hon som behöver lära sig acceptera. För i situationer när hon leker med något han kan förstöra eller hon verkligen visar att hon vill vara ifred, då är vi noga med att hjälpa henne i det och hålla undan lillebror eller få henne att ha sakerna på tex matbordet eller gå till ett annat rum och stänga dörren. 
Vi pratar ju i alla dessa situationer med henne om att han får låna, det är hans saker också, hon får vänta eller i vissa situationer ge honom något annat att leka med. Ibland ger hon honom något annat, ibland blir hon bara arg. Det känns inte som att mognaden att förstå hans känslor/intressen/rättigheter har kommit ännu...

Ett annat problem är när lillebror vill följa efter storasyster in i ett rum och hon plötsligt bestämmer sig för att han inte får det. Då ska hon stänga dörren framför näsan på honom och vi blir hysteriskt nojiga över att hon ska klämma fingrarna på honom (för han står precis på tröskeln), vi börjar skrika att hon ska akta honom innan vi hinner fram och så blir allt hysteriskt, ibland ropar jag för högt och då blir lillebror rädd och börjar gråta och det blir helt pannkaka av allting. Dessutom blir han alltid just nu hysteriskt ledsen över att inte få följa med någonstans och bryter ihop totalt över att bli utestängd från hennes rum... Det här hände nu för en liten stund sedan när hon gick in i sitt rum. Hälften av gångerna får lillebror följa med in och de kan leka ihop på hennes säng, hälften av gångerna portförbjuds han. Och man vet aldrig innan...

Det är ju svårt för som du skriver TS har hon svårt att sätta sig in i hur han känner. Jag tror på att införa tydliga regler för leksakerna så hon vet vad hon har att förhålla sig till. Vi har stora pojkens rum på övervåningen men barnen leker till 99 % nere i vardagsrummet och matrummet. Vi har sagt åt stora pojken att ifall han ska leka nere där lillebror är - då får han också låna ut sakerna utan att vara dum. Vill han vara ifred och inte låna ut saker så får han gärna leka på sitt rum. Kanske är hårt och storebror vill ju självklart leka där vi är. Men vi kan inte passa hela tiden och medla. Så nu har han efter mycket påminnelse och tjat från oss accepterat att lillebror får låna av sakerna som han bär ner från sitt rum. Kan ni komma överens med stora flickan om några favoritsaker som lillebror inte får låna av henne? Då kanske hon inte ska ha dem där han leker och hon känner att hon ändå har makt över sina saker.Vi kör också att det barn som tar saken och håller i den får ha den tills den har lekt klart (om sakerna är nere i vardagsrummet gäller det även om lillebror tagit storebrors leksak eller tvärtom). Om vissa saker är väldigt populära så kanske det kan vara värt att skaffa två likadana. Jag var iväg idag och köpte en till leksakskratta eftersom barnen bråkade om den idag så tårarna sprutade...

Gällande att smälla igen dörren känner jag igen problemet. Brukar stå en förkrossad lillebror utanför dörren och gråta när storebror inte vill ha honom med *suck*

Två saker här jag tänker på.

1. Våra har mycket få saker som enbart är den ene eller den andres. De saker som är deras personliga har båda total rätt till. Den andre får självklart låna men den som är "ägaren" bestämmer. 98% av övriga leksaker är gemensamma och delas utan förbehåll. Vi har fått jobba oerhört mycket med "vänta på sin tur", "erbjuda byte", "låta den andre leka färdigt" etc etc. Ja, du vet ju . Vi har även fått jobba mycket med att den andre självklart får känna och titta och även testa.

2. Slänga igen dörrar. Totalförbjudet här pga både skaderisken och för att vi vill markera att man inte demonstrativt stänger ute eller inne någon annan. Behöver någon vara ifred så är det självklart tillåtet men då löser man det under ordnade former. Man stänger inte in eller ut någon. Vi har inte riktigt det problemet för våra har inte varsitt eget rum. De sover fortfarande inne hos oss föräldrar och så har de ett gemensamt lekrum. Så har det alltid varit så delat allt från dag ett. På gott och på ont antar jag .

Mina barn fyller två och fyra till sommaren. Våran situation är rätt tuff också ibland då lillasyster vill ha allt, min och hade den är de ord hon använder mest
Storasyster får saker ryckta ur händerna hela tiden och hon viker undan och gråter. Försöker storasyster ta tillbaka något så slår lillasyster henne...
Det är svårt eftersom att det är svårt att tillrättavisa lillasyster då hon inte förstår riktigt än.
Men dom för sällan leka ensamma, och gör dom det så är v

Så är vi på höravstånd.
Ibland låter vi det gå en kort stund innan vi bryter bråket för att se vad som händer och då läser dom det oftast genom någon kompromiss.
Vi försöker lära storasyster att tuffa till sig lite och inte låta lillasyster slå henne och härja som hon vill...

Jag tycker att det låter som ni måste vara tydligare med lillasyster. Självklart är det inte ok att göra illa någon eller rycka saker ur händerna på sitt syskon....oavsett om man är stor- eller lillasyster eller om man är 2 eller 4 år. Jag tycker att det, av din beskrivning, låter som om storasyster behöver er hjälp mer aktivt. Man kan inte lämna över ansvaret på en 4-åring att inte bli slagen......

Oj, det där kunde varit jag som skrivit! Mina flickor blir också 2 och 4 i sommar och här är det ocså lillasyster som är den bråkiga...

Min dotter är inte alls redo för sådana resonemang i förväg faktiskt. Hon är rätt sen språkligt (och ju ett helt år yngre än din äldsta) och vi kan i bästa fall få henne att förstå att hon behöver ge honom något annat just i situationen eller vi kan få henne kanske att acceptera att han hade en grej först om vi verkligen jobbar på det just då. Men inte i förväg med förväntan att hon ska komma ihåg och handla efter det två dagar senare. Sen har hon inte särskilt många favoritleksaker, det är nog cyklarna iså fall (trehjuling, springcykel och sparkcykel) och dessa används ju bara ute och han är för liten för dem ändå. Så det finns liksom inte saker vi kan lägga undan så för bara henne att ha. Vad hon vill leka med varierar hela tiden.

Gå upp till sitt rum gör hon om hon vill vara ifred typ men vi kan inte kräva att hon ska leka där annars.

Vi har två gåvagnar just av den anledningen och de leker massor med dem, kör mot varandra och har sig, jättekul.

Jo, jag inser ju att man måste jobba med dem massor på sånt här. Det gäller bara att veta hur man ska jobba med det, dvs vad ska vara huvudregeln osv. Så klart att den som har saker först ska få leka klart med dem. Ofta vet vi dock inte riktigt vem som hade vad och det blir en konflikt och då blir jag osäker på om vi ska agera eller inte. Så man inte råkar agera orättvist helt enkelt.

Jag skulle hemskt gärna vilja totalförbjuda dörrarna. Men just för att de behöver kunna stängas ibland så kan vi inte sätta fast dem eller så. Badrumsdörren måste stängas när dottern är på toa så inte lillebror går in och stör henne. Tex. Och dottern älskar att stänga in sig och vara ifred ibland, i både sitt rum på övervåningen och i gästrummet på nedervåningen. Så jag vet inte hur man ska komma ifrån det där. Det är ju samma med ytterdörren ibland osv, hon fattar helt enkelt inte riskerna och jag blir galen av stress över att de ska klämma sig. Men vet inte hur vi ska lösa det.

Vi har inte tagit bort några dörrar och vi stänger dörrar. Det är dock totalförbjudet att slå igen dem - som sagt både pga skaderisken och för att vi ogillar att de demonstrativt stänger ute/inne någon. Vi vuxna gör inte heller så. Man stänger inte in eller ut någon. Vill någon av dem vara i fred så får de självklart det, även stänga dörren om sig, men som sagt under ordnade former. När våra började med att slå i dörrar så hindrade vi dem. Var på dem direkt som hökar, var enda gång - hindrade, stannade dem, hade ett ordentligt samtal med dem om att det inte är OK och såg till att de gjorde något annat = bröt situationen. De slutade med det rätt snabbt faktiskt. Vi har mycket sällan dörr"incidenter".

Vad gäller situationer man inte vet vem som har rätt eller fel så att säga så är det ändå jätteviktigt att agera. Hamnar barn i en situation de inte kan hantera så behöver de ju hjälp. Att låta dem lösa det hela på egen hand är ju ganska fegt (jag är också feg ibland så menar inget illa med det, vi är alla fega lite till mans ). Var totalt ärlig: "Jag vet inte hur det hela började men nu gråter lillebror och du skriker att han är dum och båda sliter i samma leksak. Detta måste vi lösa". Och sedan får man försöka reda ut det hela så gott det går. Vet jag inte vem som hade något först så säger jag det. "Jag vet inte vem som började eller vem som hade leksaken först. Jag såg att du slet leksaken ur storasysters händer (nu gjorde ju inte din yngsta sådant, men som exempel ). Det får du aldrig göra. Man får aldrig slita något ur händerna på någon! Jag hörde också att du skrek till lillebror att han är en dum fisgris och det accepterar jag inte. Jag förstår att du är arg och frustrerad, men du skriker inte till lillebror att han är dum eller att han är en fisgris. Nu har vi leksaken här. Jag vet fortfarande inte vem som hade den först. Antingen så leker du (storasyster), jag och lillebror med den tillsammans, eller så får ni ha den en stund var." Oavsett vilket alternativ de (storasyster huvudsakligen väljer) så lämna dem inte med leksaken själva direkt igen. Var närvarande och se till att det hela sköts - att de delar eller att de får ha leksaken i fråga en stund i fred var. Med tanke på lillebrors ålder så vill han med största sannolikhet inte ha den särskilt länge. Du kan till och med vara så konkret att du sätter äggklockan. Kanske låter absurt, men jag upplever att det är viktigt att vara tydlig och att just hjälpa dem att lösa konflikten och komma vidare. Även när man faktiskt är med så kan de vara svårt att säga vem som är "skurken i dramat" månaga gånger. Ofta bidrar båda till att en konflikt uppstår och då måste man lösa det tillsammans. Alla inblandade får ge och ta lite.

Oj ser att jag inte var helt tydlig med mitt inlägg

Självklart låter vi inte en fyra-åring själv ta sina egna konflikter när det handlar om våld och sådana saker.
Då går vi ju alltid imellan oavsett vem det är som slagits eller ryckt saker ur händerna på vem.

Att låta dom lösa konflikter på egen hand ibland handlar mer om när dom bråkar om "småsaker"
Till exempel vem som sa trycka på knappen för att öppna dörren, eller vem som ska gå ut genom dörren först eller så.
Oftast funkar det bra för då brukar dom själva komma fram till att vi håller varandra i handen och går ut samtidigt och sådana saker.
Kommer dom inte fram till något utan att det "låser sig", så att det bara gapas, då tar ju vi såklart över direkt. 

Men hur som helst, det jag ville med mitt inlägg, var iallafall att jag aktar mig noga för att lämna dom utan hörhåll någon längre stund. Eftersom tvååring inte pratar riktigt så bra än så blir det ju oftast en hyggligt vinklad version av bråket som återges

Dessutom, så länge dom slåss så tycker jag att man ska ha koll på dom.

En sak till Jag skulle inte lämna min två-åring utan uppsyn oavsett eftersom att det är en ålder å det kan hända mycket... 

Då missförstod jag bara . Håller med dig. Har man två små barn så får man vara med dem. Kan kännas frustrerande ibland, men effektivt .

Bara en följdfråga angående detta med dörrarna innan jag måste i säng. (ska läsa mer på din andra del av förra svaret imorgon)

Jag vill hemskt gärna ha det som ni med detta, men jag måste få lite konkret input på hur du menar. Hur menar du med ordnade former? Om en vill gå in i ett rum och vara ifred och den andra vill vara med, hur gör ni då? Den som inte får gå med blir ju lika ledsen oavsett om dörren smälls igen som om man stänger den mjukt, typ...
Som hos oss blir det ofta så att vi går upp till övervåningen båda barnen och en eller båda vuxna. Storasyster går direkt in i sitt rum och lillebror vill direkt efter. Storasyster skriker Neej och vill smälla igen dörren framför lillebror. Vad ska vi göra konkret där? Ska hon ha rätt att bestämma att hon ska vara ensam där eller inte, måste hon bara lära sig göra det på ett mindre hårt sätt? Vad är ordnade former i ett sådant exempel?

Sen kan det vara lägen där hon typ vill hjälpa till men det blir fel. Lillebror får inte gå in i garaget (från vår altan) ensam och storasyster glömmer stänga dörren. Då kan hon vilja stänga den för att hon vet att han inte får gå in där, men det blir ju fortfarande en farlig situation. Hur agera?

Med "ordnade former", menar jag helt enkelt att man inte slänger igen dörren framför näsan på någon. I exemplet du ger så tycker jag visst att storasyster har rätt att bestämma att hon vill vara ensam i sitt rum eftersom det är hennes rum. Att skrika "Neeej!" och slänga igen dörren framför lillebror tycker jag däremot inte är under "ordnade former". Jag beter mig ju inte heller så om jag vill vara ifred.

Jag skulle försöka införa att hon faktiskt säger till någon av er när hon vill vara ifred i sitt rum. Som 3,5-åring kan hon inte hantera en 1,5-årig lillebror som vill vara med . Det är liksom inte något som man kan förvänta sig av henne. Lillebror kommer att bli ledsen, ja, men han ska inte behöva ta arga skrik och en dörr igenslängd framför näsan. Jag hade stoppat storasyster. Sagt till henne att det är helt OK att hon vill vara själv i sitt rum, men att hon skriker inte åt lillebror och hon slänger inte igen dörren. "Vill du vara själv och lillebror följer efter så kommer du och säger till mig eller din pappa. Du skriker inte åt lillebror och du slänger inte igen någon dörr."

Vet ni att scenariot alltid är detsamma så kan ni ju ta initiativ. "Vill du leka själv i ditt rum nu?" Svarar hon ja, så tar ni med lillebror och avleder med något annat. Försöker han gå till storasyster så förklara lugnt att hon vill leka själv nu och att hon får det. Visst kan han bli ledsen för att han vill vara med sin storasyster men att låta andra få vara ifred är ju också något man måste lära sig i livet .

mina barn är nästan precis lika gamla med samma problem. 3 år och 1½ år. först så ser vi till att leksakerna är bådas och att de får turas om, alternativt att det finns två liknande saker. men visst kan det blir små tjafs en hel del och det bästa är ju som sagt att vara närvarande och försöka lösa problemet. när jag är med och styr leken eller förklarar för storasyster vad lillasyster vill så går allt mycket smidigare. bara fick de en ny leksak och de skulle hälla från en kanna i små koppar. det fanns 4 koppar men bara en kanna och det var såklart den de bråkade om. jag fick säga att nu är det din/din tur, hon vill också hälla, kan du hälla till henne hon vill också ha  och det funkade super! ofta accepterar inte lillasyster att någon tar hennes saker eller tar över när vi gör nåt tillsammans som lagar mat, men säger man att det är storasysters tur så är det oftast inga problem och hon accepterar det. tror det är viktigt att försöka ha koll på de och styra leken lite vad gäller kommunikationen mellan de.