• Anonym (Sara)

    Familjehem åt syskon

    Hej, jag tänkte höra om någon här har varit familjehem till sitt syskon och hur det fungerade för er, hur gammal du var då du blev familjehem och bara få prata lite. Själv blev jag familjehem till mitt syskon vid 22- års ålder och kan ibland känna mig lite ensam i den upplevelsen.

  • Svar på tråden Familjehem åt syskon
  • Anonym

    Är det så lämpligt?? Låter inte bra att ett syskon från samma dysfunktionella familj ska ta hand om småsyskon.
    Förstår mig inte på hur det kan få gå igenom..

  • Little Ms Chatterbox
    Anonym skrev 2012-07-26 23:54:56 följande:
    Är det så lämpligt?? Låter inte bra att ett syskon från samma dysfunktionella familj ska ta hand om småsyskon.
    Förstår mig inte på hur det kan få gå igenom..
    Behöver ju inte betyda att man har samma upplevelser eller erfarenheter här i livet bara för man är syskon. Mycket kan hända på ett par år och om det är stor ålders skillnad mellan syskonen så kan det kanske vara bättre än något annat. 

    Jag tror att det är ganska vanligt men kanske inte officiellt, tonåringar med utflugna syskon kanske finner en skyddande hamn, ett andra hem men det kanske inte går direkt genom soc. 
  • Anonym (Sara)
    Anonym skrev 2012-07-26 23:54:56 följande:
    Är det så lämpligt?? Låter inte bra att ett syskon från samma dysfunktionella familj ska ta hand om småsyskon.

    Förstår mig inte på hur det kan få gå igenom..



    Jag är inte familjehem till henne längre. Nu har hon blivit vuxen och har en egen familj och jobb. Jag hade tagit hand om henne långt innan jag officiellt fick det på papper eftersom båda våra föräldrar var missbrukare och psykiskt sjuka. Tvärtom vad du tror så vill man helst familjehemsplacera inom familjen så långt så möjligt och jag skulle inte ha fått ta hand om henne om jag inte var en vettig person. Jag var mycket glad över att ha henne hos mig och jag har inte skadat henne på något sätt, snarare tvärtom.
  • Ulf 064
    Anonym skrev 2012-07-26 23:54:56 följande:
    Är det så lämpligt?? Låter inte bra att ett syskon från samma dysfunktionella familj ska ta hand om småsyskon.
    Förstår mig inte på hur det kan få gå igenom..
    "dysfunktionella" ????  
    Idag kallas det som tidigare hette fosterhem för familjehem. Som familjehem tar man emot ett eller flera barn/ungdomar under en kortare eller längre period i sitt hem. Målet man arbetar mot som familjehem är att barnet ska återförenas med sin biologfamilj. En viktig del i den återföreningen är umgänge med biologfamiljen.


  • Little Ms Chatterbox
    Anonym (Sara) skrev 2012-08-06 19:36:47 följande:


    Jag är inte familjehem till henne längre. Nu har hon blivit vuxen och har en egen familj och jobb. Jag hade tagit hand om henne långt innan jag officiellt fick det på papper eftersom båda våra föräldrar var missbrukare och psykiskt sjuka. Tvärtom vad du tror så vill man helst familjehemsplacera inom familjen så långt så möjligt och jag skulle inte ha fått ta hand om henne om jag inte var en vettig person. Jag var mycket glad över att ha henne hos mig och jag har inte skadat henne på något sätt, snarare tvärtom.
    Tycker verkligen att din syster hade det bra som kunde vara hos dig, en person som vet vad det handlar om och kan ta hand om henne. Och vilken tur att ni hade varandra

    Ge henne en gram från mig  
  • Anonym (andra sidan)

    Hej!
    Ville bara skriva en rad, jag är ett barn som blev placerad hos min äldre syster i tonåren. Min pappa orkade inte med mig, och jag hade provat bo hos min mamma men det funkade inte. (missbruk hos henne)
    Jag tycker att det bästa som fanns var att få komma och bo hos henne. Det hjälpte mig att bli den människa jag är idag, en fullt fungerande svensson som har familj och jobb.
    Och hon och jag har idag en underbar relation till varann, jag har henne att tacka för att mitt liv ser så bra ut som det gör.
    Det är underbart att man kan hjälpa varann inom familjen. Idag hjälper jag henne ofta med att ta hand om hennes barn och låta dom bo här när det behövs. Det är så en fin släktrelation ska se ut.

    Så heja dig, var i grund och botten allt jag ville säga.         

  • Anonym
    Anonym (Sara) skrev 2012-08-06 19:36:47 följande:


    Jag är inte familjehem till henne längre. Nu har hon blivit vuxen och har en egen familj och jobb. Jag hade tagit hand om henne långt innan jag officiellt fick det på papper eftersom båda våra föräldrar var missbrukare och psykiskt sjuka. Tvärtom vad du tror så vill man helst familjehemsplacera inom familjen så långt så möjligt och jag skulle inte ha fått ta hand om henne om jag inte var en vettig person. Jag var mycket glad över att ha henne hos mig och jag har inte skadat henne på något sätt, snarare tvärtom.
    Men det är ju just det som inte borde uppmuntras. Att du tagit det ansvaret innan innebär att du fått ta för stort ansvar. Medberoende är något som inte ska stärkas. Jag tror visst att du var jättelämplig och duktig men jag tycker ändå det är fel att ett syskon ska få det ansvaret.
  • Anonym (Sara)
    Anonym skrev 2012-08-25 17:35:07 följande:
    Men det är ju just det som inte borde uppmuntras. Att du tagit det ansvaret innan innebär att du fått ta för stort ansvar. Medberoende är något som inte ska stärkas. Jag tror visst att du var jättelämplig och duktig men jag tycker ändå det är fel att ett syskon ska få det ansvaret.



    I grunden håller jag med dig. Det bästa vore självklart om vi hade haft fungerande föräldrar eller i alla fall någon annan nära släkting. Men nu hade vi inte det. Jag skulle inte kalla det medberoende att jag tog hand om henne. Det var det bästa och jag gjorde vad jag kunde.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (andra sidan) skrev 2012-08-06 20:07:40 följande:
    Hej!

    Ville bara skriva en rad, jag är ett barn som blev placerad hos min äldre syster i tonåren. Min pappa orkade inte med mig, och jag hade provat bo hos min mamma men det funkade inte. (missbruk hos henne)

    Jag tycker att det bästa som fanns var att få komma och bo hos henne. Det hjälpte mig att bli den människa jag är idag, en fullt fungerande svensson som har familj och jobb.

    Och hon och jag har idag en underbar relation till varann, jag har henne att tacka för att mitt liv ser så bra ut som det gör.

    Det är underbart att man kan hjälpa varann inom familjen. Idag hjälper jag henne ofta med att ta hand om hennes barn och låta dom bo här när det behövs. Det är så en fin släktrelation ska se ut.

    Så heja dig, var i grund och botten allt jag ville säga.         



    Tack för de fina orden! =) Det var intressant att höra om din uppväxt också, jag har som sagt aldrig träffat någon annan med ungefär samma historia tidigare.
  • Anonym

    JAg hade nog mått mycket bättre i livet om jag hade fått flytta hem till min syster i tonåren, då min far var en elak jävel. Men det var aldrig någon soc inblandad där. Flyttade hemifrån till första bästa pojkvän istället. Vad jag vill säga är att bara för att familjen är dysfunktionell, behöver det inte innebära att syskonen är helt förstörda, eller att de inte kan backa upp varandra. Det måste ju ändå vara mycket bättre att vara kvar inom familjen, med de som älskar en och känner en från grunden, att finnas kvar i sitt sammanhang, än att kastas bort till främmande människor.

Svar på tråden Familjehem åt syskon