Ni med barn som har separerat och flyttat ihop med ny

Klart barnen blir arga!! Om deras pappa vart otrogen!

Alltså hur lång tidsrymd snackar vi här? Två år eller två veckor?

Fattar jag väl, men nu ställde jag frågan till er som varit i samma situation. Jag är ju absolut inte den första som separerar pga en ny man!
Har ni inte erfarenheten så behöver ni inte lämna spydiga svar istället...

Men jag HAR erfarenheten! Min sambos tonåring är arg i perioder och då menar jag väääääldigt arg. Jag har ju förstört deras familj! För det är så hon ser det, även om det faktiskt var han som valde att vara otrogen...

Nu var mina barn ganska små (2 och 3 år) när vi separerade men jag kan ju berätta mina erfarenheter.
De undrade såklart varför jag flyttade och jag berättade så enkelt men ärligt som möjligt att jag och pappan inte tyckte om varandra som vi har gjort och att vi inte vill kramas och pussas längre (fick ju bryta ner det till förståelig nivå för så små barn).
Jag svarade på de frågor de hade om varför och när och var. Man behöver inte vara brutalt ärlig men att vara så nära sanningen som möjligt är nog en bra idé.

Angående min nye partner/sambo har det gått väldigt smidigt (säkert för att barnen var så små) men han har låtit barnen komma till honom deras egna takt. Tagit emot dem med öppna armar men låtit dem vara om de vill hålla sig undan.

Detta är helt nytt och fortfarande färskt för de inblandade, jag vill bara ha lite kött på benen innan jag släpper bomben, därför ställer jag frågan.
vi har känt varandra flyktigt i 3 år och  haft ett kompisförhållande de senaste 6 månaderna, sista månaden har vi förstått att vi älskar varandra.
 Jag har inte nämnt något hemma ännu.
Den nya mannen lämnade sin fru igår efter flera år av missnöje.

Okej, förlåt, trodde du var en av alla dessa aggressiva otrohetsmotståndare som bara vill skälla, sorry.

Tonåring säger du, hur tacklar ni hennes humör?

Nej, nej.. Jag var själv otrogen dock fanns inga barn inblandade i mitt äktenskap!

Hon är 13 år och ilskan kommer som sagt i vågor och oftast kommer ilskan när jag säger ifrån om saker som hon gör som inte är ok i vårt gemensamma hem. Då kommer hela harangen om att jag inte är hennes mamma, men det vet jag ju för jag var ju tvungen att förstöra deras fantastiska familj. Och att hon alltid kommer hata mig för det.

Nu är jag gravid och hon har redan gjort klart för oss att hon aldrig kommer tycka om den här "jävla ungen" som hon uttrycker det!

Jag tacklar det genom att bara lugnt säga att jag förstår hennes ilska och sorg för att det blev så här, men att det inte spelar någon roll hur arg hon än är. Det är inte ok att göra si eller så i alla fall. Hon behöver inte tycka om mig, men hon ska respektera mig som den människa jag är lika mycket som att jag ska respektera henne och hennes känslor.

Det låter som en bra taktik tycker jag, att hålla sig lugn.

Nu är ju min nya en väldigt lugn man som inte blir arg så lätt så det kan ju hjälpa till.
Det är jobbigt med ett hem där alla skriker åt varandra.

Hur har hennes pappa tacklat situationen?

Han är också väldigt lugn men ibland när hon är allt för otrevlig mot mig så ryter han ifrån. Oftast sker hennes otrevligheter när han inte är hemma..

Han har fört sakliga diskussioner med henne om varför han valde att göra såhär. Att man inte kan leva tillsammans om man är olycklig och mår dåligt av det osv. Hon håller ju med, men självklart är det själva otroheten som är det hon är arg över.

Hur länge sedan var det som otroheten hände, och hur mycket vet hon av vad som hände?

Men varför i hela fridens dar ska du dra in din nya i barnens liv om ni varit tillsammans i en månad? Du kan väl träffa honom när du inte har barnen till en början.

Det är snart 1 år sen... Hon vet allt som mamman vet och det som mamman själv hittat på. Vi försöker vara så sakliga och ärliga om det hela som det går och ifrågasätter möjligheten till sanning i vissa av de saker hon slänger ur sig som även hon fattar inte kan stämma..

jag tror att det smidigaste att gå till väga är att lämna först och sedan skaffa en ny kille. alltså inte presentera den nye i början utan mörka och sedan träffas. det är smidigare för barnen och för den nye i familjen. man har ju oxå ett ansvar att lära barnen hur man fungerar som vuxen ska man visa att det är okej med otrohet? själv har jag delat mig två ggr har en 10 åring med en tjej och två pojkar 3 o 4 med en annan. min dotters mamma var otrogen nyligen mot hennes kille och det slog rätt hårt på min dotter. tror oxå att ålderns spelar in en tonåring med alla hormoner på utsidan som vet allt i livet är nog rätt svårt att ha och göra med