Umgänge

Vet du, jag har stora barn varav den äldsta absolut hatade att vara i förskolan. Det var utbrott, h*n hatade att gå dit, längtade efter loven osv. Men inte f.n kunde jag sluta jobba för det! Idag, 20 år senare mår mitt barn fortfarande bra, trots att jag tvingade barnet att vara på en plats, med vuxna personer, som mitt barn absolut inte ville vara på som liten. Barn tar inte skada av att ha umgänge eller vara med andra människor än sina föräldrar. Däremot kan barn absolut föredra att vara med en föräldern framför en annan osv, men det är en annan diskussion. inte ens ts egna ombud tycker ts gör rätt som vill neka umgänge och undanhålla barnet. Säjer inte det nåt för dej?

Det enda jag reagerade på att umgänget endast varar två timmar och är dessutom övervakat. Pappan kan ju knappast hålla på med någon aktiv misshandel eller vanvård då. Och två timmar borde en två åring klara av att vara separerad från sin mamma om hon inte är väldigt otrygg.

Ts, har din dotter blivit misshandlad av sin pappa eller bevittnat när pappan misshandlat dig?

absolut.det var inte alls så jag menade. Du verkar inte alls förstått mitt inlägg.
Jag säger väl inte att man kan sluta jobba för att man inte trivs på förskolan MEN jag skulle helt klart försöka hitta ett annat alternativ, dagmamma kanske?
Mitt barn mår jättedåligt av att sova borta t ex, jag kan inte ha nattis till barnet pga att det skulle göra barnet ännu otryggare. Därför har jag hittat ett annat alternativ.
Oftast är barnen "vanliga" barn som ibland har faser och ibland är mer mammiga/pappiga och ibland "hatar" förskolan och dessa barn klarar helt klart av det som ts beskriver, MEN det finns situationer där barn är annorlunda.

De flesta barn klarar av att bli lämnade på förskolan fast de inte trivs för de är trygga på andra fronter och det att "mamma/pappa kommer snart och det gick ju bra igår". De flesta barn klarar av att vara med ena föräldern fast de eg föredrar den andra för den känner sig trygg hos båda föräldrarna.

Alla barn är inte lika.
Jag har inte läst de andra trådarna så jag vet inte. Kanske är barnet extremt otryggt? Kanske har pappan inte haft hand om barnet så mkt även fast de bodde ihop?  Barnet är bara 2 år och har pappan inte haft så mkt hand om barnet fast de var en "familj" så har barnet ingen direkt anknytning till pappan och behöver kanske jobba på den.

jag har inte läst hela tråden. Jag tar förgivet att trådstarten uppdateras om någon väsentlig information tillkommer så isf har jag missat en del info och därför kan jag inte säga nåt om det.

Jag säger bara att alla barn är inte likadana. Jag har ingen aning om hur ts barn är.

Hur ska barnet kunna få anknytning om mamman vägrar umgänge?

läste du hela meningen????
"och behöver kanske jobba på det..."

Jag säger inte att barnet inte ska ha umgänge med sin pappa! Vart har du läst det???
Jag säger bara att det kanske måste till nån annan situation så barnet KAN få umgänge med sin pappa och få anknytning! Det finns rätt många olika alternativ. SJÄLVKLART ska barnet träffa sin pappa!! Tala om för mig vart jag skrivit att barnet INTE ska få träffa sin pappa??

jag tycker inte ts gör rätt att NEKA umgänge! Om barnet mår dåligt med nuvarande upplägg så måste man titta på det och se vad man kan göra!

Sol 12: ts har de senaste 2 mån startat trådar om detta och poängen är det samma hella tiden jag vet dessvärre inte hur man länkar men sök runt helgdagarna så lär du hitta 1-2/helg titta på stavfelen ts gör hör och på samma ord där och så lär du känna ingen historian om inte annat. Och ja du ser ts försvann så fort jag påtala alla de övriga trådarna här. Den diskussion ni för här är alla samma diskussioner som förts i dem och ts försvinner när nån påtalar likhet i historian. Så nu drar jag mig ur tråden vi ses i nästa ts

Vilken annan situation än att barnet verkligen träffar pappan kan ge barnet en bra anknytning till pappan? Berätta gärna vilka andra alternativ det finns.

träffa pappan - självklart!
Men man kan träffas kortare tid men oftare. Man kan ha mamman med om det är bättre än någon annan utomstående person (som jag förstår att det är nu), vart träffas de nu? Hos pappan? då kanske barnet blir otryggt av att bara åka dit...kanske kan pappan komma till mamman och de umgås där, där barnet känner sig tryggt.

Man måste ju se till att minimera de saker som barnet blir otryggt av.
Att åka till pappans hem, och vara utan mamma (om nu barnet är väldigt mammigt) och dessutom ha en helt utomstående person med sig tycker inte jag är den direkt optimala lösningen!

Det finns massor av olika alternativ om man bara är öppen för det.
Träffas ute först så barnet inte känner sig "inklämt"?

nä det är inte troligt att han gör det. Allt med barn handlar inte om aktivt våld eller vanvård.
Barn är väldigt känsliga. De är i beroendeställning till den vuxna. Speciellt så små barn som Ts har. Det räcker med att pappan använder ett annat tonläge om barnet är van vid att pappan betett sig på ett visst sätt tidigare (utan övervak när de bodde ihop t ex) och det är inget som den som övervakar troligtvis skulle reflektera över eftersom den personen inte har erfarenheten som pappan och barnet har tillsammans.
Det behöver inte vara så "stor" sak som misshandel för att ett barn inte ska må bra hos en vuxen person. Säger inte att det ÄR så i ts fall men det KAN vara så.

Mina barn blir t ex helt utom sig om de spiller eftersom de VET hur pappa brukar reagera då. Detta gör att de blir väldigt oroliga och otrygga ÄVEN om de givetvis älskar sin pappa och VILL ha en kontakt med honom. Det som vi som vuxna ser som småsaker (t ex då att en 2 åring spiller...) är inte det för barnet för de vet tidigare konsekvenser av det och det behöver INTE vara att barnet blivit slaget.

Ts vägrar träffa pappan enligt vad jag förstått av tidigare trådar. Domstolen har dömt till detta umgänge och ts behöver följa domen. Alla anser att ts försvårar, inkl. hennes eget ombud, vilket framkommer i tidigare trådar.

Ts har fått igenom umgängesstöd men är inte nöjd längre då det umgängesstöd hon vill ha är inom hennes egen familj, vilket inte fungerar med pappan och vilket domstolen inte anser är lämpligt.

Så vad kan man göra i en låst situation där ts enbart ser hinder och inga möjligheter med umgänge mellan barn och far?

det är ju ts problem!
antingen får hon gå med på att barnet mår dåligt och acceptera den dom som finns. ELLER så får hon krypa till korset och försöka umgås. OM det är så illa med barnet som hon säger så borde hon försöka hitta en lösning för BARNETS skull! DÅ måste hon träffa pappan och försöka umgås. Är det inte möjligt för henne så anser inte jag att det är så illa med barnet för då gör man ALLT för barnets skull.

Jag och mitt x är inte direkt ovänner men jag kan ju inte påstå att det är hej dundrande skoj att ha honom hemma hos mig flera ggr i veckan men jag gör det för barnens skull. Jag VILL att de ska få en bra relation med sin pappa och då krävs de att de träffas och i nuläget är det inte möjligt på annat sätt och då får jag som vuxen bita ihop! Svårare än så är det inte.

Så jag ser det som så att om ts bara ser hinder då är det inte tillräckligt stora problem med barnet. Då är det något annat som ligger bakom, MEN ser hon verkligen barnets bästa så kommer hon kunna se möjligheter!!

Jag har inte nån annan tråd på familjeliv. HA det