Försvårande av umgänge

Hej,

Pappa till en 9 årig son. Jag har sedan en tid tillbaka haft strul med pojkens mamma som hela tidne försöker försvåra umgänget till min pojke. Detta har väl tyvärr gjort att även jag blir lite tvär..då det också är en massa sms hela veckan innan jag ska hämta (vilket får mig att känna mig dum som ett spån...jag blir ex uppläxad i hur jag ska sätta på solfaktor, smörja torr hud osv osv) jag bad pojkens mamma sluta med alla sms, hon kan ringa mig om det händer något allvarligt som jag verkligen behöver veta.

För 2 år sedan gick vi på familjerättssamtal, ledde ingenstans då mamman grät hela tiden så fort hon inte fick sin vilja igenom. Resultatet blev att hon fick som hon ville (flytta ifrån den stad vi bodde i och som jag bor kvar i). Till jul och andra storhögtider är det alltid svårt, det ändras dagar och tider in i det sista. I julas kom pojken dagen innan julafton klockan 8 på kvällen trots att det från början sades 11 på dagen. Så här är det konstant....

Byte av helger har också diskuterats, jag kan inte då jag jobbar varannan helg. Och det finns ingen eg anledning till att byta helg för henne. Allt för att försvåra....I alla fall så har jag min son varannan helg på gr av långt avstånd.

Flera gånger har det hänt att pojken inte är kvar på fritids när jag ska hämta. Mamman eller mormor har hämtat. I onsdags förra veckan sent på kvällen fick jag ett sms är det stod att jag skulle hämta pojken hos mormorn då han var där istället för hos sin mamma. Då de inte ens bor i samma kommun så fick jag nog. Orkade inte längre. Hela situationen kändes helt hopplös!

I alla fall ringde jag till fritids direkt på torsdag morgon och frågade om pojken kunde vara där en stund trots att han blivit ledig av mamman. Detta gick utmärkt menade personalen. Jag sms mamman och berättade att pojken kunde lämnas på fritids och att jag sedan hämtade vid 16 tiden. Jag fick aldrig något svar och dum som man är körde jag till fritids för att hämta. Min son var inte där. Det var ju  bara att köra hem igen.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre, hur jag än gör så vill inte mamman att jag träffar min son. Det känns lite som om hon vill styra mitt liv även då det var hon som felade och därav skilsmässan för 3 år sedan. Måste jag välja bort mitt barn bara för att få lite lugn och ro, slippa sms från mitt x, redovisningsplikt och att hela tiden rätta mig efter x. Vad händer den dagen då jag träffar en ny partner? jag vill ju kunna planera mitt liv. All energi går åt att tänka och fundera på vad nästa drag från mitt x är och om jag ska få träffa min son eller ej.

Har nu slutligen kontaktat advokat för att få hjälp, känner lite att även advokaten vill att jag ska lösa detta via familjerätten, men det går ju inte. Ibland känns det som om samhället går mycket på mammans linje, att mamman är bättre lämpad för sitt barn. Vi män har inte mycket att säga till om utan ska "ta resterna i bästa fall".

var bara tvungen att skriva av mig