Sonens bästa?
Har sedan separationen i vintras sonen boende hos mig på veckorna och hos sin pappa varannan helg.Detta pga bostadsproblem i början, bor nu på samma ort och funderar över hur vi går vidare. Sonen är inte van att vara ifrån mig, hans pappa "glömmer" att smörja eksem, borsta tänder, byta till rena kläder, tvätta de smutsiga kläderna, se till att han kommer i säng i tid etc...
Ja listan kan göras lång. Problemet är väl att jag alltid skött all service på den fronten, men pappan verkar inte bry sig heller.
Vet inte hur jag ska tänka framöver, hans pappa tar honom det "han måste" men strävar inte efter umgänge. Känner att jag behöver avlastning ibland för att orka, har ingen annan på samma ort som kan ta honom, men vet inte om jag vill att pappan som inte längtar after sin son och inte verkar bry sig, ska ha honom mer heller?
Problemet är att vi inte heller klarar att kommunicera nu, så fort vi talas vid slutar det i bråk. Vet verkligen inte hur vi ska göra, vill ju att sonen ska ha dcet så bra som möjligt. Men hur vet man vad som är bäst?
Kanske jag som bara ser brister hos mitt ex, eller hoppas jag det för att få lite "ledigt" ibland?
Vill ju min sons bästa, men vad är det?